Pressfotografen Caj Bremer: “Vinterkrigets utbrott strök bort en hel del av mina barndomsminnen”

Den synnerligen pigga pressfotografen Caj Bremer fyllde 90 år i vintras, men trots sin höga ålder är han fortfarande mycket aktiv och nyfiken på livet.
- Jag känner mej nog inte som en 90-åring, deklarerar han i programmet En önskan med ett skratt och den bekanta glimten i ögat.

Akademikern Caj Bremers karriär som professionell fotograf inleddes redan början av 50-talet och han har i flera repriser prisbelönats för sin fotokonst. Han har varit ledargestalt inom finländsk fotojournalistik och anses ha en viktig roll i skapandet av vårt "nationella minne".

I sin barndom var Caj Bremer en glad pojke med livlig fantasi. Han växte upp på Brändö i östra Helsingfors med sina föräldrar och sina fem äldre systrar. Då vinterkriget bröt ut i november 1939 var han 10 år gammal.

- Vi satt i klassrummet. Det small till och fönstren skallrade. Sedan började sirenerna tjuta.

Eleverna blev snabbt utkörda från skolbyggnaden och de började springa mot skogen. Lärarinnan hade gett stränga order om att alla skulle kasta sej på marken och andas i mossan, eftersom hon trodde att bomberna skulle innehålla gas.

Caj var inte alls lockad av tanken utan steg upp efter en kort stund och sprang hem allt vad han orkade.

- Vinterkrigets utbrott strök bort en hel del av mina barndomsminnen, berättar han i tv-intervjun med allvarlig stämma.

Inom kort evakuerades han tillsammans med sin mamma och den yngsta storasystern till sommarstället på Kaptensudden i Sibbo, där Caj Bremer faktiskt bor även idag.

Vintern var mycket hård och omständigheterna extrema. Brunnen var frusen och det stora huset kunde endast värmas upp med kakelugnar.

När familjen varit evakuerad i tre månader kunde Cajs mamma och de två yngsta barnen i familjen återvända till stan. Så småningom satte man igång skolarbetet igen. Men något hade gått sönder, och kriget lämnade djupa spår i lilla Caj.

Han misstänker själv att han upplevt en stor chock då kriget bröt ut, vilket sedan ledde till att han egentligen inte har minnesbilder från sina tio första levnadsår.

Fotograf av en slump

Den unga mannen hade inte några särskilda framtidsplaner då han hoppade av skolan efter åttonde klassen och gick in i armén. Det var faktiskt en tillfällighet att Caj blev fotograf.

Hans svåger råkade känna en mycket ansedd fotograf i stan och kastade fram tanken att Caj kunde bli hans hjälpreda och prova på yrket. En slump som sedan visade sej bli en viktig vändpunkt i Cajs professionella liv.

Under olympiaåret 1952 fick Caj ett samtal från Hufvudstadsbladet som sökte en fotograf och blev mycket intresserad av jobbet.

- När jag steg in i Hufvudstadsbladets redaktion slog det mej genast att det här är min atmosfär!

Caj Bremer trivdes som fisken i vattnet och fick kombinera två av sina särintressen, fotografering och journalistik. Några år senare blev han anställd av bildbyrån Lehtikuva och började jobba för flera olika tidningar, bland annat Helsingin Sanomat.

Veckotidningen Viikkosanomat, som leddes av den unga Aatos Erkko, skickade Caj Bremer på otaliga uppdrag runt om i världen. Den skickliga fotografen blev speciellt känd för sina bilder från olika resor med president Urho Kekkonen, som alltid tilltalade fotografen vid efternamnet "Bremer".

Många av Bremers foton på den ståtliga presidenten har blivit prisbelönade, exempelvis det legendariska "Napoleon-fotot" på ön Korsika.

Fosterlandet alltid kärast

Även om Caj Bremer i sitt arbete fick besöka en hel del intressanta länder och bekanta sej med främmande kulturer tyckte han mest om att åka omkring i Finland. Han älskade att fotografera helt vanliga människor i olika omgivningar.

Den vackra finska landsbygden och speciellt Lappland gjorde stort intryck på Bremer, som inte tidigare hade rest längre sträckor i hemlandet.

Bremers foton har ofta varit mycket naturalistiska, speciellt då han porträtterat fattiga människor på den finska landsbygden. Hans bildsamlingar har blivit en viktig del av den finländska historieskrivningen och folkloristiken.

Han är också mycket berömd för hur han i sina bilder använt naturligt ljus både inne och ute.

Nuförtiden som pensionär fotograferar Caj Bremer närmast ute i naturen och det vackra landskapet på Kaptensudden inspirerar honom stort. Han tar också gärna bilder på sin familj: sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Traditionen går till all tur vidare eftersom sonen Stefan också är en ansedd fotograf.

En anspråkslös man

Caj Bremer har ofta jämförts med den stora franska pressfotografen Henri Cartier-Bresson (1908-2004), som också han precis som Bremer använde sej av en Leica-kamera.

- Hans bilder är ju i varje fall ett strå vassare än mina bilder, konstaterar Bremer anspråkslöst.

Den charmiga mästaren gör inte något större nummer av sej själv. Men alla de tusentals fina foton som vi fått njuta av på diverse utställningar talar sitt eget språk. En bild säger mera än tusen ord.

Text: Ira Hammermann, programledare för En önskan