Fotbollens division 3 är en guldgruva för finlandssvenska Toni och Dan – men spelbolagen gör allt för att stoppa dem: “Fem konton begränsades inom två timmar”

Om man stoppar in en euro i en spelautomat i butiken kan man förvänta sig att få runt 90 cent tillbaka. I det långa loppet går man alltid på förlust.

För Toni Wistbacka och Dan Sandberg gäller det motsatta.

För varje euro de satsar på finländsk fotboll kan de förvänta sig att få runt 1,15 euro tillbaka – och de har statistiken för att backa upp påståendet.

I år har Wistbacka lagt över 1 600 vad och haft en snittavkastning på 12 procent. För Sandberg är motsvarande siffror runt 800 vad och 18 procents avkastning. Det är bättre siffror än för en genomsnittlig fond.

Hur är det möjligt? Det korta svaret: Wistbacka och Sandberg har goda kontakter och vet mer än spelbolagen.

Men det är inte hela sanningen.

För Wistbackas och Sandbergs vadslagningsvardag präglas av en ständigt pågående kamp mot kommersiella spelbolag som hatar vinnande spelare och gör allt för att stoppa dem.

Men just nu ligger duon i gråzonen – och steget före.

Toni Wistbacka (t.h.) och Dan Sandberg lägger många timmar varje dag på att hålla sig uppdaterade om fotbollen i Finland. För Sandberg har hobbyn blivit ett heltidsarbete.

I augusti i fjol ställde Bollförbundet ett ultimatum till Toni Wistbacka: Om han ville fortsätta vara domargranskare fick han lägga av med den offentliga vadslagningen.

Valet var rätt enkelt för 40-åringen, som jobbar inom sjöfarten i Helsingfors och tidigare dömt matcher i division 2. Han tjänar fem gånger bättre bara på att blogga för en bettingsajt än han gjorde som domargranskare.

Det var helt enkelt inte värt att köra till Borgå från Helsingfors för att se på en match och få 1,80 euro i timlön.

Wistbacka har inte ångrat beslutet.

De senaste åren har spelandet tagit en allt större roll i vardagen – och sedan han slutade strössla runt pengar på internationell fotboll och började fokusera på inhemska matcher började vinsterna öka.

Om det går sämre vinner jag ungefär en Lapin Kulta och ett korvpaket

― Toni Wistbacka

Nu går mycket av fritiden åt till att luska ut information. Vilka spelare kommer att starta i kvällens division 3-matcher? Kommer akademilaget få förstärkning av A-lagsspelare? Har en nyckelspelare skadat sig på träning?

Information som spelbolagen inte har.

– Om du frågar min fru lägger jag ner för mycket tid på det här, säger Wistbacka.

Hur mycket Wistbacka vinner varierar, men i år har det blivit många månader med goda resultat. Det vittnar spelboken om, som ligger öppen på en spelwebbplats.

– Om jag har en bra månad får jag i princip dubbel månadslön. Om det går sämre vinner jag ungefär en Lapin Kulta och ett korvpaket. Minimimålsättningen är att ligga på grönt varje månad och det har jag klarat av hittills.

För 24-åriga Dan Sandberg såg vägen mot vinsterna lite annorlunda ut. De första åren som myndig förlorade han pengar på spelandet.

Men efter att han flyttat till Malta och börjat jobba på ett spelbolag började han intressera sig för seriös vadslagning. Han började räkna ut var spelbolagen gjort felbedömningar och var värdet fanns.

De senaste åren har Wistbacka och Sandberg samarbetat. Spetskompetensen ligger i division 3, men de har också bra koll på till exempel U20-matcher och division 2.

De håller kontakten med spelare, tränare, lagledare och aktiva supportrar och utbyter information sinsemellan. Det har visat sig vara ett vinnande koncept – bokstavligen.

Sandberg – vars standardinsats är 200 euro – bedömer att han gått runt 20 000 euro på plus per år de senaste åren. I somras bestämde han sig för att satsa på spelandet på heltid.

Därför skapade Sandberg en privat grupp där han nu lägger ut sina tips. Om man vill vara med i gruppen kostar det 50 euro per månad. I dagsläget har gruppen över 100 medlemmar – redan det ger Vasabon en nätt månadslön.

För Wistbacka ser summorna rätt lika ut.

– För mig är det viktigaste att jag ska ha råd att förlora summorna jag satsar utan att mista nattsömnen, säger han.

Men det är inte bara spelandet som upptar hjärnaktiviteten för vadslagningsduon.

En hel del tid går åt till avledningsmanövrar för att finta bort spelbolagen, som försöker röka ut vinnande spelare.

För varken Wistbacka och Sandberg kan spela under sina egna namn. De måste ta till kreativa metoder för att kunna fortsätta satsa pengar.

För seriösa spelare är spelvardagen full av avledningsmanövrar. Det gäller att ständigt ligga steget före spelbolagen.

Fem konton begränsades på två timmar

Dan Sandberg har tio helt egna budord som han religiöst följer. Som:

Du ska aldrig ställa en vadslagningsfråga till kundservicen.

Du ska aldrig ta ut pengar mer än en gång per månad.

Du ska ta del av spelbolagens casinokampanjer.

Om han syndar mot sina egna regler vet Sandberg att hans insatser mycket väl kan begränsas. Eller som man säger på vadslagningsspråk: Han kan limmas, limiteras.

Bolagen älskar förlorande spelare – men om man börjar vinna uppstår problem.

Sandberg vet precis hur utländska, vinstdrivande spelföretag resonerar. Han har själv varit med om att lägga begränsningar på spelare då han jobbade på Malta.

Om en spelare uppenbart är duktig och känner till en specifik liga eller serie flaggas kontot av riskhanterare. Det leder till att spelaren i framtiden bara kan satsa småpengar på matcher, i stället för flera hundra euro som tidigare.

I användarvillkoren förbehåller sig bolagen rätten att begränsa eller stänga av spelare när som helst utan att behöva uppge en orsak.

Därför måste Wistbacka och Sandberg ta till avledningsmanövrar för att få fortsätta spela. Om man förlorar lite pengar på casinospel och Premier League-matcher blir kontot mer långlivat.

– Förra veckan lade jag en bombsäker trippel på EM-kvalet och hade noll rätt, säger Wistbacka och skrattar.

Förlorade pengar? Beroende på hur man ser på saken. I en skattedeklaration kunde man snarare kalla det “utgifter för förvärv av inkomst”.

Det tog länge innan Wistbackas och Sandbergs första konton begränsades. De senaste åren har det gått allt snabbare. Wistbacka fick tre konton begränsade på en vecka. Sandberg har ett ännu vassare personbästa.

– Fem konton på olika bolag limiterades inom två timmar. Det är det mest extrema jag varit med om, säger han och skakar på huvudet.

Nuförtiden blinkar inte ens spelarna då ett konto bränns. Det har blivit en del av vardagen.

– Det är dödsdömt, det spelar ingen roll hur mycket man gråter i chatten, säger Wistbacka.

Spelbolagen försöker tysta ner problematiken

Fenomenet insatsbegränsningar har tidigare behandlats av bland andra The Guardian och Aftonbladet – men spelbolagen själva har inte varit pigga på att kommentera ämnet.

Man kan fråga sig om det är etiskt försvarbart för spelbolagen att låta förlorande spelare göra sig av med miljontals euro samtidigt som vinnande spelare begränsas fortare än kvickt.

Ämnet har debatterats på hög nivå i andra länder. För fem år sedan bestämde sig delstaten New South Wales i Australien att införa minimigränser som spelbolag måste acceptera, oavsett spelare. Andra delstater följde senare efter.

Yle Sporten försökte fråga ut några kommersiella spelbolag. Det blev ingen framgångshistoria.

Kindred är ett av världens största spelbolag och äger elva varumärken, som Unibet, 32Red och Casinohuone. Men numret till bolagets presskontakt fungerar inte. Växeln tar upp mitt nummer och lovar att återkomma utan att göra det.

Vi har inte möjlighet att kommentera detta ärende och har därför valt att inte gå vidare med att ställa upp på denna intervju

På Betsson slussas jag vidare två gånger innan jag blir uppringd av en finländsk konsult som säger att insatsbegränsningar är ett intressant ämne – men att han inte har rätt att kommentera saken. En person från Malta ska återkomma med svar. Men något svar får jag aldrig.

Bet365, som är känt för sin njugga inställning till medierna, har inte ens ett pressnummer. Deras växel ber mig skicka ett mejl. Jag gör det och får ett svar en dag senare:

– Tack för ditt meddelande. Vi har inte möjlighet att kommentera detta ärende och har därför valt att inte gå vidare med att ställa upp på denna intervju. Lycka till med din artikel och framtida projekt.

De enda som verkar var villiga att tala om insatsbegränsningar är aktörer som stoltserar med att de inte håller på med praxisen, som Veikkaus och offshorebolaget Pinnacle.

Varför begränsar Veikkaus och Pinnacle inte enskilda spelare?

En anonym spelexpert som Yle Sporten talat med bedömer att det för Veikkaus del handlar om politik. Monopolbolaget får ta lite smällar på grund av sin ställning i samhället.

– Om Veikkaus började begränsa enskilda medborgare kunde det bli stormigt värre. Bolaget gör förlust på en del spelare, men är tvungen att betala priset, säger hen.

Veikkaus chef för sportspel, Juha-Matti Mäkilä, uttrycker det på ett annat sätt.

Spelbolagens kärnverksamhet är oddssättning och alla borde ha resurserna som krävs för att satsa på det

― Juha-Matti Mäkilä, Veikkaus chef för sportspel

Han säger att Veikkaus har ett moraliskt ansvar att behandla alla kunder lika. Bolaget – som lägger egna odds till de stora fotbollsserierna, ishockey och inhemsk idrott – minimerar riskerna med noggrann oddssättning, menar han.

– Spelbolagens kärnverksamhet är oddssättning och alla borde ha resurserna som krävs för att satsa på det. Bolagen borde ha förutsättningar för att godkänna alla spelares spel.

Veikkaus erbjuder däremot inte spel på till exempel division 3-fotboll, vilket ju är en amatörserie.

Pinnacle har i sin tur marknadens bästa algoritmer för riskhantering, bedömer experten.

Men hur klarar Wistbacka och Sandberg av att fortsätta med sin verksamhet? Svaret är att de svarar på spelbolagens fula spel med samma mått.

Wistbackas och Sandbergs fortsatta spelande bygger på en metod som strider mot spelbolagens användarvillkor: de använder konton som inte på papper tillhör dem själva.

Kontona kan vara i familjemedlemmars eller vänners namn – men det händer också att de köper upp konton via mellanhänder. Om man betalar en slant få man tillgång till ett konto utan begränsningar och till ett nätbankskonto som är kopplat till spelkontot.

När de förr eller senare blir “limiterade” är det bara att upprepa mönstret. Men om de åker fast kan kontot bli fryst och pengarna beslagtagna.

Kunde ni hålla på med er verksamhet utan nya konton?

– Det hade tagit helt slut. Jag hade inte kunnat spela, säger Wistbacka och Sandberg nickar instämmande.

Det är mera bolagen som borde ha dåligt samvete

― Dan Sandberg

Egentligen hyser de båda spelarna inte så mycket agg mot spelbolagen.

De är väl insatta i bolagens alla skrymslen och vrår och säger sig båda förstå varför bolagen agerar som de gör.

– Jag förstår deras affärsidé. De vill göra så mycket pengar som möjligt. Om du hade ett bolag skulle du inte heller tycka om att någon vann hur mycket som helst, säger Sandberg.

Har ni dåligt samvete över att ni köper konton?

– Det är mera bolagen som borde ha dåligt samvete, säger Sandberg.

Wistbacka fortsätter:

– Jag skulle gärna spela på mitt eget konto, men om jag bara får in tre euro på en match är det inte värt det. Det är inte ens spännande.

Långdansen med riskhanterarna fortsätter med andra ord. Någon lagförändring – som i Australien – är inte att vänta i Finland. Veikkaus har monopol och utländska bolag ingen egentlig rätt att verka, även om det är lagligt för finländare att lägga vad på kommersiella webbplatser.

– Begränsningarna är ett problem som vi inte kommer ifrån. Vi får leva med det, och för tillfället går det, säger Wistbacka.