Lasse Stefanz solist Olle Jönsson lever inte som han sjunger: Rammstein som sömnpiller och McCartney på begravningen
Skulle det finnas en Bruce Springsteen i svensk dansbandsmusik skulle det säkert vara Olle Jönsson som var den personen. Han är en folkets man som tolkar deras känslor i de 800 låtar som Lasse Stefanz har spelat in sedan början av 70-talet.
Hela bandet är också arrangörernas drömpojkar som saknar divafasoner.
De bråkar aldrig om petitesser och i kontraktet står det enbart att de skall ha ett mål mat före uppträdandet och på scenen skall det finnas vatten och handdukar.
Men trots anspråkslösheten så känner de nog till sitt värde. De är nordens populäraste dansband och summan de kräver står i relation till att publiken vill se dem. Minst 20000 euro får man betala för att boka bandet för en kväll.
Ingen psalm, inget vitsord
Då jag stiger på turnébussen är det som att förflyttas 30 år tillbaka i tiden. Ingenting ser ut att ha förändrats. Halvfyllda väskor med smutsiga kläder ligger framme, roadarna sitter och sover i obekväma stolar medan bandet ligger i sängarna längst bak i bussen.
Jag sade att jag kan inga psalmer, därför fick jag inget vitsord
Olle Jönsson som fick streck i sång i folkskolan
När vi närmar oss följande dansplats som är Ramsholmen i Ekenäs så börjar också musikerna komma till liv.
Solisten Olle Jönsson är bandets ledare och den som ger intervjuer och vi kommer överens om att slå oss ned på en bänk i den lummiga natursköna parken.
Och Jönsson levererar överraskning på överraskning för mig. Han har spelat med i bandet sedan 1967 då han kom med som trummis. Provspelningen gjorde han på baksidan av en akustikgitarr.
Att han skulle bli solist hade han inte ens kunnat drömma om. Han gick åtta år i folkskola och under de sju första åren hade han streck i musik.
- På den tiden skulle man fram till katedern och sjunga en psalm och jag sade att jag kan inga psalmer, därför fick jag inget vitsord. Men under det sista året fick vi en ny lärare och då fick jag sjunga vad jag ville och då fick jag ett stipendium i musik, berättar Olle Jönsson.
Så försvann massor av s
Trots att Lasse Stefanz inte ännu på 70-talet var något stort dansband så blev de omedvetet trendskapande inom genren. Det var de som startade hysterin med ett z i slutet på dansbandsnamnet i stället för ett s.
Och bakgrunden är en historia som överträffar fiktionen.
Tänk dig att Katy Perry och en massa andra stora stjärnor har sjungit med samma mikrofon
Olle Jönsson som fick låna Max Martins mikrofon
En arrangör som beställt orkestern skulle lägga upp namnet med metallbokstäver på en skylt med spikar. Då han kom till sista bokstaven insåg han att alla s hade tagit slut så han ersatte det med ett z och den nya trenden var född.
Oberoende vad man tycker om Lasse Stefanz så måste man erkänna att det som de gör, det gör de bra. Skivorna är välproducerade och Olle Jönsson är något av en pedant i studion.
Det visar sig att han bara går med på att använda en typ av mikrofon och det kan ibland vara ganska svårt att hitta en Neumann U47 som är från 50-talet.
Alla stora stjärnor från Frank Sinatra till Bono har krävt att få sjunga med dem. Senast Lasse Stefanz skulle spela in en skiva så saknades en sådan mikrofon men man lyckades låna en av Max Martin.
- Tänk dig att Katy Perry och en massa andra stora stjärnor har sjungit med samma mikrofon, säger Jönsson och skattar ljudligt.
Rammstein favoriter
Hans mamma krävde att han skulle utbilda sig och han blev smed men jobbade bara några månader med det yrket. Och trots att Olle Jönsson har en svikande hälsa med hjärtinfarkt, diabetes och en allvarlig muskelsjukdom är det ingenting som kan hålla honom borta från scenen.
- Fast det känns motigt och svårt ibland så vill man ju inte göra sin publik besviken. Man kör på och det här blir nog med tiden som ett gift och det är inte längre fråga om pengar säger Jönsson.
Med de senaste skivorna har Lasse Stefanz nu dammat av sig en aning av dansbandsimagen och det finns låtar som har väldigt mycket influenser från latinamerikansk musik. I Sverige upplever man dem också mera som ett konsertband i dagens läge.
Olle Jönsson lyssnar aldrig på Lasse Stefanz musik på fritiden. Däremot överraskar han med att avslöja att han helt har snöat in på Rammsteins musik och han måste lyssna på några låtar varje kväll innan han somnar.
- Jag har ingen aning om vad de sjunger om men det låter ju så bomastiskt stort att det inte är klokt. Det är bara pang, pang, pang och jag läste någonstans att de smäller iväg fyrverkeri för 100.000 euro per konsert. De blev mina Sov lilla Totte, säger Jönsson.
Men jag kan se att ansiktet blir mer allvarligt då vi börjar diskutera hur ens sista vilja kommer att verkställas då vi lämnar allt det jordiska bakom oss. Och Jönsson avslöjar vilken låt som han vill att skall spelas på hans begravning.
- Det är nog inte så många som känner till låten men Mull of Kintyre med Paul McCartney är en helt fantastisk låt. Den bara griper tag i mig och då säckpiporna kommer in på slutet är jag helt såld. Jag är ju inte säker på att Paul kan komma och sjunga den på min begravning men så har jag skrivit i alla fall, säger Olle Jönsson som efter alla år i branschen fortfarande har den där glimten kvar i ögonvrån.
Kliv in i Lasse Stefanz turnébuss och lyssna på Fokus på:
' /%3E%3C/svg%3E)
