De Grönas Maria Ohisalo: Vänster och höger är gammaldags - nu är det värderingar och identitet som intresserar

Färgskalan inne på inrikesminister Maria Ohisalos arbetsrum går huvudsakligen i olika nyanser av grått. Den enda färgklicken är ett blå-grönt landskap som avbildar Saimen, som vecklas ut när man viker ihop kanterna på den vita skrivtavlan som på Ohisalos beställning nu pryder väggen.

Ohisalo har som ny minister fått välja ut konst att hänga på väggarna och valet har utfallit på skrivtavlan. Avsikten är att påminna om hur viktigt det är att skydda den hotade Saimenvikaren.

De grönas partiordförande Ohisalo har själv en urban bakgrund. Hon har vuxit upp i östra Helsingfors och berättar när vi träffas om hur hennes uppväxt styrde henne in på politikens väg.

- Jag hade en lycklig barndom, men samtidigt har min familj och jag erfarenhet av knapphet och fattigdom. Det förde mig in på att försvara välfärdsstaten.

Före Ohisalo blev politiker på heltid arbetade hon som forskare och även då ville hon bättre förstå orsaker till fattigdom.

- Jag gjorde min doktorsavhandling om brödköer och de mänskor som får mathjälp varje vecka. Det finns tusentals av dem, även om vi säger att det här är en välfärdsstat.

Nu har hon alltså en chans att på högsta nivå ta sig an välfärdsstatens tillkortakommanden.

"Me Too-rörelsen har gjort Finland säkrare"

Politik handlar ofta om små marginaler. Och Ohisalo är medveten om att man måste vara på sin vakt.

Ohisalo valdes in i riksdagen våren 2019, på det andra försöket, med 11897 röster. Föregående omgång år 2015 blev hon med sina 4087 röster hundra röster från De grönas sista mandat som den gången gick till Ozan Yanar.

- Jag brukar säga att makt är något man har fått låna och att man alltid kan förlora den. Man måste vinna folkets förtroende varje dag.

Försiktigheten återspeglar sig i att hon genomgående verkar vara på sin vakt med hur hon uttalar sig, även om svenskan hon lärt sig under ett utbytesår i Sverige är utmärkt.

Inrikesministern är också ansvarig för polisens verksamhet och även här kan det gälla att hålla tungan rätt i mun. Min intervju äger rum före de uppmärksammade mordförsöken på poliser i Borgå och Jyväskylä, men jag kontaktar henne senare för en kommentar.

Jag frågar vad hon tycker mordförsöken vittnar om.

Hon meddelar per e-post att våldet mot poliser ökat och att den organiserade brottsligheten blivit värre. Samtidigt säger Ohisalo att samhället på andra punkter blivit säkrare.

- Det begås en tredjedel färre självmord än i början av årtusendet. Känslan av säkerhet och tilliten till myndigheter är på toppnivå i internationell jämförelse och till exempel Me Too-rörelsen har sänkt tröskeln att anmäla sexualbrott, vilket möjliggör att man tar i tu med dem, kommenterar Ohisalo per e-post.

Höga förväntningar

Samtidigt som Ohisalo är försiktig förväntar sig många väljare att hon ska genomdriva en kursändring i invandrings- och asylpolitiken.

Att ansvara för invandring och intern säkerhet har för det mesta varit en uppgift som tillfallit de mer konservativa partierna i Finlands regeringar.

Kontrasten till fattigdomsforskaren Ohisalo är därför uppenbar: De gröna profilerade sig i tiderna som ett radikalt miljöparti och även idag när fasaden blivit mer slipad har partiet upprätthållit en liberal image i till exempel invandringsfrågor.

Vi kommer inte speciellt långt när det gäller hur många nya invandrare Finland ska välkomna, eller hur kvinnorna och barnen på IS-lägret i Al Hol kommer att räddas.

- Vi har ett väldigt fint regeringsprogram och De gröna lyfter starkt fram stora frågor som partiet skrivit gällande till exempel asylsökandes rätt att få en bra process. Men inget kommer att förändras inom en vecka eller en månad.

Ohisalo är också försiktigt med att kommentera IS-lägret i Al Hol där barn för tillfället befinner sig med sina mödrar. Situationen har av FN:s barnorganisation UNICEF betecknats som farlig för barnen.

- Som jag sagt hela tiden så ser vi till att barnen blir räddade och kommer hem. Utrikesministeriet söker en lösning och de har diskuterat med lokala myndigheter. Det är inte mycket jag kan säga om saken, för den är på utrikesministeriets bord.

Ohisalo betonar också att Inrikesministeriet förberett sig för situationen om barnen anländer till Finland.

Varken höger eller vänster

Intervjun glider vidare mot frågor om värderingar och ideologi. Ryggraden i de gröna partierna i Europa var länge veteraner från ungdomsrevolten 1968 eller före detta vänsteraktivister.

Enligt den omfattande väljarundersökningen Det politiska deltagandets mångfald är De gröna ett parti som får sitt starkaste stöd bland högutbildade personer som identifierar sig mer vänster än höger. Och partiet är också populärare bland kvinnor än män.

Ohisalo vill ändå inte beskriva sig som höger eller vänster.

- Många frågar mig om var jag står och jag brukar svara att jag är med i De gröna just precis för att samtidigt som de här aspekterna gällde för kanske tio år sedan, måste vi idag diskutera klimat, fattigdom och utbildning. Det är frågor som varken finns till vänster eller höger.

Hon vill också betona identitetspolitikens betydelse.

- Det är lite samma sak med Sannfinländarna. Nu är det värderingarna och identitetsfrågor som intresserar och jag tycker det därför är bra att se andra aspekter än indelningen i vänster och höger.

Men handlar det inte om människosyn och om hur strukturer utformas?

- Jo, jag förstår den aspekten också, men om vi nu till exempel tänker på miljöfrågor, så kan man se att det finns starka miljöprofiler som politiskt är höger.

Råd till de unga

En central fråga för hur klimatuppvärmningen ska stoppas handlar om ifall det är den evinnerliga jakten på recept för ekonomisk tillväxt som är problemet.

Det finns de som menar att marknadsekonomin som system inte lämnar utrymme för en hållbar lösning.

- Vi lever inom ett sådant här system och vi måste finna lösningar som tar marknaden i beaktande för att lösa problemen. Varje gång man producerar utsläpp så måste någon betala. Det har varit utgångspunkten för den gröna rörelsen i trettio år.

Och hur är det med jakten på tillväxt?

- Vi måste tänka på vår relation till tillväxten. Nu använder vi mycket naturresurser för tillverkning av föremål. Så vi borde mer koppla diskussionen till serviceproduktion.

Till de unga som har klimatångest ger Ohisalo rådet att också engagera sig politiskt.

- Vi behöver politik och politiker. Det räcker inte enbart att man lämnar bort köttet från sin tallrik eller går i flygstrejk.