Kommentar: Masskjutningar - varför klarar inte USA av att sätta stopp för epidemin?

På lördagen tog Jordan och Andre Achondo sin två månader gamle son med sig när det åkte iväg på en shoppingrunda till köpcentret i El Paso.

På vägen lämnade det unga paret av sin femåriga dotter, hon skulle träna cheerleading.

Någon stund senare bröt helvetet loss när en gärningsman öppnade eld i köpcentret och dödade 21 människor.

Både Jordan och Andre dödades i skjutningen. Parets baby, som döpts till Paul, överlevde. Troligen för att hans mor skyddade honom medan hon och maken själva fick sätta livet till när skotten ven och döden var framme.

Berättelsen är bara en av alltför många tragedier i den epidemi av masskjutningar som USA inte verkar kunna sätta stopp för.

Samma frågor - igen

Efter de två nya tragedierna, i El Paso och Dayton, ställs nu samma smärtsamt bekanta frågor.

Hur kan liknande masskjutningar, om inte elimineras, åtminstone bättre undvikas i framtiden? Vad får unga män - för det handlar undantagslöst om unga män - att uppslukas av ett hat och en lust att döda? Varför dör långt fler människor som ett resultat av vapenvåld i USA, än i något annat land i världen?

Det är i jakten på svar som de politiska och ideologiska oenigheterna nästan alltid träder fram.

Farväl till vapnen - en politisk utopi?

Demokrater kräver strängare reglering av vapenförsäljningen, striktare bakgrundskontroller och ett totalförbud av den typ av sofistikerade automatvapen som gärningsmännen i både Dayton och El Paso använde.

Republikaner är skeptiska till mer kontroll och hänvisar till den grundlagsskyddade rätten för individer att bära vapen. Man menar att problemen ligger på annat håll: mental ohälsa, våldsamma dataspel och destruktivt innehåll på webben, bristen på gemenskap i städer och kommuner. President Donald Trump framförde liknande budskap i sitt tal på måndag, men utan att i detalj konkretisera vad han ämnar göra.

Samma skiljelinjer verkar bestå, år efter år, tragedi efter tragedi.

Forskningen pekar på åtminstone en uppenbar slutsats.
Det höga antalet masskjutningar i USA har ett starkt samband med den stora tillgången till vapen.
Amerikaner äger mer vapen per invånare än folk i något annat land i världen.

Sagt och gjort, kunde man tro.
För att undvika ett nytt El Paso, Dayton, Las Vegas, Parkland eller Sandy Hook.
Så att Paul, hans syskon och andra amerikaner i framtiden kan gå till skolan, kyrkan och köpcentret utan rädsla för att besöket blir det sista.

För att att få ner vapenvåldet, åtminstone på sikt, förefaller det alltså som om en effektiv åtgärd vore att minska på antalet vapen i omlopp. Det skulle i praktiken troligen kräva en lagstiftning, som gav staten eller delstaterna befogenheter att köpa upp eller konfiskera stora mängder vapen av sina invånare.

Sagt och gjort, kunde man tro. För att undvika ett nytt El Paso, Dayton, Las Vegas, Parkland eller Sandy Hook. Så att Paul, hans syskon och andra amerikaner i framtiden kan gå till skolan, kyrkan och köpcentret utan rädsla för att besöket blir det sista.

Men att det inte redan gjorts, säger en hel del.

Rätten att bära och försvara sig med vapen är tryggad i den amerikanska konstitutionens andra tillägg. Den ses som en närmast mänsklig rättighet av många amerikaner.

Även om det politiska dödläget i frågan kunde brytas upp, så har vi inte ens talat om den mäktiga vapenlobbyn NRA, som aktivt förespråkar rätten att bära vapen och frikostigt stöder många vapenvänliga politiker.

Är det alltså en politisk omöjlighet i dagens USA att driva fram åtgärder som kunde förhindra nya masskjutningstragedier?

Just nu verkar det så. I väntan på ett svar, kommer Paul och hans syskon att växa upp utan sina föräldrar.