Läsarberättelser om värnplikten: <3 Värnplikten

Svenska Yle har bett publiken att skicka in berättelser om osakligheter, trakasserier och mobbning i samband med värnplikten. Många av er har också skickat in berättelser om hur ni trivdes bra, fick vänner och lärdomar för livet. De berättelserna publicerar vi här. Skicka in din egen berättelse här.

52

2000-talet. Året jag tjänstgjorde i Dragsvik är det hittills bästa året i mitt. Jag fick otroliga upplevelser, glada minnen och vänner för livet. Samtidigt fick jag utföra ett viktigt uppdrag för fosterlandet.

Om man rycker in med ett öppet sinne får man med sig många färdigheter som man kan ha nytta av - både där hemma (hälsa/idrott, kost) och i arbetslivet (ledarskap, specialkunnande).

53

2010-talet. Jag har inte upplevt någon mobbning eller diskriminering i det militära och det tycker jag är viktigt att få komma fram.

Vissa stamanställda fick man kanske känslan av att dem hade varit på samma ställe för länge, lite för "gammalmodig" i sitt tankesätt. Men ändå i grund och botten så ville dem väl och gav en god utbildning i ledarskap och samarbetsförmåga. Något som jag aldrig skulle ha fått någonstans i det civila samhället.

54

2010-talet. Ryckte in med med positiv inställning samt såg fram emot att "uppleva" historierna som berättats av äldre generationer. Jag tänkte också att jag möjligtvis stannar ett helt år, beroende på hur grundperioden kändes.

Visst upplevde jag ibland under grundperioden som att en del av uppgifterna var onödigt repetitiva samt att de var gjorda för att försöka "bryta" ner en.

Dock så fungerade det här som en motivation för mig att försöka göra allt så gott jag kunde och nu efter en tid i det civila så känns det som att alla enformiga övningar uppfyllde en viss funktion. Givetvis fanns det personer man inte kom överens med när så många olika personer placeras under samma tak men det var inget som jag lade ner energi på.

Gjorde beslutet relativt snabbt att anmäla mig frivillig till att tillbringa ett år på brigaden. Ett av de bättre besluten jag gjort i mitt liv och ångrar absolut ingenting. Blev aldrig utsatt för dålig behandling eller mobbad, upplevde heller inte några av mina stugkompisar blev illa behandlad. Fick saklig utbildning av kunnig personal, vänner för livet och minnen man aldrig glömmer.

Känner stor tacksamhet till finska försvarsmakten som fortfarande upprätthåller ett värdigt försvar.

55

2010-talet. Jag var överviktig då jag ryckte in, vilket gjorde början jobbig. Men efter ett halvår hade jag gått ner 35 kg och kände mig mycket bättre både psykiskt och fysiskt.

2000-talet. Jävla roligt år. Lärde mig mycket fiffiga saker och konditionen steg otroligt mycket. Har haft mycket nytta av den efteråt.

56

2000-talet. Visst var det stundom jobbigt, men inget oöverkomligt. Jag lärde mig mycket om mig själv. Nu senare i livet har jag endast goda minnen kvar, dessutom anser jag att värnplikten gjorde mig starkare och självständigare som person. Jag inte på något vis se att någon högre rang som ger order "skriker" kan anses som mobbning/pimsning.

57

2010-talet. Jag var inne i ett år som pionjärundersergeant, mycket av det var jobbigt men överlag var det en av dom bästa tiderna i mitt liv. Man träffade på jobbiga människor, men inte i någon särskilt stor mån.

Erfarenheter av ledarskapsträning och att kunna agera under stress har känts väldigt värdefulla, för att inte tala om gemenskapen i samhället som finns då en majoritet av pojkar som inte kanske har så mycket i gemenskap kan prata om hur det var.

58

2000-talet. En lärorik upplevelse. Vänner/bekanta för livet fann man. Första natten på brigaden tänkte man nog att vad är detta, men sen man kom in i rytmen och vardagen så var det inga konstigheter.

59

2010-talet. Nej, jag blev inte mobbad under värnplikten. Armén skall vara hård. Ibland får man tåla hårda ord och beskyllningar. Man lär sig och får "thicker skin" som man säger på engelska. Livet är inte alltid en dans på rosor. Ibland är det orättvist och jobbigt. Armén är en ypperlig plats att lära sig detta.

Det bästa man kan ha i armén är bra och kompetenta chefer. Dessa ser man upp till, tar efter och ser som förebilder.

60

2010-talet. Nej, jag upplevde aldrig att jag blev sämre bemött på grund av mitt kön. Upplevde att de flesta i stampersonalen behandlade oss jämlikt, och tyckte vi bra kom in i gänget.

61

2010-talet. Värnplikten är ju någonting man bör utföra i Finland. Personligen hade vi det riktigt roligt trots hettan +30 grader under rekryt-tiden då det tyngsta utfördes. Tyngst var det för att man inte hade så bra kondition och var inte van med att bära med sig det ena med det femte.

Ibland var det ju ganska hård utbildning och de med "tunnaste skinnet" på näsan kanske upplevde utbildningen och utbildarnas kommentarer och kämpe-ord lite överdrivna.

Man måste dock komma ihåg att man är i tjänst hos försvarsmakten var det skall vara lite tufft nu och då. Själv kände jag aldrig att det skulle har varit överdrivet eller att stampersonalen skulle ha betett sig oprofessionellt. Kort slutfattning; tufft, lärorikt, roligt, nya vänner och en massa nya upplevelser. Skulle aldrig byta bort den tiden.

62

2010-talet. Värnplikten var nyttig för en dåvarande pojke som skulle bli man. Man lär sig uppskatta småsaker och man lär sig tåla lite kritik, saklig som osaklig sådan.

Man lär sig veta var ens fysiska gränser EGENTLIGEN går, vad man klarar av. Detta har många gånger i militären visat sig vara mycket mera än man tror. Efter militären är man också högst sannolikt mycket bättre i skick fysiskt/psykiskt, det var min uppfattning. Det var inte lätt, men det skall det inte vara heller.

63

2015. En fantastisk tid som har betytt mycket i det civila livet. Blev aldrig särbehandlad vare sig i positiv eller negativ bemärkelse. Fick vänner för livet och viktiga lärdomar om såväl försvar av fosterland som vardagligt ansvarstagande.

64

2000-talet. Ryckte in i januari 2006, ville hem så fort som möjligt. Helst redan efter 6 månader.

Tyvärr blev det 9 månader som militärpolis, något som jag inte ångrar nu i efterhand. Ändrade rätt fort min inställning till militärtjänstgöringen och trivdes bra.

Visst hade man vissa jobbiga undersergeanter men de måste man bara ta på rätt sätt. Konditionen blev ju bara bättre och bättre och efter 9 månader hade man gått ner 30 kilogram.

Tyckte till och med att tiden där var så rolig så jag ringde till flygvapnet och frågade om man får gå militären på nytt, det fick man tydligen inte. De sade bara att jag skulle ha valt flygvapnet när jag ryckte in.

Maten var rätt okej också. Efter 6 månader när man fick sina egna (de som ryckte in samtidigt som en själv) undersergeanter och aspiranter så gick det bara lättare. Fick även ett special vaktuppdrag efter 3 månader så blev riktigt trevligt då, ingen dejourering samt inte stå vid porten… Och loma redan på torsdagar var tredje vecka. Militären är bra träning och den behövs.

65

2000-talet. Har inte blivit utsatt för mobbning eller diskriminering. Disciplin och noggrannhet nog, och olika metoder för att uppnå det, men ingen riktad mobbning. För att ordning, reda och respekt för gradbeteckningar samt disciplin ska uppnås möjligast fort måste man gå in på "gråzonen" med ena foten.

Gränsen går dock där att hela gruppen, plutonen eller kompaniet ska bestraffas, utan att lyfta fram den enskilda krigaren som gjort fel.

66

2000-talet. Har inte upplevt mobbning under tiden jag gjorde militären.

67

2010-talet. En av de bättre upplevelser som lär en att respektera medmänniskor. Lär ut betydelsen av att jobba tillsammans och att även kunna möta nederlag tillsammans. Ingen är bättre än någon annan och alla ska dra sitt strå till stacken.

Känner många i arbetslivet som inte genomfört militärtjänstgöring som har svårt med respekt mot andra och svårt att förstå innebörden av teamwork. Nu vill jag inte dra alla under samma kam, men det finns en stor gemensam nämnare när det kommer till hur bra människor kan jobba tillsammans. Man lär sig även att regler är till för att följas, och skall man bryta en regel skall man vara smart. Dessutom får man ju en hel del vänner för livet på köpet.

68

2010-talet. Det är nu 8 år sedan jag fick lämna militären, jag tjänstgjorde endast i 6 veckor och fick C-papper på grund av en skada.

Det absolut värsta med militären var att lämna alla nya bekantskaper man fått. Jag skulle gärna ha gjort färdigt min värnplikt. Militären är ett bra sätt, (nästan nödvändigt i många fall) att stärka en individs mentala och fysiska hälsa, att kunna ta order och gå igenom motgångar inför framtiden.