"Lönen är urusel men jobbet är roligt" – Tusentals barn trivs på eftisarna, men i höst har det varit svårt att rekrytera personal

Eftisverksamheten är en viktig del av många barnfamiljers vardag. Rekrytering av eftisledare har tyvärr blivit svårare med åren och speciellt i huvudstadsregionen har läget aldrig varit så dåligt som nu. Lönen torde vara en orsak.

Aki Matilainen har jobbat som ledare i eftermiddagsklubb i 15 års tid. Han råkade ramla över jobbet efter en tid av arbetslöshet och är glad att han gjorde det, för han trivs med barnen.

Det har diskuterats om tredjeklassister ska ha rätt till eftisplats men som det är nu har endast elever i årskurs ett och två rätt till eftis.

Han jobbar i eftiset vid Östersundom skola, där det finns ungefär 50 barn. Här spenderar barnen fem eftermiddagar i veckan. De kommer hit då skoldagen tar slut. För en del betyder det strax efter klockan 12 , för andra några timmar senare. De sista brukar åka hem vid 17-tiden. För en del barn innebär det alltså nästan fem timmar i eftiset.

Språket i eftiset är finska och svenska. Aki Matilainen är den som hjälper de svenskspråkiga eleverna med läxorna, de två andra ledarna är finskspråkiga.

- Vi har fått bra respons av föräldrarna angående tvåspråkigheten, berättar Matilainen. På det här sättet lär sig barnen en naturlig tvåspråkighet.

Bygger kojor i skogen

Eftiset i Östersundom har sin verksamhet i rymliga och ändamålsenliga utrymmen. Här finns ett skilt läxläsningsrum, ett lekrum och ett legorum. I samma byggnad finns också stadens bibliotek som de kan utnyttja.

Men barnen är för det mesta utomhus om vädret bara tillåter. Eftiset har tillgång till gården där dagisbarnen håller till tidigare på dagen. Dessutom har de en ungdomsgård i grannskapet dit de går en gång i veckan.

Den närliggande naturen är ändå något som får Matilainen att stråla.

- Här kan vi vara i skogen och bygga kojor och det är underbart.

"Lönen är ett problem"

Att vara eftisledare tycker Aki Matilainen är en ansvarsfull och viktig uppgift. Någon kan tro att eftisverksamheten är en uppbevaringsplats för barnen efter skoldagen, men verksamheten är strukturerad.

De som jobbar som eftisledare är inte pedagogiskt utbildade men de hjälper barnen med läxorna, leker med dem och ger dem mellanmål.

- Vi utbildar dem till att bli fina människor, filosoferar Aki.

Aki Matilainen berättar att hans lön är 12,50€ per timme. Han jobbar 25 timmar i veckan med eftisverksamheten och utöver det får han betalt för några morgontimmar i morgonklubben.

Han konstaterar att ekonomin är ett pusslande för att man ska klara sig. Lönen räcker inte till för honom att leva på så han får också understöd från FPA.

Många eftisklubbar sköts av utomstående organisationer

Inom Helsingfors spenderar ungefär 7500 barn sina eftermiddagar i något eftis. 75 procent av eftisarna drivs av utomstående företag - bland annat Folkhälsan, Barnavårdsföreningen och Nano. Aki Matilainen jobbar för företaget Nano.

I många skolor finns också morgonklubbsverksamhet, berättar Leena Palve-Kaunisto som ansvarar för morgon- och eftermiddagsverksamheten inom Helsingfors stad.

- På så sätt kan vi sysselsätta skolgångsbiträden och eftisledare så att tjänsten blir en heldagstjänst, säger Palve-Kaunisto.

Hon berättar att Helsingfors stad inte haft svårt med rekryteringen i år.

Men bland annat inom Barnavårdsföreningen har det varit knepigare.

I höst har det varit svårt att få eftisledare, speciellt i huvudstadsregionen. Det intygar Isabella Franck, som koordinerar eftisverksamheten på Barnavårdsföreningen.

- Jag tror att det beror på att det handlar om deltidsjobb och dåliga avtal. Lönen är jättelåg och ledarna är oavlönade under alla skolans lov, säger hon.

"Ta modell av Sverige där barn upp till 12 år går i fritids"

Franck tillägger att det i huvudstadsregionen är svårt att klara sig med löner på denna nivå. Jobbet som eftisledare är krävande och ofta underskattat. Hon påpekar det samma som Aki Matilainen: att ledarna har ett mycket ansvarsfullt jobb och arbetar enligt styrdokument liksom inom småbarnspedagogiken och skolan.

- Eftis är verkligen ingen förvaringsplats, säger hon bestämt.

Franck anser att vi i Finland borde gå in för modellen som de har i Sverige med fritids. Där har alla barn upp till 12 års ålder möjlighet till vård under eftermiddagen.

Eftermiddagsverksamheten bakas in i skolan och eftisledarna - som kallas fritidspedagoger - har en helt annorlunda utbildning och arbetsbild.

- Tills dess kan vi synliggöra eftisledarjobbet och justera deras avtal, säger Isabella Franck.

Rekryteringsläget bättre utanför huvudstadsregionen

Också på Folkhälsan suckar man djupt över att det är svårt med rekryteringen till eftisarna. Lena Wallin-Oinonen är chef för småbarnspedagogiken inom Folkhälsan och berättar att de den här hösten tyvärr har blivit tvungna att inhibera några eftisar i Helsingforsområdet.

- I huvudstadsregionen har läget varit utmanande i flera år men i år har det varit speciellt svårt, säger hon. Läget är bättre på andra orter.

Också Wallin-Oinonen tror att den låga lönen inverkar på det svaga intresset. En annan orsak kan enligt henne vara att arbetet inom småbarnspedagogiken inte diskuterats i speciellt positiv ton i media den senaste tiden.

Hon syftar på rubriker om stora barngrupper, brist på pedagoger, hög ljudnivå och höjda ansvarsområden.