Många behöriga lärare i de västnyländska skolorna - skolpersonal i Sjundeå säger att behörighet ger självsäkerhet, men att lärarens personlighet också är viktig

I södra Finland talar man ofta om att det råder brist på behöriga lärare i skolorna. I de västnyländska kommunerna ser ändå läget ut att vara ganska bra i år - i alla kommuner är över 80 procent av de lärare som arbetar i skolorna behöriga.

I Sjundeå svenska skola har antalet behöriga lärare ökat. Då Svenska Yle granskade antalet behöriga lärare i Nyland år 2015 var bara 67 procent av alla lärare i den svenska skolan behöriga. Nu är siffran ungefär 87 procent.

Är det lätt att få behöriga lärare?

- Nej, det är det inte. Vi ligger lite utanför och Kyrkslätt är så pass stort och förbindelserna till Kyrkslätt är så pass mycket bättre. Vi blir ett steg längre bort, säger Sjundeå svenska skolas rektor Katarina Lodenius.

Rapporter visar att allt fler kommer bo i storstäder i framtiden. För tillfället är lärarläget ändå bra i skolan i Sjundeå.

- Vi har tack och lov en hög procent med behöriga lärare och folk trivs här så det gör att vi har väldigt lite lärarutbyte. Men tyvärr vet vi att sedan när någon går i pension eller något annat händer så finns nog risken där att vi inte får en behörig som efterträdare.

Hennes kollega, vice rektorn och läraren Helena Bardy, nickar men tillägger att den nya lärarutbildningen i Helsingfors kan göra att läget förbättras.

- Det är en sak som kanske kan komma att ändras i och med att det nästa år börjar komma 40 klasslärare per år från uni. Så jag tror att det ganska snabbt kommer att börja synas också i våra knutar, säger hon.

Rektor Lodenius har ännu inte haft problem med att hitta ersättande personal för dem som gått i pension, och har ännu inte alltför mycket behövt tackla problemet med att hitta behöriga vikarier.

Utbildningen finns närmare

I södra Finland har det under flera år talats om en lärarbrist och att det finns för få behöriga lärare. För att råda bot på problemet startade man en klasslärarlinje på universitetet

Lodenius tror att det åtminstone tidigare var vanligare i södra Finland att börja sin karriär som vikarie och senare skaffa behörighet.

- Att ta steget och fara till Vasa känns ganska långt i början. Lärarbristen har varit så stor att jag tror att det är många som har kommit in så.

- Känner man att det här är ens grej så då vill man få pappren i handen för att på riktigt kunna få en fast tjänst och fortsätta jobba.

Bardy tror att läget nu har stabiliserats något för södra Finlands del då det gäller lärarbrist.

- I och med att universitetet började med en ny klasslärarutbildning så har det lite ändrat på läget. Första året som de hade den så var vi jättemånga lite äldre personer som började studera trots att vi bara hade en liten bit kvar för att bli behöriga.

Började som obehöriga

Helena Bardy och Katarina Lodenius har båda inlett sin karriär i som obehöriga lärare.

- Jag är ekonom ursprungligen och har som vuxen sadlat om. Jag började med att ta ett vikariat och älskade det, säger Helena Bardy.

Hon började därför studera till lärare och under fem år samlade hon ihop de poäng som behövdes för att få en examen och därmed behörighet som klasslärare.

Rektor Katarina Lodenius började också sin resa till läraryrket med ett vikariat.

Jag hoppade in som speciallärarvikarie i Helsingfors. Ännu då tänkte jag att det är roligt och jag trivs jättebra, men jag ska inte bli lärare. Vi är många lärare i familjen och jag tyckte att jag ville göra något annat.

Hon studerade därför vidare till specialsjuksköterska inom operation och anestesi, men eftersom det då fanns ont om jobb i den branschen så hamnade hon åter tillbaka i skolmiljön där det fanns gott om jobb.

I dag har Lodenius både klasslärarutbildning och är utbildad rektor.

Behörighet ger självsäkerhet

Läraren Helena Bardy märkte en stor skillnad i sin syn på sitt arbete efter att hon blev behörig klasslärare.

- Den största skillnaden var att våga lita på sig själv. Fastän man som obehörig tyckte att man fattade rätt beslut och agerade på ett bra sätt och planerade fin undervisning så hade man ändå inte den där akademiska behörigheten att luta sig tillbaka på.

Hon förklarar att hon tidigare alltid var tvungen att ifrågasätta om hon gjorde rätt eller om det var det bästa sättet att göra saken på.

- Nu gör man misstag, men man är en behörig lärare som precis som en vanlig människa gör misstag. Den ger en jättestor självsäkerhet.

Lodenius håller med.

- Den gav den där ryggraden, att jag vet vad jag håller på med även om jag upplevde att jag visste det redan då. Men nu vet jag på riktigt.

Obehörig kan vara bra lärare

Då man diskuterar skolundervisning och behöriga klasslärare kommer man naturligt in på frågan om kvaliteten på undervisningen.

Bardy och Lodenius upplever frågan om behörighet som knepig eftersom de båda förespråkar att klasslärare skaffar en behörighet, men samtidigt kan en obehörig lärare vara en god lärare.

- I vårt kollegie har vi jätteduktig personal. Jag ser också grannskolor och de egna barnens skolor, och det finns duktiga lärare som har papper på att de vet vad de gör och det finns duktiga lärare som inte har papper.

- Det finns tyvärr också åt andra hållet, lärare som kanske räknar dagar till pension eller har en jobbig period. Vi är bara människor, säger Lodenius.

Samtidigt poängterar de att de ser de fördelar och den vikt som behörigheten ger.

- De behörighetsgivande studierna och klasslärarstudierna överlag ger teorin om varför man gör på ett visst vis, men sen också väldigt mycket praktiskt kring hur du kan göra det. Just nu är studierna långt uppbyggda så att man övar. Det är hemskt lite föreläsning med bara teori, utan man övar på olika sätt att jobba, planera och genomföra, säger Bardy.

Obehöriga lärare får arbetsavtal för ett år i taget. Det här gör att den obehöriga läraren har svårt att planera framtiden och hur undervisningen ska utvecklas över åren.

- Som behörig lärare kan man planera mera långsiktigt när man vet att man fortsätter i flera år så länge som man vill vara på ett visst ställe, säger Lodenius.

Fortbildning kräver tid

De lärare som redan jobbat många år i branschen måste fortfarande gå fortbildningar för att hänga med i undervisningens utveckling.

- Jag som har gått utbildningen för länge sedan att jag gärna skulle ha fått mera verktyg nu med den nya läroplanen. Vi som jobbar har kanske inte haft tiden att gå en massa nya utbildningar.

- Man är så inne i vardagen att man inte riktigt hinner fortbilda sig så mycket som man kanske skulle behöva, säger Lodenius.

Fortbildningspengar brukar det finnas att få i de flesta kommuner, säger Lodenius. Att alla lärare skulle gå på massor av fortbildningar är inte heller nödvändigtvis en god lösning.

- Det är bort från de eleverna som man har just då. Det är en utmanande bit att få att fungera, att både vara på plats för eleverna och lära sig något nytt, säger Lodenius.

De vill båda slå ett slag för lärarens roll som en av de viktiga personerna i ett barns liv.

- De är många timmar med oss per dag. Nog påverkar det hur vi som lärare ser eleverna. Om de blir sedda, om de känner sig viktiga, om de känner att de har blivit tagna i beaktande av de vuxna. Det har en stor skillnad i hur de ser på sig själva, säger Bardy

- I synnerhet de yngre barnen kan säga att “Katarina sa att det är så här”. Eleverna lägger stor vikt vid det vi gör, säger Lodenius