Titta in i det rasade hisschaktet - hissarna på Järnvägstorget kan du åka med tidigast efter nyår
Delar av hisschaktet rasade i samband med översvämningen i fredags. Nu kan det ta flera månader innan hissarna kan tas i bruk igen.
En man går med raska steg och drar en enorm, mörkblå väska efter sig. Den ser tung ut.
Han kommer fram till hissarna som för ner till Järnvägstorgets metro, stannar upp och svär för sig själv när han ser lapparna där det står att de är ur bruk.
Hissarna har varit ur bruk sedan i fredags då Helsingfors fick ett ordentligt skyfall över sig.
Regnvattenmassorna i kombination med en vattenläcka ledde till översvämning i Järnvägstorgets metrostation. Vattnet forsade ner genom hisschaktet.
Helsingfors stadstrafiks VD Ville Lehmuskoski står tillsammans med två av HST:s disponenter i gula reflexvästar och hjälmar och begrundar läget.
Hur illa är det?
- Situationen ser inte bra ut. Delar av hisschaktet har rasat, säger han.
Den livligast trafikerade metrostationen
Det här är mycket oturligt. Järnvägstorgets metrostation är den mest livligt trafikerade av alla. Åttiotusen passagerare rör sig genom den varje dag.
Mannen med den blåa väskan, han som ville åka hiss, går fram till några vakter som står vid nerfarten till rulltrappan.
De tittar på väskan, känner på den och skakar på sina huvuden. Han får inte ta med den i rulltrappan.
Mannen stampar argt iväg.
Om man har stort bagage, cykel, barnvagn eller använder rullstol ska man använda närliggande metrostationer. Mannen får med andra ord ta sig till Kampens eller Helsingfors Universitets metrostation för att komma ner till metrotåget.
- Som tur är avståndet mellan just de här stationerna det kortaste inom hela metrosystemet, säger Ville Lehmuskoski.
Måste bygga om helt
Hisschakten är så skadade att man måste bygga om dem helt. Först måste man ta bort konstruktionerna.
Det som händer just nu är enligt Ville Lehmuskoski att man håller på att planera hur man ska bygga om schakten så att det som hände nu inte ska kunna hända igen. Bland annat ska vatten vid en eventuell läcka gå att styra bort från hissarna.
Var hisschakten då fel konstruerade?
- Nej det tror jag inte. Men vi är klokare än vi var för en vecka sedan. Vi vet nu att en sådan här olycka är möjlig.
Bebis åker rulltrappa
Just då går en kvinna med barnvagn fram till väktarna. De pratar och snart lyfter kvinnan barnet ur vagnen - en riktigt liten bebis är det - och med barnet stadigt tryckt mot kroppen åker hon ner för rulltrappan.
Hon ser sammanbiten och koncentrerad ut - med båda armarna upptagna med att hålla i barnet kan hon inte ta stöd av räcket. Efter henne följer en av väktarna med den tomma barnvagnen.
Varför fick den där kvinnan med barnvagnen hjälp att ta sig ner för rulltrapporna när mannen med jätteväskan blev avvisad? Hur ska man veta om man får åka rulltrappa eller inte?
- Det är svårt att säga. Det beror på väktarens bedömning och om det är rusningstid eller inte.
Om rulltrappan är fullpackad med människor är det mera riskabelt att transportera till exempel en barnvagn, menar Lehmuskoski.
Infon når inte alla
Att det här är fråga om en stor olägenhet för passagerare som skulle behöva en hiss är klart. Under intervjun är det flera som skulle vilja använda hissarna men får gå iväg igen.
- Tiotals eller flera passagerare måste varje dag styras bort, gissar Lehmuskoski.
Han säger att även om man informerar om hur det ligger till med hissarna så är det alltid någon som inte har hört om det, eller kanske har hört men glömt.
En titt in i hisschaktet
Vi åker ner med rulltrappan till metroplattformen. Jag ska få kika in i hisschaktet från en bakdörr.
Säkerhetsritualerna är rigorösa. HST:s disponent Raimo Hinkkanen går igenom steg för steg vad han tänker göra.
Han ska öppna den tunga dörren och jag ska få kika in, men inte luta mig för långt in. Jag ska akta mig för att inte slinta på den hala tröskeln. Jag får inte göra något oväntat.
Det har jag ingen avsikt att göra. Där inne kan det finnas stark ström och det finns också risk för ras.
När dörren öppnas strömmar en unken, fuktig lukt ut. Jag sträcker in huvudet för att titta, medan Hinkkanen håller ett stadigt tag i min jacka.
Något har rasat och ligger på golvet. Ett metallgaller av något slag är det, och bitar av betong. Tjocka kablar slingrar sig hit och dit.
Jag tar ett par bilder och stiger tillbaka, dörren åker fast.
Det är svårt för en lekman att säga om det jag såg är dramatiskt eller inte. Kablar, betong och fukt. Hur som helst förorsakar det stora besvär särskilt för dem som rör sig med barnvagn eller rullstol.
Hissarna stängda på obestämd tid
Hur länge kommer det då att ta att få hissarna i bruk igen?
Exakt kan Lehmuskoski inte svara på det, men att det tar länge, det vet han.
- Vi talar om månader. Antagligen är hissarna stängda åtminstone hela det här året till slut.
En cyklist och en kvinna med barnvagn som har kommit med metron kommer fram till hissdörren, vänder beskedligt om och går för att vänta på nästa metrotåg.