Klimatforskaren som inte tror på mänsklighetens undergång: ”Men det är smartare att göra för mycket än för lite”

Under 1970-talet då oron över miljöförstöringarna steg, började en ung William Nordhaus undersöka hur man med ekonomiska krafter skulle kunna påverka utsläppsnivåerna.

Hans arbete är i dag prisbelönt, och han anses vara pionjär inom sitt område. Tack vare honom kan forskarna i dag utreda vilka ekonomiska risker man tar om politikerna för en dålig klimatpolitik.

- Det man bör göra enligt Nordhaus, och en ganska enig forskarkår, är att lägga en skatt på utsläppen. Det som är gratis gör man för mycket av, och det är det som är problemet. Utan en skatt har utsläppen inget pris, säger John Hassler, forskare och professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Forskarna, och allt fler politiker, anser att det borde kosta att utnyttja atmosfärens förmåga att absorbera koldioxid. För mycket utsläpp leder till negativa ekonomiska konsekvenser inte bara för utsläppsländerna, utan globalt.

Finland var tillsammans med Nederländerna först med att sätta en egen skatt på koldioxidutsläppen år 1990 och Sverige är känt för att ha en av de strängaste koldioxidskatterna i världen.

Mänsklighetens två misstag

Med Nordhaus modeller kan man räkna ut kostnaden för olika typer av fel som mänskligheten kan göra. John Hassler lägger fram två scenarier som exempel.

I det ena fallet hoppas mänskligheten på det bästa, att medeltemperaturen inte höjs avsevärt och att klimatförändringarna blir så små att människorna kan anpassa sig till dem.

- I det scenariot tror politikerna att en låg skatt och en oambitiös klimatpolitik räcker. Men om det sedan visar sig att det blev mycket värre än vi trodde, då kommer det att kosta oss väldigt mycket, säger Hassler.

I det andra fallet tar politikerna i ordentligt, överdrivet ordentligt. Världen sätter den hårda, nordiska koldioxidskatten globalt vilket skulle vara motiverat om medeltemperaturen stiger snabbt och mycket.

- I det scenariot visar det sig sedan att vi överdrev, och det blev inte så farligt som vi trodde. Men kostnaderna för de stora, kanske onödiga åtgärderna blir ändå små när man jämför med det första scenariot, säger Hassler (se tabellen nedan).

Och skulle man göra rätt, det vill säga sätta en hög skatt då det är motiverat och klimatförändringen blir dramatisk, då har man vunnit ekonomisk jackpott.

Enligt kommissionen Global Commision of Adaptation borde världen investera 1,8 biljoner dollar, alltså 1 800 miljarder, i verksamhet som stöder världens anpassning till klimatförändringen under det kommande årtiondet.

Enligt samma kommission skulle åtgärderna sedan ge en avkastning på dryga 7 biljoner dollar.

- Det visar sig alltså, att om man är för försiktig i onödan, blir det knappt några ekonomiska konsekvenser. Om man tar i för lite, då riskerar det att bli väldigt stora samhällsekonomiska förluster. Det är det här jag tycker politikerna borde ta till sig. Det är som en billig försäkringspremie, säger Hassler.

Utsläppsjätten Kina följer i EU:s fotspår

I EU infördes ett utsläppshandelssystem som fungerar bra enligt Hassler. Kostnaderna för att släppa ut koldioxid är ungefär fem cent per liter bensin.

Men det är främst kolet man borde komma åt. Om man översätter kolbaserad elkraft motsvarar skatten ungefär två cent per kilowattimme el.

- Priset på utsläppsrätter inom EU ligger på 25 euro per ton koldioxid, det påverkar lönsamheten i kolbaserad elkraft väldigt mycket. Om det systemet skulle finnas i resten av världen skulle man i stort sett ha löst problemet, säger Hassler och slår ut med armarna.

- Men det händer mycket nu. Andelen av de globala utsläppen som är prissatta är fortfarande liten, men den växer snabbt. Kina har lovat införa ett utsläppshandelssystem som är lika stort som det europeiska, vilket är betydande.

Eftersom alla utsläpp inte räknas med i det europeiska utsläppshandelssystemet har många länder, bland annat de nordiska, lagt till en egen koldioxidskatt.

- Om skatten omfattar merparten av alla utsläpp i världen behöver den inte vara särskilt hög, men det innebär ändå en viss kostnad. Bensinen och oljan skulle inte påverkas mycket, men för kolkraften som är det största problemet, skulle det vara stor skillnad. Det innebär en viss inbromsning av tillväxten under en period om vi inför en sådan här skatt.

Inte omöjligt om man aldrig försökt

Hittills verkar det ha varit omöjligt att införa en global utsläppsskatt, men John Hassler är optimistisk.

- Jag tror att orsaken är att man inte ens har försökt. Vår tidigare miljöminister Åsa Romson berättade för mig att den viktigaste orsaken till varför vi inte har fått till en sådan överenskommelse är att alla länder har representerats av sina miljöministrar i de internationella förhandlingarna, säger Hassler och fortsätter

- De har alla fått instruktioner av sina finansministrar att "skatter får ni inte diskutera". Det är lite sorgligt att höra att förslaget om en internationell överenskommelse aldrig har varit på bordet. Men då kan man ju tänka sig att det borde gå om man försöker.

År 2018 släppte Finland ut 56,5 miljoner ton koldioxid. Utsläppen översteg EU:s utsläppskvot med 0,4 miljoner ton CO2-ekv.

Naturvetenskaplig osäkerhet

Det råder fortfarande en stor ekonomisk och naturvetenskaplig osäkerhet kring hur stort problem koldioxidutsläppen är. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är spannet på klimatkänsligheten väldigt stort.

Med klimatkänslighet menar man hur mycket jordens medeltemperatur värms upp då koldioxidhalten fördubblas.

Enligt IPCC ligger känsligheten på mellan 1,5 och 4,5 grader Celsius.

- Spannet är stort och innebär en stor osäkerhet. Skulle det vara i det lägre intervallet är det inte något större problem. Är det i det högre intervallet då är det verkligen ett problem! Då har vi redan släppt ut så mycket att vi inte kan hålla oss under 1,5-graders målet, säger John Hassler.

Den ekonomiska osäkerheten är en följd av den naturvetenskapliga osäkerheten. Eftersom vi inte vet exakt hur klimatet kommer att påverkas vet vi inte heller exakt hur mycket skada ekonomin kan ta.

Men hur det än går tror John Hassler inte på någon mänsklig undergång. Donald Trumps satsningar på kol viftar han undan som en bagatell, en hicka i statistiken.

- Det finns inga vetenskapliga scenarier där mänskligheten skulle gå under - det är science fiction! Men vi måste gå vidare från kolet och det vet alla. Osäkerheten om vad som händer om den globala medeltemperaturen ökar snabbt med många grader är så stor att vi absolut bör undvika att det sker, säger han.

Inlägget redigerades den 24.9.2019 kl 11.25: Tillägg om att Finland tillsammans med Nederländerna var först med att sätta en egen skatt på koldioxidutsläppen år 1990.