Nästan 100 isländska företag har certifikat på att de betalar lika lön för lika arbete - nu vill islänningar gärna exportera idén till Finland

När lagen om lika lön för alla inte följdes i praktiken införde Island obligatoriska lika lön-certifikat. Nu har nästan hundra isländska företag certifikat på att de betalar lika lön åt alla. Den nya lagen om lika lön kommer ändå inte åt att kvinnodominerade branscher är underbetalda.

På Island infördes lag om lika lön i början av förra året och nu jobbar företagen med att nå upp till certifieringskraven. Lagen har tagits väl emot av folket. Det visar både opinionsundersökningar och svaren från de islänningar Svenska Yle får i Reykjavik.

- Vi är väldigt medvetna om det här, men nu har vi det också på papper, det är bra, säger Andri Baldvinsson som jobbar inom IT.

Skådespelare Björn Thors säger att frågan varit föremål för stor diskussion också inom teater- och filmbranschen.

- Det har varit en hälsosam debatt, säger han.

Elisabet Heiðarsdóttir säger att lagen är fantastisk.

- Alla länder borde ha en sån, säger hon.

Har den haft nån effekt på din lön?

- Nej inte för mig, jag är barnmorska och vi är ju bara kvinnor.

Det som lagen inte kommer åt är att mans- och kvinnodominerade arbeten fortfarande värderas olika. Det blir nästa steg i arbetet.

Väckt stor uppmärksamhet internationellt

Islänningarna är vana vid det stora intresset för lagen. Den största vågen av utländska journalister anlände för att fråga om lagen när den amerikanska senatorn, demokraternas Bernie Sanders twittrade om att världens mest jämställda land ska införa lika lön för alla.

Då fick Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir på Islands kvinnorättsorganisation förklara för alla att en lag om lika lön funnits redan länge på Island:

- Vi fick lag på lika lön redan 1961 och har fortfarande lönediskriminering, vilket betyder att många företag brutit mot lagen i 60 år. Så det är dags att alla betalas rättvist för sitt arbete.

Precis som andra länder i Norden hade Island alltså redan en lag om att alla ska få samma lön för samma arbete - men den fungerade inte i praktiken.

Och före börskraschen 2008 såg fackföreningarna att löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte minskade, utan tvärtom bara ökade.

- Vi konstaterade på facket att vi behöver göra något, säger Maríanna Traustadóttir på löntagarorganisationen ASI.

Svaret blev att utarbeta en standard som företagen skulle följa för att se till att de följer lagen.

I en trepartsöverenskommelse 2008 beslöt fackförbunden, arbetsgivarna och staten att utarbeta en standard som ska hjälpa företagen med lönetransparens och uppföljning kring löneförhandlingar. Maríanna Traustadóttir var med om arbetet från start.

Frivillig standard omvandlades till lag med hot om böter

Standarden om lika lön var alltså inledningsvis något som företag frivilligt kunde välja att använda sig av för att jämna ut lönerna och få certifikat på att de arbetar för lika lön för alla. Standarden kan jämföras med till exempel miljöcertifiering: det finns särskilda processer företagen ska visa att de följer för att uppfylla kraven för att få certifikat.

Ganska snart blev det ändå klart att löneskillnaderna inte minskade i tillräckligt hög takt med frivillig certifiering, och snart fattades beslut om att standarden om lika lön skulle bli obligatorisk i lag.

Nu finns en årsplan för när företag i olika storleksklasser behöver införa standarden och få certifikat - för att undvika böter.

- Nu har de stora företagen börjat implementera standarden och få certifiering. Jag skulle säga att vi ser resultat om tre till fyra år, jag är väldigt ivrig för att se om det fungerar.

Standarden gäller inte bara lika lön mellan könen utan lika lön mellan precis alla, och ska motarbeta också andra former av diskriminering.

Omkring hundra företag har i dag certifikat på att de gör allt de kan för att betala lika lön åt alla. Först ute var ministerier och andra statliga arbetsplatser samt företagen med över 250 anställda. De följande åren ska mindre företag följa i spåren.

Kommer inte åt låga löner i kvinnodominerade branscher

Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir understryker att arbetet ändå är långt ifrån klart:

- Att ett företag har certifieringen betyder ju inte att de betalar goda löner, de kanske betalar dåliga löner men rättvist åt alla, säger hon och nämner de lågbetalda kvinnodominerade branscherna.

- De som jobbar inom dagvård betalas mindre än de som jobbar med byggarbete. Det är inte rättvist och det reflekterar hur samhället värderar kvinnors arbete lägre än mäns arbete.

Fackföreningarna hoppas nu att lika lön-standarden i längden ska leda till att de kvinnodominerade branscherna börjar värderas högre.

- Det är hela kärnan i lika lön-standarden: lika lön för lika arbete, eller för arbete av lika värde, säger Maríanna Traustadóttir:

- Vi förväntar oss att lika lön-standardens nya sätt att titta på arbetskategorier och värdera arbete kommer att hjälpa med att omvärdera de kvinnodominerade sektorerna.

- Men det är upp till fackföreningarna att kämpa för bättre löner i låglönebranscherna.

Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir poängterar att det finns många andra problem att komma åt.

- Ett annat problem med könsdiskriminering i samband med lön är att kvinnor jobbar färre timmar än män. Och vi vet att det inte är för att de är latare än män och vill jobba mindre, utan för att de gör obetalt jobb för familjen och samhället. De tar hand om barn och om åldrande föräldrar, de gör alltså arbetet som vi som samhälle borde erbjuda dem.

Lönediskussionen i världens mest jämställda land låter alltså rätt lika som diskussionerna i Finland, men de flesta islänningarna är överens om att något måste göras åt saken. Opinionsmätningar om lika lön-standarden visade att både män och kvinnor på Island var positiva till lagändringen.

Island är också villigt att dela med sig av de goda erfarenheterna - standarden har översatts till engelska och till nästa år ska den anpassas så att den går att tillämpa också i andra samhällsförhållanden än de isländska.

- De nordiska fackförbunden har visat intresse och vill gärna veta mer, säger Maríanna Traustadóttir.