Också växter kommunicerar - finsk forskning visar att externa hot ökar samarbetet mellan plantorna

En ny studie vid Åbo universitet visar att växternas kommunikation blir intensivare om de utsätts för hot utrifrån. Forskning gjorda på växten jättegullris (Solidago altissima) antyder att också den drabbade plantan drar nytta av att signalera fara.

Växterna kommunicerar genom att sända doftsignaler till varandra om de utsätts för hot. Grannväxterna reagerar på signaler och höjer sitt försvar.

- Även om man sedan tidigare har vetat om att växter skickar meddelanden till varandra, har det hittills varit oklart om det handlat om "smyglyssning", eller om också den växt som signalerar fara på något sätt drar nytta av det, säger Aino Kalske vid Åbo universitets biologiska avdelning.

Lönnträdet var den första växten som studerades då man undersökte hur plantor eller träd kommunicerar med varandra. I den aktuella studien vid Åbo universitet har man studerat växten jättegullris som attackerades av bladbaggen Trirhabda virgata.

Eftersom växterna som varnas förmodligen får ett försprång jämfört med grannen som skickar den, har man tidigare inte varit säker på om de kommunicerat med avsikt.

Genom att jämföra plantor som isolerats från skadeinsekterna i 12 år kunde forskagruppen utreda om omgivningen leder till olika former av kommunikationsstrategier.

I utredningen framkom det att de isolerade växterna i högre utsträckning skickade signaler till plantor som var genetiskt identiska. I kontrollgruppen där växterna konstant utsatts för insektangrepp skickade plantorna signaler åt alla sina artfränder.

- Resultaten vi fått antyder att växternas kommunikation är särskilt viktig då det finns ett hot i omgivningen. En gemensam fiende driver växterna att samarbeta, säger Kalske.

- De plantor som skickade ut meddelanden till alla sina artfränder doftade likandant, medan de som bara skickade meddelanden till ett mer begränsat antal plantor doftade olika sinsemellan.