Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Kampen mot rysk censur och falsk information fortsätter i Nordnorge - men utan personförföljelse som i Finland

Från 2019
Thomas Nilsen poserar på bild i G18-salen
Bildtext Thomas Nilsen från The Barents Observer vid bokpublicering i Helsingfors.
Bild: Bengt Östling/Yle

- Ni är en fara för Rysslands nationella säkerhet och har inreseförbud. Det beskedet fick den norska journalisten Thomas Nilsen från Kirkenes då han skulle resa in i Ryssland. Han anser sig ha sysslat med vanlig västerländsk journalistik. Den vill han försvara.

Thomas Nilsen är i Helsingfors i anslutning till publiceringen av Jessikka Aros bok om det ryska informationskriget.

Boken handlar inte bara om hur hon har trakasserats efter avslöjandena om de ryska trollfabrikerna. Ett tiotal historier om andra drabbade ingår. Bland annat kapitlet om den norska journalisten Thomas Nilsen.

En journalist som kräver svar

Thomas Nilsen är redaktör för The Barents Observer, en norsk nyhetstjänst med bevakning av hela Arktis.

Ett inreseförbud i Ryssland är skadligt för en vars levebröd är att skriva om Ryssland och Norge, om samarbete och tvister i Barentsområdet.

Nilsen inledde rättsprocesser mot den ryska gränsbevakningsstationen som stoppade honom i mars för två år sedan.

Han har också vänt sig till de lokala myndigheterna i Murmansk, och mot den ryska underrättelsetjänsten FSB.

Beslutet att stoppa Thomas Nilsen är fattat i Moskva, på högsta ort. Det är Nilsen själv övertygad om.

Senare har det också bekräftats att stoppandet av Nilsen är en motaktion efter att EU stoppade en rysk propagandajournalist från att besöka Europa.

Nilsen anses utgöra en risk för Rysslands säkerhet, det är den officiella förklaringen. Men detaljerna får varken han eller allmänheten tillgång till.

De domar som bekräftar hans besöksförbud i Ryssland är en statshemlighet.

Journalistiskt hot mot ekonomiska intressen?

Jessikka Aros tolkning är att Nilsen utgör ett hot mot de intressen Vladimir Putins Ryssland har i Arktis. Olja, gas, nya fartygsleder, och militärt.

Murmansk är centralort när Putin vill invadera det arktiska området, skriver hon.

- Moskva har försökt så split mellan människor och myndigheter också i Norge, förklarar Thomas Nilsen. Kampen mellan distrikten i norr och centralorten Oslo är lätt att blåsa liv i.

När Norge upprätthåller de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland drabbar det också Nordnorge. Både medier och tjänstemän från Ryssland har blåst under norska motsättningar, förklarar Nilsen.

Jessikka Aro i talarpanel vid sin bokpublicering.
Bildtext Jessikka Aro och några av de hjältejournalister hon skriver om i "Putins troll"
Bild: Bengt Östling/Yle

Jessikka Aros bok är en beskrivning av tiotals personer som har råkat ut för det ryska propagandamaskineriet, förutom hon själv. Men Thomas Nilsen är inte krossad.

Hans rättegångar i Moskva har visserligen misslyckats hittills. De första domstolarna vägrade befatta sig med hans fall.

Kallelsen till en rättegång i Moskva kom dagen före rättegången skulle hållas. Han skulle inte ha hunnit dit från Kirkenes.

Om han hade försökt, skulle han ha gripits vid gränsen för att han försökte komma in i landet som han hade förbjudits besöka. Men han berömmer sin goda ryska advokat.

På europeiskt plan väntar han på behandling i Europadomstolen. Men det står tiotusen andra fall i kö.

- Många av dem har behandlats mycket värre av Ryssland än jag, säger Thomas Nielsen.

Han hoppas på att domstolen i Strasbourg ska slå ihop flera fall av samma slag. För det finns många som har stoppats vid den ryska gränsen utan orsak.

Barents en guldgruva också för journalister

Thomas Nilsen flyttade upp till Nordnorge för 20 år sedan.

De enorma tillgångarna som Norge utvinner i form av olja, gas och fisk finns där. Det finns politiska spänningar och maktkamp om energin, som också Ryssland vill dra nytta av.

Det statliga oljebolaget Rosneft betecknas som en maktfaktor och Kremls arbetsredskap i Arktis. Dem följde Nilsen noga. Han såg en guldgruva för grävande journalister.

De ekonomiska utsikterna har alltid ansetts strålande. Området anses också vara ett unikt försökslaboratorium och en spelplan för den ryska säkerhetstjänsten.

Gazproms oljerigg i Barents hav
Bildtext Drömmarna om olja, gas och militär dominans gör Barentsområdet intressant för Ryssland.
Bild: Gazprom / Max Avdeev

Thomas Nilsen och Atle Staalesen grundade nyhetstjänsten Barents Observer för lokala nyheter om energipolitik, ekonomi, politik och säkerhet i Arktis.

Det blev en populär och unik informationskanal i den nya samarbetsandan.

De nordnorska länen blev finansiär och utgivare. De ville gynna samarbetet i Barents, där gränserna hade slopats och nedrustningen lockade.

Det fanns förhoppningar om att samarbetet i nord skulle kunna hållas utanför stormaktspolitiken, men nedrustningen var bara tillfällig.

Rysslands ockupation av Krim i Ukraina gjorde slut på den tron. Nu bekymrar Rysslands militarisering av Arktis.

Obekväm information - på ryska

Nilsen och hans nyhetstjänst kunde allt oftare rapportera om hur Ryssland betedde sig. Man provocerade på det demilitariserade Svalbard, man tränade ryska soldater och transporterade militär materiel via nordområdena.

Först var det Nilsens norska uppdragsgivare som drog öronen åt sig. Rysslands representanter meddelade att de inte godkände fri och kritisk journalistik som hotade de goda förbindelserna mellan Norge och Ryssland.

Den nordnorska nyhetsbyrån publicerade granskningar av rysk korruption och andra kritiska texter - också på ryska. Det var kanske där problemet kulminerade, misstänker Nilsen och Aro.

President Putin har gjort hela pressen till en megafon. Kritiska journalister dödas utan bestraffning i Ryssland.

Ryssarna har ingen tillgång till faktabaserad ryskspråkig information om sina ledares missbruk och korruption.

President Putin har gjort hela pressen till en megafon...
Ryssarna har ingen tillgång till faktabaserad ryskspråkig information om sina ledares missbruk och korruption.

― Thomas Nilsen

Den ryska säkerhetstjänsten bryr sig inte så mycket om vad som publiceras om Ryssland utomlands. Men det viktiga är vad som publiceras i Ryssland, säger Nilsen.

Det slutade med att de norska lokalpolitikerna sa upp Nilsen från chefredaktörsposten.

Hela redaktionen avgick och grundade en ny nyhetstjänst. Den har fortsatt i samma anda som den ursprungliga. Men med betydligt svårare finansiering.

Inte bara Nilsen utan också hans information förbjöds

I vintras blockerades hela nyhetstjänstens publicering med tekniska medel i Ryssland.

Det var efter en artikel om en homosexuell svensk same som gick ut och erbjöd hjälp åt andra som funderade på självmord i en svår situation. Det tolkades av ryssarna som homopropaganda och uppmaning till självmord.

Nilsen uppfattar blockeringen som censur. Men nu gläder han sig över att man funnit nya sätt att nå ut till den ryska publiken. Ryska texter i västerländsk fri journalistisk anda kan igen publiceras, utom FSB:s kontroll.

Historien om Thomas Nilsen kan till och med ha ett lyckligt slut, om man bortser från besöksförbudet.

Nilsen har i själva verket klarat sig bra i jämförelse med många andra som råkat ut för det ryska informationskriget.

Hans nyhetsmaterial går igen ut också till ryska läsare. Man har också gått in för material på kinesiska, som är nästa stora intressent i den arktiska politiken.

"Skrämmande utveckling i Finland"

I Ryssland har många journalister och vittnen mördats. Jessikka Aro är en av dem som har hotats och vars säkerhet nu är osäker.

Nilsen och hans norska kolleger behöver inte oroat titta sig över axeln då han går över huvudgatan i Kirkenes.

- Det är en tanke jag aldrig har behövt tänka på, säger Nilsen då han besöker Helsingfors. Han ser skillnader mellan Norge och Finland i den frågan.

- Vi ser inte mycket av kampen på sociala medier i Norge. Det finns ingen ström av falska konton och troll. Hos oss kommer landsmän inte med hatiska uttalanden mot journalister.

Jag är lite skrämd när jag ser vad som sker i Finland, säger Thomas Nilsen. Han är också orolig för de ryska journalisterna.

- De tar stora risker, inte bara gällande säkerheten utan också ekonomin. För dem gäller det att behålla jobbet och den sociala tryggheten.