Ett meningslöst helvete eller en vettig utbildning - Svenska Yle granskar värnplikten, dela med dig av din berättelse

Har du mobbats eller trakasserats under värnplikten? Under de kommande veckorna granskar Svenska Yle värnplikten ur många olika perspektiv. Inledningsvis efterlyser vi historier om mobbning, osakligt beteende eller trakasserier i samband med värnplikten.

- Lägre ner! Platt på marken!

När beväringen inte lyder slänger sig löjtnanten på beväringen för att visa hur man ligger när man är platt på marken. Då känner beväringen hur han spetsas av en smal stubbe.

När jag gjorde min militärtjänstgöring berättades den här historien som om det hänt en beväring året innan jag ryckte in till kontingent 205 i Dragsvik. Men det finns mer i storyn än den smala stubben som skaver.

Jag har nämligen hört samma berättelse av personer i min närhet som gjort sin tjänstgöring över 10 år tidigare än jag.

Har det verkligen hänt, eller är det bara ett av många rykten som cirkulerar om hur hemskt det är i militären? Inför min tid i militären hörde jag i stort sett bara historier om hur hemskt det är.

Var det så hemskt då? Blev det helvetet på jorden? En 362 dagar lång pina? Njae.

Den personliga upplevelsen bygger ganska långt på två saker:

1. Hurdana stugkamrater man råkar få.
2. Vilken typ av utbildare man råkar få.

De här två sakerna sätter en ganska stor prägel på vad man sist och slutligen får ut av sin tid i det gröna. Vissa ser det fortfarande som samma helvete, likt alla skräckhistorier som spreds inför tjänstgöringen. Andra, däribland jag, ändrade uppfattning.

För mig blev det drygt 500 dagar i den gröna uniformen. Först som beväring, och sedan som så kallad "Kesäkessu", det vill säga hjälputbildare.

Dåliga duschskämt

Min uppfattning är att en stor del av utbildarna, både stamanställda och beväringschefer, såg det militära som en plats för utbildning. De var sakliga och visste vad de gjorde, precis som vid andra utbildningsanstalter. Men visst fanns det också de som verkade vara där enbart för att klättra uppåt bland gradbeteckningarna.

Att jag stannade där så länge betyder inte att problemen inte fanns där. Jag minns fortfarande hur en löjtnant berättade hur man ska göra om man tappar tvålen i duschen.

– Det finns bara ett rätt sätt att plocka upp den, säger löjtnanten och slänger sitt glasögonfodral på golvet.

Sen visar han stolt hur han sparkar in fodralet i ett hörn, så att han med rumpan mot hörnet kan böja sig ner och plocka upp "tvålen".

"Ett oskyldigt skämt"? Ja, kanske.

Men att som beväring och skåpbög få höra den storyn gör det inte precis lättare att leva med skräcken över att någon skulle få veta min största hemlighet.

Jag önskar att jag då hade varit lika stark och självsäker som jag är nu. I sådana fall hade jag sagt ifrån, kommit ut ur skåpet och fått reda på om det faktiskt var en så förtryckande miljö som jargongen lät påskina. Nu är det försent.

Även om fysiskt våld, som i (den påhittade?) storyn om löjtnanten som spetsade beväringen på en stubbe är väldigt sällsynt, så är jargongen hård och mobbning kan göra tjänstgöringstiden riktigt tung.

Formuläret är nu stängt. Tack till alla som delat med sig av sina upplevelser!