Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Museipersonalen blev förskräckt av samlingen på hundratusentals föremål - "Nu har jag övertalat dem att ta det viktigaste!"

Från 2019
litet butikmuseum med docka föreställande ett butiksbiträde omgivet av butiksinredning och förpackningar
Bildtext Mikael Andersson butiksmuseum i Saluhallen i Åbo
Bild: Nilla Hansson

Samlaren och Åbobon Mikael Andersson donerar hundratusentals butiks- och livsmedelshistoriska föremål, från 1800-talet till 1990-talet, till Museicentralen i Åbo.

- Jag har varit samlare hela mitt liv, men när alla knutar där hemma började vara fullproppade med grejor så kände jag att jag måste få fram dem på något sätt.

Det säger Mikael Andersson om varför han för aderton år sedan öppnade sitt lilla butiksmuseum i Saluhallen i Åbo.

man i glasögon och ljus kavaj står framför museibutik med gamla livsmedelsförpackningar och skyltdocka
Bildtext Mikael Andersson framför sin museibod.
Bild: Nilla Hansson

Där finns flera tusen föremål i den lilla boden, en del av dem byts ut och till julen blir temat i museiboden julbetonat.

Allt som finns i boden härstammar från Åbo. Hela samlingen av Åboföremål omfattar över 30 000 enskilda exemplar. Det finns också dubbletter utöver dem.

Vad är det som väcker hans intresse hos ett visst föremål?

- Föremålens personlighet. De har mycket mer att berätta än dagens föremål.

två händer håller i en mycket gammal ask med halmkarameller från Karl Fazer. färgerna skriftar mellan ljust och mörkbrunt
Bildtext Halmkarameller.
Bild: Nilla Hansson

I hans samlingar finns föremål från 1800-talet till 1990-talet.

gammalt husgeråd  i metall, porslin, glas och silver på hylla i kök
Bildtext Gammalt husgeråd.
Bild: Nilla Hansson

Men Mikael Anderssons intresse är betydligt större än boden i Saluhallen; han äger hundratusentals föremål som finns i två hyrda förråd och hemma i hans bostad.

lådor staplade på varandra och kristallkrona i vardagsrum
Bildtext Samlingen växer.
Bild: Nilla Hansson

Allt är prydligt och systematiskt samlat på väggar, i lådor. Han ägnar mycket tid till att hålla allting rent och snyggt, utan tvättmedel, men med stora doser av både tålamod och kärlek.

Han kan varenda pryl utan och innan, han vet hur de känns och doftar, han kan de enskilda föremålens historia, han har studerat sammanhangen, tiden då de kom till. Hans intresse sträcker sig långt utanför butiks- och förpackningsvärlden.

gamla fotografier i ramar och böcker och kaptenshattar på hylla
Bildtext Släkthistoria.
Bild: Nilla Hansson

Det är släkt-, militär-, sjöfarts- företags- och Åbohistoria och mycket mer än det.

stor samling av militära medaljer i monter och dockor klädda i uniformer
Bild: Nilla Hansson
dockor iklädda militära kläder och hyllor fulla av medaljer bakom glas
Bildtext Medaljer och huvuden i vardagsrummet hos Mikael Andersson.
Bild: Nilla Hansson

Han lever bland åtta orörliga personer klädda i militära kläder. Också dockorna är butikshistoriska: de är Stockmanns gamla skyltdockor.

skyltdocka i grönblå fredsbevararkostym sittande i brun fåtölj bakom bananlådor
Bildtext Fredsbevararen i vardagsrummet.
Bild: Nilla Hansson

Hans samling av medaljer, hederstecken och andra fina utmärkelser måste vara en numismatikers dröm.

en hand håller i en mörk kostym med medaljer på bröstet.
Bildtext Fler medaljer.
Bild: Nilla Hansson

Han har också en imponerande samling av små glas- eller kristallsaltkar. Alla har vi väl något, men inte hundratals?

saltkar i glas, kristall, silver i hylla med små fack
Bildtext En del av saltkaren.
Bild: Nilla Hansson

Det är svårt att sluta intervjua Mikael Andersson eftersom det hela tiden dyker upp nya intressanta saker i hans bananlådor.

karamellpapper från början av 1900-talet som ser ut som konstverk i olika färger
Bildtext Karamellpapper från 1900-talets början.
Bild: Nilla Hansson

Att karamellpapper för 120 år sedan var så vackra! De utformades för fabriken av konstnärer.

utslaget karamellpapper i vackra färger och motiv från början av 1900-talet
Bildtext Karamellpapper från 1900-talets början.
Bild: Nilla Hansson

Kaffe som livsmedel och föremål verkar ligga Andersson mycket nära hjärtat. Han har skrivit en bok om kaffekultur.

man i ljus kostym och blå skjorta och glasögon står och håller i bok om kaffei rum fullt av gamla föremål
Bildtext Mikael Andersson och boken om kaffe.
Bild: Nilla Hansson

Mikael Andersson har nu kommit till att han i samband med att han fyller 60 år bör donera hela sin stora samling till Museicentralen.

- Det här måste ju räddas, men de var förskräckta när jag visade mina samlingar.

Det kom en grupp på fem personer som sa att dom inte kan ta emot så här mycket.

- Nu har jag övertalat dom att ta det viktigaste.

brunvit affisch med leende äldre dam med kaffekopp om kaffelotteri från 1945
Bildtext Affisch om kaffelotteri från 1945.
Bild: Nilla Hansson

Resten hoppas Andersson att Museicentralen ger vidare till andra samlingar eller museer.

Enligt honom finns det mycket i hans samlingar som inte längre finns någon annanstans.

En av rariteterna är receptet till konfekten Budapest, handskrivet av Bertel Gardberg, för åttio år sedan.

två händer håller i ett rött ark med vitt papper pålimmat. Den  för hand skrivna texten är originalreceptet till konfekten Budapest
Bildtext Originalreceptet till konfekten Budapest, handskrivet av Bertel Gardberg 1939.
Bild: Nilla Hansson

Det är speciellt Åbomaterialet som Andersson tycker att Museicentralen borde slå vakt om.

Åbo har inte bara varit en viktig livsmedelsproducentfaktor utan också förmedlare av exempelvis kaffekultur.

man i glasögon sitter i länsstol och tittar mot kameran, han är omgiven av tavlor och minnesföremål
Bildtext Mikael Andersson i sitt Mannerheimhörn.
Bild: Nilla Hansson