Analys: Italiens nya regering har förutsättningar att hålla ihop
Semestermånaden augusti har i Italien kantats av politiska utspel, regeringskollaps och efterföljande cirkus. Men nu har landet fått en ny regering och på så vis lyckats undvika ett kostsamt nyval.
Antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen har gjort en helomvändning och går från ett regeringssamarbete med högerpopulistiska och främlingsfientliga Lega in i en koalition med det socialdemokratiska Demokratiska partiet (Pd) – tidigare regeringsparti och deras huvudfiende fram tills nu.
Ekonomi och social rättvisa i centrum
Som grund för den nya regeringskoalitionen har de båda partierna, Femstjärnerörelsen och Pd, tagit fram ett 26-punktsprogram med målet att stimulera ekonomisk tillväxt utan att äventyra statsfinanserna.
Italien är det näst mest skuldsatta EU-landet efter Grekland.
I programmet finns också mål om att främja social rättvisa genom att införa minimilön och undvika en höjning av mervärdesskatten. Det utlovas satsningar på skola, forskning och välfärd.
Samtidigt föreslås en skatt på multinationella företag, kamp mot skatteflykt och införandet av en statlig bank för satsningar i södra Italien där arbetslösheten och fattigdomen är som mest utbredd.
Taktik och stöd bäddar för hållbar regering
En del tror att även denna koalition kommer att få svårt att hålla ihop fram till nästa ordinarie val år 2023. Men förutsättningarna finns, eftersom det är en regering som har stöd av i stort sett alla sektorer i samhället liksom omvärlden.
Och inte minst har de båda partierna intresse av att förhindra att Matteo Salvini från partiet Lega vid ett nyval får chansen att leda en extremhögerregering tillsammans med Italienska bröder, ett parti med nyfascistiska rötter.
Salvinis missräkning
När partiet Lega innan sommaren tog hem segern i EU-parlamentsvalet med 32 procent, jämfört med 17 procent i parlamentsvalet 2018, blev det en tydlig temperaturmätare på att Salvinis popularitet bland italienarna ökade.
Även om det måste tilläggas att avskyn för honom hos en del av befolkningen växte parallellt. Många anser att han är farlig för demokratin och för Italien.
Sedan dess har Salvini bidat sin tid och väntat på rätt tillfälle att spräcka regeringskoalitionen. Det var dock ett högt spel han spelade och han missräknade utgången. I alla fall för stunden. Det blir inte det nyval han hade hoppats på och som han hade goda förutsättningar att vinna.
Femstjärnerörelsen klamrar sig fast vid makten
I stället lyckas Femstjärnerörelsen, vars popularitet har sjunkit i takt med att Legas stigit under året, hålla sig kvar vid makten.
Femstjärnerörelsen gör alltså nu en helomvändning och samarbetar med sin ärkefiende, det tidigare regeringspartiet Pd. Femstjärnerörelsen har hela tiden haft Pd som huvudfiende, eftersom de representerar det gamla institutionella politiska system som de vill förändra.
Ändå har de två partierna till synes fler gemensamma linjer i stora politiska frågor än de tidigare regeringspartierna.
Conte - förtroendeingivande premiärminister
Den tidigare premiärministern Giuseppe Conte, som nu får förnyat förtroende, anklagade i sitt avskedstal till senaten Salvini för att ha agerat i eget personligt intresse och många gånger saboterat det diplomatiska arbete som Italien bedriver i omvärlden.
Conte kritiserade även Femstjärnerörelsen för att ha tagit mer hänsyn till svängningarna i opinionen - och därmed passivt stöttat Salvini - än att hålla fast vid och ta strid för en egen politisk linje i viktiga frågor.
Trots att Conte saknade politisk erfarenhet innan Femstjärnerörelsen handplockade honom förra året har han lyckats få många italienares och inte minst omvärldens förtroende.
I förhållande till EU har Conte fungerat som en lugnande kraft när det har svajat rejält och när retoriken mot EU från den avgående inrikesministern Salvini stundtals har varit hård.
Starka aktörer backar upp nya regeringen
Den nya regeringen backas upp av EU, stora delar av kyrkan och Trump – några otippade sympatisörer eftersom Femstjärnerörelsen har sagt sig stå för förändring och vilja göra upp med just det ”gamla” politiska etablissemanget och dess lojaliteter både på hemmaplan och i EU.
Men förutsättningarna har förändrats.
Det gamla vanliga, representerat av Demokratiska partiet med rötter i den kristna vänstern, känns antagligen både som ett tryggare och bättre alternativ i en tid då landet såg ut att gå mot nyval och en extremhögerregering med Lega och Italienska bröder.
Kanske har Trumps stöd med Salvinis Rysslandskontakter att göra. Salvini har bland annat anklagats för att ha tagit emot finansiering från Ryssland inför valet och haft andra Rysslandskontakter bakom ryggen på den första Conte-ledda regeringen.
USA i sin tur har, alltsedan andra världskriget, geopolitiska intressen i Italien, inte minst genom en handfull militärbaser som ligger strategiskt placerade vid Medelhavet.
Ekonomin största hotet
Salvini säger att han inte ångrar något av det han gjort under året, utan skulle göra precis samma igen om han fick chansen.
Och det är för tidigt att räkna ut honom helt. Många tror att han har goda chanser att behålla sina opinionssiffror även i opposition. Detta eftersom den nya regeringen har stor press på sig att hålla i utgifterna för att rädda den krisande italienska ekonomin. Det kan leda till kännbara effekter på redan hårt ekonomiskt pressade italienska medborgare.
Italien befinner sig i djup kris, ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Från europeiskt håll hörs med jämna mellanrum larmrop om den växande statsskulden. Och det är sant, ekonomin är ett problem. Men inte det enda.
Ojämlikheten ökar, liksom antalet familjer som lever i fattigdom, skolan och sjukvården behöver mer resurser och det behövs investeringar i forskning och innovationer för framtiden.
Det politiska samtalet i Italien saknar dock ideologisk grund och handlar mer om politiska intriger. Och vändningarna är ofta så snabba att det är svårt för de oinsatta att hänga med.
Så även om Italien lyckats ro i land ännu en i raden av politiska kriser, som landet gått igenom, är det långt ifrån över.