Kvinna, högutbildad och från utlandet? Då kan det bli tufft att komma in i det finländska arbetslivet

Melanie Lindgren flyttade till Finland från Peru för knappt tio år sen. Hon hade redan en utbildning inom design och tänkte att det skulle vara en lätt match att komma in i det finländska arbetslivet.

Det var det ändå inte.

- Det var svårt, men jag bestämde mig för att göra något vettigt av min tid. Jag gick på kurser i finska och lyckades genom kurskontakterna få ett volontärjobb, berättar Melanie.

Hon studerade vidare till grafisk designer samtidigt som hon gjorde frivilligarbete för en latinamerikansk filmfestival i Helsingfors. Där upptäckte en av kontakterna hennes konstnärliga talanger och hon fick sitt första betalda jobb i Finland.

- Jag fick göra postkort och det var mitt första riktiga arbete, det kändes mycket bra, säger Melanie med ett leende.

Diskriminering och dolda arbetsplatser

För alla är det ändå inte så enkelt. En färsk avhandling visar att högutbildade invandrarkvinnor stöter på en hel del problem när de försöker få in en fot på den finländska arbetsmarknaden.

Forskare Heidi Lehtovaara intervjuade tolv kvinnor för sin pro gradu -avhandling vid Helsingfors universitet. De har kommit till Finland av olika orsaker - kärlek, studier eller flyktingskap. Det visade sig att den engelskspråkiga arbetsmarknaden var betydligt snävare än vad de sökande hade väntat sig och många arbetsplatser fanns dolda bakom nätverk som de utlandsfödda kvinnorna inte har åtkomst till.

Speciellt när kvinnorna sökte sitt första arbete så stötte de på patrull. Plötsligt låg fokus på andra saker än meriter och yrkeskompetens.

- Många av kvinnorna upplevde att arbetsgivaren inte uppskattade den utbildning och arbetserfarenhet som de hade från tidigare.

En av kvinnorna hade skickat in 250 - 300 ansökningar under ett år. Hon kallades in på fyra arbetsintervjuer.

De intervjuade fick stå ut med fördomar, och flera berättade om fall där språkkravet på finska eller svenska verkade överdrivet, jämfört med arbetets innehåll. En av de högutbildade stötte på det här i samband med en anställningsintervju inom städbranschen.

- Hon fick höra att hon inte kunde få jobbet på grund av bristande kunskaper i svenska. Senare fick hon ändå höra att den verkliga orsaken var hennes hudfärg, berättar Lehtovaara.

Kvinnorna berättade också om arbetsintervjuer där de hade fått frågor om klädsel, något som inte hör hemma i arbetsintervjuer, påminner Lehtovaara.

Upplevelserna av diskriminering och rasism i kombination med en utdragen arbetssökningsprocess lämnade spår i kvinnorna.

- Många fick psykiska eller fysiska symptom. De fick magsår, depression, en känsla av att vara mindre värda. En del började ifrågasätta sitt kunnande, berättar Lehtovaara.

Tredje sektorn hjälper

Många av kvinnorna som Heidi Lehtovaara intervjuade hade fått hjälp via olika sysselsättningsprojekt eller mentorprogram inom tredje sektorn. Programmen har blivit fler under de senaste åren och är det bästa som Finland kan satsa på för att råda bot på problemen, menar Lehtovaara.

Ett exempel är Luckan Integration som håller på att utveckla ett program som kallas Dörren. Satsningen går ut på att man med hjälp av ett dataprogram matchar en invandrare med viss yrkeskompetens med en finländare i samma bransch. Mötet mellan dem kan öppna dörren till nya kontakter och potentiella arbetsgivare.

Vid yrkeshögskolan Metropolia i Helsingfors satsar man också stort på att stödja högutbildade immigranter genom ett så kallat Simhe -program. Simhe står för "supporting immigrants in higher education in Finland och finansieras av Undervisnings- och kulturministeriet.

En viktig del av programmet är handledning. En handledare hjälper invandraren att gå igenom sin examen och komplettera den till exempel i en högskola.

- Arbetsgivarna är ofta fundersamma över utländska examina och vad som exakt ligger bakom dem. Speciellt inom teknikbranschen är det svårt att veta. Här träder vi in med hela vårt expertnätverk, berättar Heidi Stenberg, projektledare för Simhe-programmet vid Metropolia.

Målet är att de nya finländarna ska komma in i det finländska arbetslivet så fort som möjligt.

- Vi kan se till att invandraren får möta en sakkunnig som ligger närmast just den personens utbildning. Sedan kan de två gå igenom kurs för kurs vad examen består av och vad som kanske behöver kompletteras för att examen ska motsvara den examen som krävs i arbetslivet i Finland.

Utöver det har Metropolia ordnat rekryterings- och matchningsträffar där de nya finländarna får träffa sina potentiella nya arbetsgivare.

- Vi har sett många som lyckats, bland annat har flera avbrutit sina språkstudier eftersom de har hittat ett arbete. Det gläder oss, säger Stenberg.