Behovet av stödfamiljer i Västnyland är stort – nu behövs fler frivilliga vuxna som kan erbjuda barn en vanlig vardag
Att fungera som stödfamilj och fosterfamilj ger mera perspektiv i livet. Det är också mera sällskap och mera kärlek. Så sammanfattar Fiskarsbon Mira Donner-Spitz hur det är att fungera som en frivillig, extra vuxen. Hennes familj har tio års erfarenhet av att var en stödfamilj.
Mira Donner-Spitz beskriver sig och sin man som familjeorienterade. De har tre egna barn, men tycker att det finns plats för fler.
- Vi har utrymme och vi har energi. Jag var hemmamamma och vi älskade att vara mamma och pappa, förklarar Mira Donner-Spitz hur det kom sig att de blev en stödfamilj.
Under årens lopp har det blivit ganska många barn som har bott hos familjen Donner-Spitz. En del har besökt familjen under veckoslut, andra igen har bott per permanent hos familjen eftersom Mira Donner-Spitz och maken Mikael också fungerar som fosterfamilj.
- Vi lever ett rikt liv, det ger oss massor när vi kan hjälpa en annan person eller familj, beskriver Mira Donner-Spitz hur hon känner det att vara en av medlemmarna i en stödfamilj.

Mira Donner-Spitz berättar hur det är att vara en stödfamilj
Hon säger att det känns som om kärleken bara växer och att familjen också gör något viktigt för sin hemkommun.
- Om du skulle fråga våra barn vad som känns bra i en stödfamilj så skulle du säkert få ett annat svar, men de har hela tiden varit delaktiga i och godkänt beslutet att bli en stöd- och fosterfamilj, säger Mira Donner-Spitz.
Många barn behöver en extra vuxen att umgås med
Socialservicen i Ingå och Sjundeå, social- och familjecentralen i Hangö och Raseborgs familjecenter går just nu ut med en gemensam efterlysning; de söker frivilliga stödfamiljer och stödpersoner.
- För tillfället har Raseborg mera behov av stödpersoner, men jo tack, vi tar gärna emot fler stödfamiljer också, säger Theresa Vihlman, enhetschef för barn- och familjetjänster vid Raseborgs stad.
En stödperson träffar barnet utanför hemmet. Man träffas en till fyra gånger per månad. Under en träff kan man till exempel ta en promenad, gå på gym eller kafé, helt beroende av vad som känns bäst för båda.
En stödfamilj öppnar sitt hem för ett veckoslut, oftast från fredagskväll till söndagskväll eller måndagsmorgon. De här träffarna sker mer sällan, ungefär en gång per månad.
Anmälningstiden till utbildningen för stödpersoner och stödfamiljer går ut 19 september och kursen ordnas sedan 21.9 och 5.10 i Raseborg.
- Utbildningen är inte obligatorisk, men rekommenderas. Vi går genom ansvarsfrågor, vad man kan göra med barnet, problemsituationer och barnskyddslagen, förklarar Theresa Vihlman.

Så här fungerar det om du vill bli stödperson eller stödfamilj
Trots att man har gått utbildningen förbinder man sig inte till att fungera som stödperson eller stödfamilj. Verksamheten är frivillig, men man får en viss ersättning av kommunen.
- När man gått utbildningen finns man i vår lista. Sedan blir det vår sak att matcha språk, ålder och personkemi på bästa sätt, säger socialarbetare Elisabeth Grönroos som också jobbar för Raseborgs stad.
Efter det kommer den ansvariga socialarbetaren överens om en första träff där båda parter får bekanta sig med varandra.
- Det är viktigt att det känns bra och att det fungerar för både barn och vuxna, säger Elisabeth Grönroos.
Vanlig vardag är det bästa för barnen
Familjen Donner-Spitz som fungerat som stödfamilj i tio år och också som fosterfamilj och utbildare för blivande fosterföräldrar har bara goda erfarenheter av att vara ett extra hem för andras barn.
- Det viktiga är den vanliga vardagen, säger Mira Donner-Spitz.
I hemmet i Fiskars håller man fast vid rutinerna. Mira Donner-Spitz bunkrar med mera mat de veckoslut hon vet att barnaskaran växer. I övrigt håller man fast vid gemensamma måltider, sagoläsning, pussel och att barnen får leka tillsammans.
- Man vet att systemet med stödfamilj fungerar bra när det får ett slut. Vi stöder en familj som behöver hjälp och har vi lyckats så kommer vi till det skedet när vi inte behövs längre, konstaterar Mira Donner-Spitz.