Västankvarn gård i Ingå får en våtmark - miljön tackar och som bonus kommer kanske storken
Som bäst byggs en våtmark på en av Västankvarn gårds åkrar i Ingå. Det är Världsnaturfonden WWF som står bakom ett nytt projekt kring vattenskydd. Målet är att skydda Ingå å och i förlängningen Östersjön från övergödning.
Det är under en halvmulen sensommardag i augusti som Världsnaturfonden WWF vill visa upp det påbörjade arbetet med att anlägga en våtmark på en gammal åker i Västankvarn i Ingå.
Två grävmaskiner är i full gång med att gräva naturliga sedimenteringsbassänger. På det 1,5 hektar stora området finns stora berg med torv och lite mindre med grå lera.
Grävjobben har pågått i en vecka och väntas ta drygt två veckor totalt. Just nu är området ingen vacker syn, men redan nästa år förväntas våtmarken vara både grön och skön.
Våtmarker slukar näringsämnen
Våtmarker är viktiga miljövårdare. De stoppar de näringsämnen som kommer från jord- och skogsbruket och annars skulle rinna ut i havet.
Våtmark anläggs i Västankvarn
Åkern som omvandlas till våtmark tillhör försöks- och undervisningsgården Västankvarn gård, men är enligt verkställande direktör Mikael Jern dålig odlingsmark och därför inget som gården gråter blod över. Tvärtom är Jern riktigt glad över att WWF sköter finansiering, planering och anläggandet av våtmarken.
- Den här våtmarken kommer att hindra näringsämnen från ett område som är cirka 250 hektar stort. Det betyder att också andra markägare har nytta av våtmarken, säger Mikael Jern.
När våtmarken är klar och växtligheten har etablerat sig kommer den att få det vatten som nu rinner ner i diken att sakta in. När hastigheten på vattenflödet minskar, hinner markpartiklarna, sedimenten sjunka till botten på våtmarken.
- Utfallet här leder annars till Ingå å och därifrån ut i Kyrkfjärden, förklarar Mikael Jern.
Största nyttan med vårmarker är att de minskar på belastningen och övergödningen av vattendrag och hav, men markägare har också nytta av våtmarker eftersom de jämnar ut översvämningar som orsakas av häftiga regn. De är också vattenreserver under torra perioder.
Med god tur kommer storken till Ingå
Fågelvänner och de som vurmar för larver, insekter och småvilt kan också glädjas över att det byggs våtmarker.
- Det här blir en fantastisk plats som attraherar småkryp, grodor, andfåglar och klövvilt. Här kommer att finnas mycket mat och bra biotop, säger Tomas Landers på Skogssällskapet. Han är våtmarksplanerare.
Redan nästa sommar ska det odlas mångåriga blommor på en del av våtmarken. Det här till glädje för bin och andra insekter, men också för att behaga det mänskliga ögat.
Tomas Landers och Mikael Jern tror och hoppas båda på att det ska komma nya arter till Västankvarn, såväl växter som djur.
- Det är inte omöjligt att storken hittar hit, säger Landers.
Också glada laxar till våtmarken i Västankvarn?
Eftersom det byggs flera bassänger och skapas omkring två hektar vatten på våtmarken hoppas markägaren Västankvarn gård, Världsnaturfonden WWF och också övriga involverade i projektet att också fisken ska hitta hit.
Ett företag som tillverkar bland annat betong har lovat donera stenkross och stenar till en fiskväg.
- Här kommer att vara en slingrande fåra med större och mindre vattenytor och några öar. Det blir en pastoral, lantligt idyllisk miljö. I bästa fall kan vi om några år ha några får här att beta, säger Mikael Jern som ser vattenskyddsprojektet som något där alla vinner.
Så här fungerar våtmarker och de här djuren trivs i våtmarker
Miljöministeriet bekostar våtmarkerna i Ingå och Sjundeå
Helt billigt är det inte att anlägga en våtmark.
- Det här jobbet kostar 60 000 euro, säger Jenny Jyrkänkallio-Mikkola som är expert på WWF.
Världsnaturfonden har fått merparten av pengarna till vattenskyddsprojektet av miljöministeriet. En del kommer också via en donation av fonden Lassi Leppinen Säätiö.
Den första våtmarken i projektet anlades i maj (2019) i Ingarskila åns avrinningsområde i Vassböle i Ingå. I höst är Sjundeå å i tur.
- Projektet Vattenskydd 4K tar slut i december 2020, men vi hoppas på en fortsättning här i Västnyland, säger Jenny Jyrkänkallio-Mikkola, expert på skyddsfrågor på Världsnaturfonden WWF.