Haneen Jameel: Till min granne, om hon skulle läsa detta

När kvinnor samlas för att tillbringa kvällen tillsammans, kan samtalsämnena vara antingen ytliga eller mycket djupa och intressanta – i synnerhet om det ingår kvinnor från olika kulturer i gruppen.

Jag var nyligen bjuden till en väninna. Vi talade om kulturskillnader mellan våra länder, och då framför allt om relationer, giftermål och skilsmässor. Till slut pratade vi också om våra relationer till våra grannar, och vi kunde inte låta bli att jämföra förhållandena i våra hemländer och här i Finland.

Alla har vi olika erfarenheter, men trots det är vi överens om att de finländska grannarna i hög grad skiljer sig från grannar i andra länder.

I Finland hälsar grannen på en alldeles kort eller så låtsas hen som om hen inte såg dig. Det händer ytterst sällan att grannen tar chansen att prata bort en stund. Den finländska grannen är med andra ord inget socialt djur.

Ibland kan man bli irriterad på att så många klagar över allt som händer i lägenheter där det bor folk med utländsk bakgrund. Det händer till och med att man klagar på matdoften som sprider sig i trapphuset.

När man frågar hur det kommer sig svarar finländarna oftast att finländarna är så blyga, att man vill värna om sin personliga integritet.

Finländaren och irakiern som granne

Men om man lyckas lära känna en finländare är det en stor lycka, eftersom de är underbara att ha som vänner. Av egen erfarenhet och ur djupet av mitt hjärta kan jag säga att de är oerhört lojala.

I mitt hemland Irak är relationerna till grannarna oftast mer öppna. Det hör till att ta hand om grannar som också bor lite längre bort. Ja, det är snarast en tradition, och irakierna är oerhört sociala av sig.

Hos oss lyckas man inte leva i isolation. Och det samma gäller för andra länder i Mellanöstern.

Det är en plikt att hälsa på grannarna, även om det skulle bo en tölp i grannskapet.

Man upprätthåller relationerna till grannarna på olika sätt. Om till exempel mamma märker att hon saknar en potatis när hon lagar mat, kan hon höra sig för hos grannen. Om grannen behöver bröd eller något annat, kan hen utan vidare knacka på hos oss.

Det har ingenting att göra med ens ekonomiska situation eller ens levnadsstandard, utan handlar om en helt vanlig form av socialt umgänge.

Knacka på hos greken

Under min flykt till Finland tillbringade jag många dagar i en lägenhet i Grekland tillsammans med ett gäng flickor från Irak. En morgon gick en rumskompis ut för att köpa ägg och bröd till frukost. Hon hade dock glömt att köpa olja, så hon gick och knackade på hos grannen.

Den gången var det ingen som öppnade, men så här i efterhand kan jag roas av tanken på hur märkligt det hela hade kunnat te sig. Svaret skulle ha kunnat överraska oss.

Vi handlar givetvis utgående från vår egen smala syn och kommer inte att tänka på olika kulturskillnader. Nu kan jag skratta åt bara tanken. Man kan hamna i de mest pinsamma situationer om man inte tänker sig för på förhand.

Den underbara grannen

Själv befinner jag mig i en speciell situation eftersom jag har en alldeles fantastisk granne här i Finland. Hon bor i lägenheten mittemot min, och vi träffas då och då – inte när det är fest, utan mestadels när det är något som händer.

Alltid när jag råkar på min granne berättar hon om sådant som hänt i huset. Hon tror uppenbarligen att min finska är utmärkt, vilket beror på att jag lärt mig utantill alla ord som finländare ofta använder sig av i vardagen (tack vare min kurs i finska): niin, joo, aha, no niin, se on totta...

Jag förstår huvuddragen i det som min granne säger, men inte alla ord. Så kära granne, om du läser detta, måste jag erkänna att jag inte förstår finska så bra som du tror. Jag förstod när du berättade att du hade ringt brandkåren när brandalarmet gick, men inte hur det kom sig att väckarklockan stod och ringde och ringde.

Jag förstod också att du var orolig för min hund som måste stanna ensam i lägenheten, men inte vad du berättade om din egna avlidna hund.

När hissen i vårt hus var sönder i tre dagar pratade du på om något som hade med det att göra, men jag uppfattade inte riktigt något annat än att vi får skatta oss lyckliga som bor på tredje våningen – även om vårt hus endast har fyra våningar.

Jag vill i alla fall tacka dig för din positiva energi, och för att du alltid tar dig tid att prata en stund. Du är en underbar människa, tack för att du finns! Våra pratstunder är glädjestunder och jag skattar mig lycklig som har dig som granne.

I all enkelhet: livet är kort och vackert, och det kostar ingenting att hälsa på sin granne. Det glädjer grannen och lyser upp din egen själ. Le, kära vänner! Ett leende öppnar dörren till hjärtat.

Haneen Jameel är journalist