Mariette Hägglund besökte Mosul några dagar efter att IS besegrades – var nära att kidnappas under sin andra vistelse i Irak

Nyfikenheten och viljan att lära sig mera har tagit Hangöbördiga Mariette Hägglund till många intressanta platser i världen. I Irak träffade hon stridande Peshmergasoldater vid fronten, besökte flyktingläger och delade ut förnödenheter till lokalbefolkningen.

Mariette Hägglund tog studenten vid Hangö gymnasium för nio år sedan och lämnade då barndomsstaden bakom sig. Sedan dess har hon hunnit bo utomlands i flera repriser, bland annat i Schweiz, Sydafrika, Iran och USA.

Hennes mest speciella resor är nog de två som hon gjorde till Irak, år 2017 och 2018. Den andra resan höll på att bli hennes sista. Då var hon nära att bli kidnappad av en shiamilisgrupp.

– I mitt pass hade jag flera USA-visum, vilket var en dålig kombination eftersom den här shiamilisgruppen var väldigt anti-USA, anti-västerländskt … Anti allt jag representerade, berättar hon.

Från Washington DC till norra Irak

Allt började ändå med att hon efter studenten började studera sociologi och u-landsforskning vid Helsingfors universitet.

År 2015 blev hon erbjuden ett stipendium som innebar en flytt till Washington DC i USA. Där skulle hon i ett halvår jobba på en tankesmedja som forskar i transatlantiska relationer.

Sex månader blev ett och ett halvt år eftersom hon blev erbjuden mera jobb vid tankesmedjan. Det var också där som intresset för Irak väcktes tack vare diverse olika Irakprojekt.

Norra Irak och staden Mosul besökte hon första gången i juli år 2017. Då hade kampen mot Islamiska staten pågått i nio månader.

– Vi åkte till Mosul med en lokal organisation. Jag tror det var två eller tre dagar efter det officiella meddelandet att staden hade blivit befriad från IS, berättar Mariette Hägglund.

Redan innan resan var hon tvungen att övertala den lokala hjälporganisationen om att låta henne komma. Trots att staden officiellt var befriad från IS förekom ännu strider, bomber och andra sprängladdningar.

De andra hjälparbetarna var lokala män och i en sådan grupp sticker man ut som vit, västerländsk kvinna.

– Det finns alltid partier, människor och grupper som kan se dig som en värdefull person att kidnappa.

Mariette Hägglund var med och delade ut humanitär hjälp åt befolkningen i östra Mosul.

– Tio minuter från var vi delade ut den humanitära hjälpen hade IS ännu krypskyttar som stred mot den internationella koalitionen och den irakiska militären. Det var en upplevelse i sig.

Hon berättar om ljudet av bomber som sprängdes och om hur det var viktigt att vara noggrann med var man gick eftersom det fanns flera slags olika minor och bomber i och utanför Mosul.

Det var en hel del säkerhetsåtgärder som hon och de andra hjälparbetarna var tvungna att ta. Allting gick ändå vägen och ingenting hände. Likadan tur skulle hon inte ha under sin andra resa.

Svårt att tacka nej

Den första resan i Irak gav Mariette Hägglund mersmak. Hon säger att hon alltid varit intresserad av Mellanöstern, men intresset växte ytterligare efter det första besöket i Irak.

När möjligheten om en till resa till Irak dök upp var hon inte sen att hoppa på. Visst funderade hon ett par gånger vad hon riktigt hade gett sig in på men nyfikenheten vann över osäkerheten.

Jag ville se hur krig, konflikter och våld påverkar realiteten och de som upplever det, i första hand för att jag själv har vuxit upp i ett fredligt samhälle där allting fungerar

Hägglund förklarar att det var svårt att tacka nej till att besöka Irak, trots att hon var medveten om de potentiella farorna.

– Jag ville se hur krig, konflikter och våld påverkar realiteten och de som upplever det, i första hand för att jag själv har vuxit upp i ett fredligt samhälle där allting fungerar.

Sin andra resa gjorde hon ett år senare, i juli 2018, under helt andra förutsättningar. Nu reste hon ensam, i rollen som forskande universitetsstuderande med en pro gradu-avhandling som mål.

Trots att situationen i Mosul på ett år hade gått från att ha varit en aktiv konflikt till att nu vara passiv fanns det fortfarande mycket risker med besöket.

Vissa kan tro att du är ensam och det gör dig till ett lättare byte. De kan hota dig eller kidnappa dig

Under sin första resa med den humanitära biståndsorganisationen åkte hon och de andra tillsammans i flera bilar. Det gav ett visst skydd.

Den andra resan ordnade hon via lokala kontakter hon fått under den första resan.

Hon tog kontakt med människor på sociala medier och bakgrundskollar gjordes med hjälp av bekanta på plats. Allt utan hjälp av officiella säkerhetsstyrkor eller militär.

Det fanns tre orsaker till det här säkerhetsarrangemanget. För det första var det inte ekonomiskt möjligt för Hägglund att anställa en så kallade fixare på plats, eftersom de kostar massor av pengar.

– Den andra orsaken var att jag ville vara så lite påverkad av andra som möjligt eftersom det skulle påverka vem jag kunde prata med och vad de berättade.

En annan orsak var att hon inte ville väcka så mycket uppmärksamhet med ett helt säkerhetsgäng omkring sig.

Men arrangemanget hade också sina nackdelar.

– Vissa kan tro att du är ensam och det gör dig till ett lättare byte. De kan hota dig eller kidnappa dig.

Västra Mosul - IS egentliga centrum

Väl på plats i Mosul för andra gången fick hon nu möjlighet att besöka den västra delen av staden. Västmosul var IS egentliga centrum i staden och där förekom också de mest intensiva striderna, berättar Hägglund.

Att gå omkring i ruinerna väckte en massa känslor hos henne.

– En jättestor del av husen var helt förstörda. Det fanns ingen elektricitet och vattentillgångarna var också väldigt dåliga. Jag var där i mitten av juli så det var ungefär 45 grader varmt då.

Den farligaste situationen hon någonsin varit med om ägde dock inte rum i västra Mosul utan i de östra delarna av staden.

Min magkänsla var direkt att nu är någonting fel. De här är inte vad de utger sig för att vara

Hon var där i sällskap av en lokal person som visade henne runt. När de gick på gatan dök plötsligt två okända män upp.

– De stoppade oss på gatan och började fråga mig en massa. Vem är du, vad gör du här, hur ska vi veta att du inte ljuger?

Männen påstod sig vara irakiska underrättelseagenter men trots att det är kutym att visa id i sådana fall gjorde de här männen inte det.

Mariette Hägglund började känna sig stressad. Situationen var långt ifrån okej.

– Min magkänsla var direkt att nu är någonting fel. De här är inte vad de utger sig för att vara och oberoende så kan man inte lita på obekanta människor på stan.

Hennes sällskap försökte prata med männen utan resultat. I stället påstod männen att hon var en spion och att hon skulle följa med till stationen. I det här skedet hade männen redan hennes finländska pass.

Jag ringde ett samtal och sa ”Nu är jag i trubbel, hjälp mig”

Hon visste att hon inte kunde bli av med sin telefon, då skulle allting vara kört.

– Risken är att om man blir tagen och inte har en telefon så hamnar man någonstans och så hör eventuellt ingen något mera av dig.

Mariette Hägglund hade några kontaktpersoner som visste var i staden hon rörde sig och som hon kunde ringa ifall det blev kris. Nu var det en sådan situation.

– Jag tog min telefon så snabbt jag kunde. Jag ringde ett samtal och sa ”Nu är jag i trubbel, hjälp mig”.

På bara någon minut hade kontaktpersonerna lokaliserat henne och kom till hennes försvar. Då avlägsnade sig de hotfulla männen.

– Man såg på männens ansiktsuttryck att de förstod att jag inte var ensam, att jag har uppbackning ifall något händer.

Männen blev senare identifierade som medlemmar av en shiamilisgrupp och Mariette Hägglund hade tur som kom undan.

Säkerhetsplanerna som hon gjort upp på förhand visade sig fungera.

– Du måste tänka ut det värsta som kan hända och sedan försöka planera enligt det. Då vet du vad du ska göra om något händer.

I efterhand är Hägglund tacksam över att ha fått vara med om en så här hotfull situation, samtidigt som hon är glad över att det inte hände något värre.

– Jag lärde mig mycket av situationen då jag blev hotad. Den visar definitivt att situationen där fortfarande inte är bra och riskerna som finns lokalt är enorma. Det gav mig ett sådant perspektiv som man inte hade kunnat få om jag inte åkt dit.

Motstridiga känslor

Förutom den här hotfulla situationen var hennes andra resa till Irak problemfri. Hon åkte bland annat till flyktingläger som det överlag är svårt att få besöka. Med lokala kontakter ordnade det sig för Hägglund.

Hon träffade människor vars familjemedlemmar hade blivit dödade av antingen Islamiska staten eller internationella koalitionens flygbomber.

Människor som tvingas stanna där trots obefintliga ekonomiska möjligheter.

Att möta de här människorna och tala med dem fick Hägglund att känna sig bortskämd.

– Man kommer från ett land som Finland till en konfliktzon men man har möjlighet att lämna det där stället vilket de människorna jag träffade där inte har. De är bundna att vara kvar.

Hon berättar att hon under hela forskningsperioden funderade på om det hon gjorde var det rätta.

Finns det någon idé i att intervjua traumatiserade människor som flytt undan våld i forskningssyfte eller borde hon hellre göra humanitärt arbete som är mera konkret?

Hon kom till slutsatsen att forskningen har en relevans. Dessutom var många hon talade med glada att någon gav dem en röst eftersom de kände sig ignorerade och bortglömda.

– Jag hoppas någon läser avhandlingen och får några aha-upplevelser.

Vill ge perspektiv på flyktingfrågan

Hägglunds pro gradu-avhandling sätter fokus vid internt flyktingskap. Hon skriver också om vad det innebär att som utomstående åka till ett konfliktområde och prata med människor som levt igenom hela konflikten.

Hon hoppas kunna ge lite perspektiv på flyktingfrågan. Hon tycker att fokuset i finska medier ligger fel.

Den internationella flyktingsituationen lyfts fram mycket mer än det interna flyktingskapet, alltså de människor som stannar i Irak.

– Under IS största kris fanns det över tre miljoner internflyktingar i Irak och 200 000 har kommit till Europa. Ändå dominerar diskussionen om flyktingar när största delen av dem stannar i sitt eget land.

Mot nya äventyr

Mariette Hägglund är numera inskriven vid Tammerfors universitet och henne pro gradu väntas bli klar inom september.

Vad som händer sedan är ännu öppet. Nyfikenheten och viljan att lära sig mera driver henne och det finns många fascinerande saker att lära sig inom freds- och konfliktforskning, som hon numera fokuserar på.

Hon skulle gärna fortsätta med frågor som rör Mellanöstern men hon skulle heller inte ha något emot att åka till Kongo och sätta in sig i konflikten där.

– Oberoende vart du går och vad du jobbar med så kan du lära sig något nytt och få nya perspektiv.

Någon flytt till hemstaden Hangö finns inte på agendan. Inte på länge i alla fall.

– Det får vi se sen senare. Men det är inte aktuellt ännu på några tiotals år tror jag, säger den i dag 28 år gamla Hägglund.

Läs också: Tidningen Västra Nyland intervjuade Mariette Hägglund innan hennes första resa till Irak

Finlands utrikesministerium rekommenderar att finländare undviker alla resor till Irak. Enligt ministeriet är säkerhetsläget i Irak fortfarande dåligt.