När mamma gick bort i cancer växte sig Stella Hagelstams drivkraft starkare än nånsin: “Jag vill göra mamma stolt”
Då Stella Hagelstams mamma, mentor och närmaste arbetskamrat gick bort för två år sen, gick den rutinerade landslagsryttaren sönder. Två år senare, med ett viktigt EM för dörren, är hon i sitt livs form – men nu är tävlingshästen Julia skadad.
“Du kan inte tävla på toppen om du inte satsar allt”
Motgångarna har ändå lärt Stella Hagelstam att man som proffsryttare måste ha ett liv också utanför sporten
– Tyvärr kan man inte packa in hästarna i bomull. De är explosiva djur med starka reaktioner och instinkter, så det bara händer saker med dom. Precis som med oss ryttare.
Stella Hagelstam har upplevt många motgångar under sin ryttarkarriär. Hon vet hur svårt det är att hålla hoppet, motivationen och visionen levande. Och hon vet att det inte finns någon annan möjlighet än att gilla läget. Det enda hon kan göra nu är att vänta.
Ingen av de tidigare motgångarna kunde ändå förbereda henne på den tomhet och tystnad som uppstår då den människa som stått en allra närmast plötsligt är borta.
– När jag kom hem från sjukhuset och mamma hade gått bort, var min första tanke ’vad ska jag göra nu?’. Här står den här enorma verksamheten, där alla hästar ska skötas varje dag. Det finns inte tid att stanna upp en enda dag.
Se Sportlivs minidokumentär om Stella Hagelstam nedan:
Omgiven av hästar sedan födseln
– Jag kommer ihåg när jag var alldeles liten och åkte med mamma till stallet. Mamma hade hästar och jag älskade stalldoften och beundrade de stora fina djuren.
Stella fick börja på en nybörjarkurs och några år senare började hon drömma om en egen häst. Mamma Heidi lovade att hon skulle få en häst om hon själv samlade ihop pengarna.
– Jag strök skjortor hos grannarna, jag dammsög, fyllde diskmaskiner, sålde julkalendrar, räknar hon upp.
Då dottern målmedvetet samlat pengar i tre år gav mamman slutligen efter. Då var Stella Hagelstam elva år gammal – och hoppryttare.
När hon var tretton råkade hon se Kyra Kyrklund och andra dressyrstjärnor rida på tv. Där och då bestämde Stella att hon skulle byta disciplin och bli dressyrryttare.
Tävlingsinriktad hade hon varit från början.
– Jag kommer ihåg då jag som 15–16-årig ponnyryttare var på ett landslagsläger i Ypäjä och vi talade om målsättningar. Jag meddelade helt kallt att jag tänker rida i OS.
– Jag minns att jag fick några tveksamma blickar, men för mig var det ett självklart mål. Sen är det visserligen en ganska lång väg dit, säger Stella med ett stort skratt.
Från det att Hagelstam var 17 år tillbringade hon varje sommar utomlands. Red och insöp det europeiska kunnandet.
Efter gymnasiet gick hon Hanken “på sidan om”, för egentligen satsade hon all tid på hästarna.
Hämta Europa till Finland
Då Högvalla husmodersskola lade ner verksamheten i början av 2000-talet, köpte familjen Hagelstam Boe gård i Hindhår i Borgå och byggde ett stort stall på egendomen.
Stellas mamma Heidi Hagelstam brann för hästuppfödning och i över tio år ledde mor och dotter stallverksamheten tillsammans.
Länge var Stellas uppfattning ändå att det inte går att satsa proffsigt på ridsporten i Finland. De bästa tränarna och ryttarna, hela eliten, fanns i Europa. Så också tävlingarna.
Under sina vistelser utomlands hade hon ändå byggt ett omfattande nätverk med proffs från olika områden och så småningom föddes tanken att hämta den kunskapen till Finland. Även om hon tränade i Danmark och Tyskland fanns hjärtat och familjen trots allt i hemlandet.
Efter VM 2014 flyttade Hagelstam och hästarna hem på heltid. Tränare, veterinärer och fysioterapeuter som hon jobbat med genom åren lovade komma på regelbundna besök och dela med sig av sitt kunnande.
Det enda hon inte kunde hämta till Finland var konkurrenterna.
"Man behöver en viss press för att utvecklas, men å andra sidan har jag alltid varit hård mot mig själv."
-Stella Hagelstam
Nära förhållande till modern
Stella Hagelstam talar med värme om samarbetet med mamma Heidi.
– Mamma var den bästa möjliga samtalspartnern, för hon var alltid extremt ärlig. När det gick jättebra och jag vann var hon den första att påpeka vad som kunde ha gått bättre, och när det gick riktigt dåligt och jag var helt ihopsjunken, såg hon alltid en massa positiva saker.
Då Heidi Hagelstam insjuknade i cancer tog Stella över allt mer av stallverksamheten. Den sista augusti 2017 gick mamman bort.
– Det var en total krasch. Jag trodde att jag hade läget under kontroll, men det hade jag ju inte. Så klart hjälpte min man, min pappa och mina systrar till så mycket de kunde, men ingen av dem hade ju varit med i hästverksamheten. Ansvaret låg på mig.
– Personligen var jag helt sönder. Efter ett och ett halvt år av hopp och väntan och besvikelser, fanns det plötsligt bara en total tystnad.
Heidi Hagelstams stora passion var att föda upp hästar och då Stella kom hem från sjukhuset efter att mamman gått bort, var det första hon gjorde att öppna datorn.
Hon hade lovat sin mamma att rida en Grand Prix på mammans uppfödning Hagels Amazing Shine och anmälde sig direkt till följande tävling.
– Det var inte ens två veckor efter att mamma gick bort, och jag tänkte att nu ska jag nog visa till henne att jag håller det jag lovat. Det var ganska känslofyllt.
Vill göra mamma stolt
Sedan Heidi Hagelstam gick bort har Stellas stora drivkraft varit att hon vill göra sin bortgångna mamma stolt.
– Jag vet att det värsta mamma skulle kunna se är att vi flickor är deppiga och sorgsna. Det var bara att lyfta huvudet och gå vidare.
Men utan proffshjälp hade det inte gått.
Under året efter mammans bortgång skötte Stella sitt eget jobb, sin mammas jobb, sin familj och sin tävlingsidrott.
– Det var en personlig kris för mig, så jag gick bara en dag i taget och förstod inte hur mycket för mycket jag hade på gång. Det var helt orealistiskt att klara av en sån mängd.
Vinnandets anatomi
Hagelstam läste mycket böcker under den svåra tiden. En av dem var Aki Hintsas Voittamisen anatomia (sv. Vinnandets anatomi), som kom att bli en stor inspiration under vägen tillbaka.
– Hintsas koncept omfattar idrottarens hela liv och jag insåg att jag överhuvudtaget inte var färdig att ge upp mina drömmar på tävlingssidan, nästan tvärtom.
– Det som efteråt tänkt var det som gjorde det så himla svårt var att jag jobbade så fruktansvärt mycket. Det går inte att ta ner sömnen till 4–5 timmar per natt och jobba all annan tid.
Hon insåg att hon var ganska slutkörd och att hon skulle behöva hjälp för att samla ihop sin tillvaro.
– Första gången jag träffade Hintsa-teamet slängde jag fram hela mitt liv på bordet och frågade: Vad ska jag göra med det här?
Stark idrottare, skadad häst
Efter ett års samarbete med Hintsas team känner Stella Hagelstam att hon är starkare som idrottare än hon nånsin tidigare varit.
– Under det senaste året har EM 2019 och OS 2020 varit mina två huvudmål. Förra säsongen slutade fantastiskt med två nya personliga rekord, och då jag inledde årets säsong i Finland i mars red jag också direkt nytt rekord.
I slutet av april deltog Hagelstam i en tävling i Hagen i Tyskland. Resultatet var tillräckligt bra för att hon skulle få tävla i EM i augusti. Ryttarna hade räknat ut hurdana resultat som skulle behövas för att ta en lagplats till OS och även det såg realistiskt ut.
Du kan inte tävla på toppnivå om du inte satsar allt. Men samtidigt som du satsar allt är du också sårbar, och risken att du faller tillbaka på absolut ingenting är för stor.
Stella Hagelstam
Efter hemkomsten från Tyskland fick Stellas stolthet, hästen Julia, vila i ett par dagar. Då det var dags att återuppta träningen, hade hästen en enorm muskelskada på ena benet.
Dessvärre var skadan allvarligare än man först trodde. Det fanns en spricka i benet som måste skruvas ihop. I mitten av juli körde Hagelstam Julia till Berlin för operation.
– Dit for dom planerna, konstaterar hon lakoniskt.
Måste ha ett liv utanför tävlingsidrotten
– Motivationen i mig har aldrig slocknat, men motgångarna tar nog hårt på en, erkänner Stella, som vill poängtera vikten av att också ha ett liv utanför proffsridningen.
– Du kan inte tävla på toppnivå om du inte satsar allt. Men samtidigt som du satsar allt är du också sårbar, och risken att du faller tillbaka på absolut ingenting är för stor.
Stella Hagelstam har sin familj, en liten dotter och en gård att ta hand om. Tack vare dem faller hon inte ner i ett tomrum, även om det efter varje motgång krävs krafttag då man ska samla ihop sina tankar och omdirigera sin motivation och energi.
– Mitt mål att rida i OS i Tokyo 2020 är inte helt uteslutet ännu, men efter Tokyo kommer det EM, så kommer det VM, så kommer det EM och så kommer nästa olympiska spel.
Går allt väl läker hästens skada helt och hållet, så att Stella och "Julia", New Hill Julitrea, är tillbaka på tävlingsarenorna nästa år.
Stella Hagelstam är i dag 35 år. Då Finlands mest framgångsrika dressyrryttare Kyra Kyrklund tävlade i OS för sista gången var hon 56.
– Det är inte slut på livet bara för att man hamnar komma tillbaka till vardagen ett tag. Jag älskar min vardag, jag älskar att jobba med hästar, det känns aldrig som ett jobb.
– Det som jag lärt mig efter mammas bortgång är att hitta lyckan och meningen i livet i mindre saker och i vardagen. Det är inte tävlingsidrotten och resultaten som definierar mig som människa, utan det är mycket finare, mindre saker som betyder mera.
Stella Hagelstams berättelse i Sportliv på Yle Fem söndag 18.8 kl. 19.48 och på Arenan:
