Att världens resurser koncentreras till de rikaste hindrar en hållbar utveckling, konstaterar FN:s Agenda 2030

2015 enades FN:s medlemsstater om en handlingsplan och de mål som kommer att styra arbetet för en hållbar utveckling 2016–2030.
Under de här åren har arbetet bara blivit svårare.

Ett av de största hindren för en global hållbar utveckling är den ekonomiska ojämlikheten som fortsätter växa.

Under åren 1980 - 2016 fick den fattigaste halvan av världens befolkning 12 procent av den globala ekonomiska tillväxten.

Samtidigt gick 27 procent av tillväxten till den rikaste en procenten.

En internationell oberoende forskargrupp har nu utvärderat hur målen för Agenda 2030 uppnåtts och den hållbara utvecklingens tillstånd globalt.

Idag publiceras deras rapport över de senaste fyra årens utveckling. Den kommer att överräckas till ledarna för FN:s medlemsländer den 24 september.

Rekommendationer, inte lagar

Alla världens länder berörs av Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling. Hållbarhetsmålen är inte några globala lagar som ska implementeras likadant i alla länder.

Det är i första hand staterna själva som ansvarar för genomförandet av Agenda 2030.

Men för att målen ska kunna uppnås behövs även insatser från den lokal förvaltningen, privata sektorn, det civila samhället och medborgarna.

Allteftersom nationalism får fotfäste i olika länder blir de privata investerarnas roll viktigare.

- Hade vi haft en hållbarare utveckling för 10 år sen skulle dagens hotbilder se annorlunda ut och vi förmodligen ha annorlunda ledare i många länder, konstaterar forskningsprofessor Eeva Furman från Finlands Miljöcentral. Hon är en av medlemmarna i forskargruppen.

Ingen rätlinjig utveckling

Handlingsprogrammet innehåller 17 olika mål som gäller hållbar utveckling. Men de här 17 målsättningarna har i många fall drivits var för sig eller på ett förenklat vis.

Det har lett till inkonsekvenser och i värsta fall nya problem.

Syftet med handlingsplanen och målen är att avskaffa extrem fattigdom i världen och trygga välfärden på ett sätt som är hållbart med tanke på miljön.

Fyra stora fenomen hindrar Agenda 2030 från att förverkligas:

1. Ojämlikheten ökar

1980 - 2016: Inkomsterna för den fattigaste halvan av mänskligheten ökade med 12 procent.

Den rikare halvans inkomster ökade med 27 procent.

Ojämlikhet är inte bara ekonomisk, utan även social och framförallt politisk

2. Miljöuppvärmningen fortskrider

Vid 1,5 graders uppvärmning kommer 500 miljoner människor att lida av vattenstress, 4 miljarder av värmeböljor och 10 miljoner av kustöversvämningar.

3. Avfallsproblemen växer

Plastavfallet förutspås öka fram till år 2030 från 260 till 460 miljoner ton per år.

Elektronikavfall och dess gifter kommer till 60 procent att hamna på soptippar.

4. Utarmningen av naturens biodiversitet kommer att fortsätta

En uppskattning är att en fjärdedel av djur- och växtarterna kommer att försvinna. Jordens matsäkerhet är hotad när biodiversitetens skydd mot skadedjur, sjukdomar och klimatförändring försvinner.

Vad kan göras?

Allt hänger ihop och olika åtgärder påverkar varandra både ekonomiskt, ekologiskt, psykiskt och juridiskt.

Genom politiska beslut som stöder hållbar utveckling, ekonomiska styrverktyg och utnyttjande av forskning och teknologi uppmuntras den enskilda människan och samfundet till handling.

Regeringar, internationella organisationer och privata sektorn bör stöda investeringar som är i linje med hållbar utveckling och sluta stöda de områden som inte följer hållbarhetsmålsättningarna.

De framtida ekonomiska lösningarna ska bygga på att den ekonomiska tillväxten frikopplas från överkonsumtion av naturtillgångar.

Agenda 2030 rekommenderar också att livsmedelsproduktionen stöder tillräckligt näringsrik mat och god hälsa med möjligast liten miljöpåverkan.

Det här betyder att politik, infrastruktur och konsumtionsvanor ändras i hållbarare riktning.

Speciellt i utvecklingsländerna bör hållbart jordbruk stödas. Globalt bör matsvinn och jordbrukets miljö- och klimatpåverkan minskas.

Det internationella samarbetet och nationella åtgärder bör leda till att energiformer förnyas till att svara mot Paris-avtalets klimatkrav. Stödet för fossila bränslen bör avslutas och en skatt på kol tas i bruk.

Städernas hållbarhetsutveckling kommer att ha betydelse för hållbarhetsmålen.

År 2050 kommer 70 procent av världens invånare att leva i städer. Städernas självbestämmanderätt bör säkras när det gäller planering och hållbarhet.

Forskningen ojämnt utbredd

Slutligen konstaterar forskargruppens rapport att det behövs betydande satsningar på hållbarhetsforskning och att kunnandet borde fördela sig jämnare på olika områden i världen.

Till exempel Afrika producerar bara två procent av världens vetenskapliga publikationer.

Det är inte långt till 2030. Har du en känsla av att de här frågorna tas på ett större allvar nu, Eeva Furman?

- De tas på allvar av länder, städer och inom privata sektorn händer det mycket. Men det händer för långsamt och för lite. Man måste komma ihåg att vi måste ha alla ombord när vi går framåt. För alla behövs för att få till stånd en förändring. Men visst har vi bråttom!

De som ändrat sin livsstil är mycket nöjdare och lyckligare än de som stretar emot

Eeva Furman

Vad svarar du den vanliga finländaren som tänker att det inte spelar någon roll vad hen gör?

- Alla ska göra lite.Vi tänker vanligtvis att vi måste avstå från någonting. Men det handlar inte om att avstå utan om att ändra allt småningom. Och när man gjort det tillräckligt många gånger börjar det kännas bra.

Furman hänvisar till forskning som visar att de som ändrat sin livsstil är mycket nöjdare och lyckligare än de som stretar emot, och att det är lättare att förändra sin livsstil i grupper än på egen hand.

- Det bästa är bara att göra och inte tänka så mycket. Genom att göra drar man andra med och allas hjälp behövs.

- Jag ser det som mitt ansvar att hjälpa mina barn och barnbarn att få en annan livsstil än den vi haft.

Rättelse 12.9 kl. 8:37: Formuleringen ''Plastavfallet förutspås öka fram till år 2030 från 260 till 460 ton per år.'' ändrades till det korrekta ''Plastavfallet förutspås öka fram till år 2030 från 260 till 460 miljoner ton per år.''. Ordet miljoner saknades.

Klargörelse: forskargruppen utvärderar alltså hur handlingsplanen Agenda 2030 fortskridit, de drar inte själva upp riktlinjer.