Läsarberättelser om värnplikten del 2: <3 Värnplikt

Svenska Yle har bett publiken att skicka in berättelser om osakligheter, trakasserier och mobbning i samband med värnplikten. Många av er har också skickat in berättelser om hur ni trivdes bra, fick vänner och lärdomar för livet. De berättelserna publicerar vi här.

133

2010-talet. Upplevde att det uppstod en stark kamratskap mellan människor på brigaden. Alla var självfallet inte vänner med alla, men både stampersonalen och beväringar behandlade varandra med respekt.

Klart att skrik och skäll förekom, men man får inte glömma att det trots allt handlar om att utbilda soldater och sådana måste kunna hantera pressade situationer utan att vackla för trycket

Upplevde aldrig att det förekom någon värre form av osakligheter. Tjänstgjorde 347 dygn.

134

2010-talet. Det förekommer i stort sett inte mobbning nu för tiden. Av personalen har jag alltid blivit sakligt bemött. De är hårda och disciplinära men så skall det vara och är ej mobbning och så vidare. De flesta som tar illa upp i dagens läge är överkänsliga individer och det kan jag tro att det finns flera av idag än förut.

135

2000-talet. Att som ung gosse/tjej börja något nytt och så omtalat som armén är aldrig något lätt, men tar man det på rätt sätt går det nog bra. Första tiden är hård men bara man lyssnar och gör så går det bra. Det handlar om två tre veckor. Bara man kommer in i systemet så rullar det på. Jag trivdes bra och hade nytta av min tid i armén (marinen Nylands brigad) i det civila. Man lär sig väldigt mycket när man är där.

136

2010-talet. Militärtiden var både fysiskt och psykiskt påfrestande tid för mig. Jag lärde mig mycket om mig själv och var ens både fysiska och psykiska gränser ligger.

Var själv en beväringschef som hade en striktare linje när de kom till inre ordningen, och det ansåg jag vara nödvändigt eftersom det föder en hårdare själv disciplin... i alla fall gjorde de det i mig, men alla är ju olika.

Visst kunde man säga lite nedlåtande saker men det var aldrig menat mot en individ. mera som att man "bråkade" med de andra beväringarna.

137

2010-talet. På mina enheter under tjänstgöringen var behandlingen god. När vi blev undersergeanter efter ett halvår, samlades alla befäl på brigaden för att ta del av nya målsättningar som eftersträvade att göra brigaden trivsammare inför att nya rekryter skulle komma.

Min bild av militären är att det finns en vilja att få alla att trivas med varandra. Men samtidigt är det ett sorts socialt experiment eftersom man hela tiden bildar nya grupper och olika människor har olika förutsättningar att passa in i hierarkiska grupper. Jag tror att hur man än försöker kommer alltid någon att känna sig utanför eller utnyttjad.

138

2000-talet. Bara man har rätt inställning då man rycker in så går allt bra. Problemen kommer då man kommer dit med fel inställning.

139

2010-talet. Jag hade en väldigt bra militärtid nu när jag tänker tillbaka på den, till och med så bra att att jag nu i studielivet börjar längta tillbaka till. I början ville jag inte alls stanna 12 månader, men när "haavet kaatuu" kom, stod likväl mitt namn under listan för 347 tjänstgöringsdygn.

Underofficersskolan var riktigt psykiskt tungt men jag fick också göra AUK II på annan brigad, så det underlättade nog väldigt mycket med lite miljöombyte.

Resten av tiden efter chefsutbildningen flöt på snabbt. Jag hade turen att få väldigt bra stugkamrater redan under grundperioden och senare när vi blivit chefer var vi också samma gäng som varit tillsammans redan på grundperioden.

140

2010-talet. Tjänstgöringen upplevdes som positiv. Jag lärde mig massor om både mig själv, min omgivning och om andra människor. Både stugkamrater och befäl var för det allra mesta sakliga och jag bär med mig många goda minnen från tiden i "Drakan".

141

2010-talet. Nog var de diskriminering, men int i sån skala att de sku ha tagit på nåns ära för lite måst en vuxen karl tåla.

142

2010-talet. Har ingen riktigt bra historia, men militärtiden var säkert det jobbigaste jag har gjort hittills i mitt liv. Men nu när jag är klar så känner jag att det också har varit en av de bästa.

Att jag gjorde militärtjänstgöringen och inte civiltjänst har gjort att jag kan lätt prata med andra som varit i militären och vi har alltid nått gemensamt, och kamratbanden man fick i militären är nog ett av de tightaste band man kan få med någon som man kallar för vän. Att bo tillsammans i ett litet rum eller ute i skogen i ett litet tält bygger en viss gemenskap man inte får på något annat sätt.

143

2010-talet. Trivdes ganska bra, bara att ta allt med en nypa salt men kan förstå de personer som tar allt men lite för stort allvar så kan de bli jobbigt.

Såklart finns det en speciell jargong och skämt där men... Tycker det hör till militären och i slutändan lär man sig en hel del där både att ta ansvar och order.

Däremot verksamheten där är lite konstig massa väntande osv. Jo, det hör till men har man annat "bättre" för sig i civilen kan det bli jobbigt att bara gå där och släpa fötterna efter sig dag ut och dag in.

Spela dum hela grundperioden gjorde också en del bara så att de skulle få vara 6 månader och sen slippa hem nån gång. Även jag gjorde så och det funkade, men systemet dom baserar vem som skall vara chef och så vidare kunde ändras så att man inte behöver göra det.

Efter att vi får veta tjänstgöringsplatsen blev det roligare och blev korpral vid första befodringstillfället men många som inte såg genom mitt sätt förstod inte hur dem dumme f*n kunde bli det... Men hade det allmänt bra där.

144

2000-talet. Fantastiskt roligt och lärorikt år. Bra papper/utbildning fick jag dessutom. Var där ett år och blev båtförare. Ångrar inte en sekund.

145

2010-talet. Enkelt den bästa tiden i mitt liv. Du behöver inte oroa dig för något extra, dagarna fulla av saker att göra. Mat, kläder och logi gratis, massor av vänner runt omkring mig på fritid och ett bra samhälle. Sen på fritid att fara med vänner till såde, Ekenäs centrum, idrottshall eller sen bara snacka skit med dom. Skulle när som helst fara på nytt.

146

2010-talet. Militärtiden var ok. Bra att killarna får lära sig att lyda. Inte alltid kul att vara där, men helt nyttig lärdom. Språkjargongen kunde förbättras hos vissa.

147

2000-talet. Upplevde inget speciellt onödigt där. Gjorde en fel bestraffades hela gruppen, bra så. Fick en förståelse för min kropp vad den egentligen är kapabel till att utföra. Barettmarschen var en helt enastående bedrift som vi utförde som grupp, tyvärr tog fötterna för mycket stryk för någon men att klara den var något speciellt.

148

2010-talet. Jag har inte en enda negativ kommentar om mitt år i det gröna. Det passar definitivt inte alla, men för mig är Dragsvik himlen på jorden.

149

2000-talet. Tiden var kanske en av den dom roligaste tider jag varit med om. Många nya vänner och ett körkort rikare fick man med sej till det civila. Märkte själv inget av att mobbning skulle ha förekommit.