Höghus planeras i Samppalinnaparken i Åbo - hur mycket får grönområden naggas i kanterna?
Nya höghus planeras att byggas på Smedsgatan 1 i centrum av Åbo, där delar av en gammal skolbyggnad ska rivas för att ge rum för de nya husen.
Men dessutom kommer en del av Samppalinnaparken att behövas för de sex höghus som ska byggas på tomten.
Invånare i området är oroliga över planerna och önskar att staden skulle skydda de parker och skvärer Åbo har.
- De är en viktig del av floran och faunan, men de är också viktiga delar av stadsmiljön, små undangömda ställen där folk hittar sig själva, hittar sina kretsar och där barn kan leka. Allt det här är viktigt för en stad och en levande stadsmiljö, säger Johannes Brusila.
Brusila bor i ett hus vid Samppalinnaparken och kommer att få många nya grannar i de planerade husen.
Hela parken uppfattas som grönområde
Tittar man noga på planerna så håller sig höghusen innanför tomtens gränser.
Men tomten finns i Samppalinnaparken, den är ett grönområde och uppfattas av många som en del av parken.
Samppalinnaparken en stadsoas i mer än 150 år
Samppalinnaparken började anläggas redan på 1860-talet, då restaurang Samppalinna och en park kring den började byggas.
Parken förstorades och särskilt under de första åren på 1900-talet började parken få sitt nuvarande utseende.
Det planterades hundratals lövträd, barrträd, buskar och det anlades gräsmattor, gångar och lekparker där.
Bara under år 1908 forslades cirka 20 000 lass med fyllnadsjord till parken.
- Några träd kommer att fällas för att ge rum åt höghusen, men nya kommer att planteras i deras ställe. Vi utvecklar ständigt våra parker, säger stadsplaneringschef Timo Hintsanen.
- Nåja, man kan ju börja räkna träd om man vill, men egentligen är det ju en massiv förändring av parkens karaktär, eftersom hela byggbeståndet blir så enormt, säger Brusila.
"Stora hus kastar stora skuggor"
De planer som i måndags godkändes i Åbo stadsstyrelses stadsplaneringssektion är ändå måttligare än de andra förslagen.
Företagen TKU-Rakennus och SL-Yhtiöts förslag innebär fem-sex enskilda höghus med luft emellan, medan de andra förslagen hade inneburit en enhetlig vägg mot Samppalinnaparken.
Förslaget innebär att tre av Åbo yrkeshögskolas gamla fastigheter och familjehuset Heideken bevaras, och att sex höghus dessutom får byggas på samma tomt.
- När man bygger stort och högt så ser alla planbilder soliga, glada och trevliga ut, men de facto kommer de här byggnaderna att skugga väldigt mycket. Det är sådant som är viktigt i ett land som Finland där solen står väldigt lågt, också i en park, säger Brusila.
Oro för ökad trafik
Tomten ligger mellan Jungfrustigen, Sirkkalagatan, Samppalinnaparken och Smedsgatan, och parkeringsutrymmen kommer att byggas i två våningar under tomten.
Den nu aktuella planen gör det möjligt för Steinerskolan och ett serviceboende att flytta in på området, men också en matbutik.
Brusila är därför orolig för trafiklösningarna.
Redan nu är Jungfrustigen och området kring Samppalinnaparken fulla med bilar varje gång det är något större evenemang i Idrottsparken, på Paavo Nurmi-stadion eller i parken.
- Man borde nog försöka engagera dem som bor på området och dem som rör sig där redan i ett rätt tidigt skede, för annars blir det nog friktion i något senare skede, anser Brusila.
Nimby-effekten en positiv sak
Som granne till nybyggena kommer Brusila personligen att påverkas, så han talar delvis i egen sak.
Men han anser att Nimby-effekten (not in my backyard=inte på min bakgård) inte enbart ska ses som en föraktfull sak.
- Jag vet hur parken och trafiklederna fungerar, och då jag nu läser planerna är det med förskräckelse jag ser hur sakerna formuleras i planerna. Egentligen är det komiskt och löjligt, då man känner till verkligheten, säger Brusila.
Stadsplaneringschef Timo Hintsanen anser däremot att staden verkligen har tagit i beaktande de gröna värdena.
- Planerna gör det möjligt att bygga till på tomten, men man har utgått från att Samppalinnaparken och Idrottsparken är de viktigaste elementen här, säger Hintsanen.
"Måste acceptera att staden utvecklas, men inte så här"
Enligt Brusila finns det en klar orsak att grannar engagerar sig, eftersom det är de som bäst känner till hur stadsdelen eller byn på riktigt fungerar.
- Man måste naturligtvis förändra en stad. Man måste acceptera att den utvecklas, liksom att det finns utrymme för affärer och geschäft. I sig är det inte ett problem, jag tycker att sättet på vilket man gör det är besvärligt, tycker Brusila.
Johannes Brusila önskar att Åbo stad verkligen har koll på processen, att man inte bygger alltför massivt, utan istället fredar alla grönområden.
Ärendet går vidare till stadsstyrelsen och det väntas behandlas i Åbo stadsfullmäktige ännu i augusti.