Från asylsökande till modeskapare – Irakiern Bahaulddin Rawi vill agera förebild för andra i samma position

Det har gått fyra år sedan Bahaulddin Rawi tvingades fly från Irak. För tre år sedan fick han asyl i Finland och i lördags invigde han sin karriär som kläddesigner med modevisningen Love liberates.

Den debuterande modeskaparens första kollektion består av nio klänningar varav alla har ett tydligt budskap förknippat till feminism eller Rawis egna erfarenheter.

– För mig är inte tyger eller trender det viktigaste. Det viktiga är att mina värden går hand i hand med det jag gör. De flesta människor gör sina demonstrationer på gatan, jag gör det med mina kläder, säger Rawi.

Modevisningen är inte bara en opinionsyttring, utan även en fest för att fira de fyra år Rawi har bott i Finland.

– Jag kom till Finland den här veckan i september år 2015. Det ska firas, säger Rawi.

Kvinnors rättigheter centralt tema

Med hjälp av klänningarna vill Rawi uppmärksamma och skapa diskussion om kvinnors rättigheter i Mellanöstern och världen i allmänhet.

En av Rawis modeller, Rauan Badawieh, går ner för catwalken iklädd i en vit brudklänning och slöja gjord av chiffong. I handen håller hon hårt om en docka.

Med kreationen vill Rawi kritisera de barnäktenskap som fortfarande erkänns på många håll i världen.

En annan modell, Ia Wilson, bär i själva verket inte en klänning utan hennes bara kropp pryds av papperslappar med skällsord på.

“Hora”, “misslyckad”, “tjock” och “smal” finns bland glåporden.

– Vi måste sluta stämpla kvinnor och acceptera alla oavsett hur deras yttre ser ut, säger Rawi.

I hemlandet Irak var Rawi en aktiv förespråkare för kvinnors rättigheter – både som journalist och som medlem i olika organisationer.

Frustrationen kring kvinnornas svaga ställning i Mellanöstern blev allt starkare när Rawi kom till Finland.

– När jag kom hit blev det tydligt för mig – eftersom jag kunde jämföra. Kvinnorna här har förmågan att säga ja när det är ja och säga nej när det är nej, förklarar Rawi.

Intryck från irakiska rötter och egna erfarenheter

I klänningarnas detaljer och färger kan man även skymta intryck från Rawis hemland.

– De arabiska bokstäverna återspeglar min kultur. Jag använder mig också av gyllene palmer som representerar Irak, säger Rawi.

Rawis egna erfarenheter förmedlas tydligt då modellen Lina Wilson inleder visningen med en turkos klänning, som Rawi kallar för The journey (Resan).

I handen bär Wilson en kappsäck och den ylletröja som Rawi hade på sig när han kom till Finland.

Den turkosa färgen och väskan symboliserar havet och den långa och tidvis farliga flykten till Finland.

– När jag kom till Finland hade jag en turkos ylletröja på mig, som jag fick under min resa i Serbien. Jag fick tröjan av en kvinna och behöll den. Den är fortfarande otvättad.

Viktigt att agera förebild och bryta stereotypier

Rawi upplever att han kan agera förebild för andra asylsökande som kommer ensamma till ett främmande land för att påbörja ett nytt liv "från noll".

– Jag vill bevisa att jag byggde allt det här på tre år – även om jag har haft en tuff resa bakom mig. Jag vill inspirera andra att åstadkomma vad som helst, säger Rawi.

Samtidigt är det hela ett sätt för Rawi bryta ner de många stereotypa uppfattningarna kring asylsökande, som enligt honom fortfarande råder på många plan.

– Vi är inte bara pizzabagare eller frisörer – vi kan bidra till detta samhälle på olika sätt. Det här är mitt sätt att integrera mig i de finska samhället.

Vägen till att bli kläddesigner har varit allt annat än självklar för Rawi. Motgångarna i det nya hemlandet har varit många samtidigt som familjen i Irak har haft det tufft.

– Jag har förlorat många nära och kära i Irak under min tid i Finland. Det har varit jobbigt, men mina vänner och min familj har stöttat mig genom det hela.

Rawi beskriver själva modevisningen som en dröm som gått i uppfyllelse.

– Det här är en dröm som jag burit på länge. Nu går den äntligen i uppfyllelse, säger Rawi.

Kläddesignern har många planer inför framtiden, men som nödvändigtvis inte har med mode att göra.

– Jag är öppen för allt. Det här är det första jag gör, inte det sista.