Språkkolumnen: I kläm mellan TE och arbets- och näringsbyrån

Från 2019

Publicerad 10.09.2019 06:00.

Bildtext Minna Levälahti är språkvårdare på Svenska Yle.
Bild: Ari Sundberg/SPT

I den bästa av världar skulle alla offentliga institutioner och myndigheter i ett land med två nationalspråk ha bra namn på båda språken.

Problematiska, eller rentav dåliga, namn är något medierna och språkvårdarna tampas med varje vecka.

En institution som alla finländare har haft kontakt med i något skede av livet är Folkpensionsanstalten. Den heter Kansaneläkelaitos, Kela, på finska och Folkpensionsanstalten, FPA, på svenska. Namnet vållar inga problem för de svenskspråkiga medierna, även om en del av oss finlandssvenskar talar om Kela.

TE är en finsk förkortning

När det gäller arbets- och näringsbyrån stöter vi genast på ett problem. På finska förkortas työ- ja elinkeinotoimisto TE-toimisto och byråns tjänster TE-palvelut.

Det finns ingen motsvarande svensk förkortning, utan arbets- och näringsbyråerna skriver själva om TE-byrån och TE-tjänster på sin webbplats. Det leder naturligtvis till att även andra myndigheter och vanliga medborgare använder förkortningen TE på svenska.

Både namnvårdare och språkvårdare brukar avråda från att man i ett svenskt sammanhang använder namn som bildats utifrån en finsk förkortning. Men hur ska medierna då göra?

Förkortningar i namn kan vara svåra att förstå

Ibland är det svårt för en skribent att avväga vad som är mest begripligt för läsarna: den förkortning folk i allmänhet använder eller det som är språkligt mest korrekt.

I fallet med förkortningen TE rekommenderar mediespråkvården att journalisterna alltid skriver arbets- och näringsbyrån. Det är visserligen en aning längre, men även en oinvigd kan ana sig till vad en arbets- och näringsbyrå sysslar med, till skillnad från en TE-byrå.

Förkortningar är smidiga för intern kommunikation, men en text med många förkortningar blir lätt kryptisk.

När svenska namn saknas

När det bildas nya organisationer och myndigheter brukar medierna vara snabba med att skriva om dem och också fråga oss mediespråkvårdare hur de ska göra om det saknas ett svenskt namn.

Ibland måste man gräva lite för att hitta det svenska namnet. Exempelvis kan man få intrycket av att Myntverket i Finland saknar svenskt namn eller att namnet är föråldrat när man söker information om det på nätet. Det statliga företaget har bara finska och engelska webbsidor.

I några fall har organisationer och byggnader fått svenska namn i ett senare skede för att någon aktiv lokalpolitiker eller journalist ifrågasatt varför det bara finns ett finskt namn.

Kakolafunikularen och Ode

Två rätt färska exempel är snedhissen eller bergbanan i Åbo och centrumbiblioteket i Helsingfors. Båda hade enbart ett finskt namn i början, men efter en hel del diskussioner beslutade sig städerna för att ge dem svenska namn.

Kakolan funikulaari heter numera även Kakolafunikularen, och centrumbiblioteket Oodi fick namnet Ode på svenska.

I den bästa av världar tänker de som fattar beslut om nya namn flerspråkigt från början och samarbetar med namnvårdare och språkvårdare.

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.