Sjösäkerhetsanstalt byggdes efter Estonia – här utbildar man besättningar och testar nya säkerhetsinnovationer

Estonia var en katastrof som inte bara påverkade offren och deras anhöriga. Den orsakade också svallvågor inom sjöfartsbranschen i allmänhet. Brister i säkerheten ombord på fartyg kunde påvisas och gamla visdomar om hur evakuering av passagerare fungerade måste ses över.

- Det hade hänt stora olyckor tidigare, men nu hände det så att säga på hemmavatten för första gången, säger Michael Blomqvist, teknisk chef på Meriturva i Lojo.

På Meriturva utbildas fartygsbesättningar i att använda de säkerhetsanordningar som finns ombord på moderna fartyg. Här testas också nya innovationer och anordningar.

Estonia orsaken till sjösäkerhetsanstalten

Anstalten i Lojo grundades 1997, ett par år efter Estonia. Enligt Blomqvist var katastrofen den drivande kraften till att anstalten grundades.

- Om inte Estonia skulle ha skett så skulle inte den här anstalten finnas heller. Den kostade 16 miljoner euro att bygga i dagens pengar.

Michael Blomqvist har jobbat inom sjösäkerhetsbranschen i omkring 40 år. Han deltog i utredningsarbetet efter Estonia-katastrofen och var med och planerade utformningen av Meriturvas utrymmen i Lojo.

Vid utbildningscentralen finns till vattenmängden den största inomhusbassängen i Finland.

I den kan man med hjälp av våg- och vindmaskiner simulera förhållanden till havs och låta besättningar öva sina färdigheter i kontrollerade förhållanden.

Tidigare utfördes liknande övningar ute på havet, men enligt Michael Blomqvist har inomhusbassängen stora fördelar.

- Vi har haft människor här som inte kan simma eller som har varit med om någon sjöolycka. För dem är det så klart svårt att vara nära vatten och simulera farliga situationer. Men här så kan vi börja försiktigt och steg för steg öka svårighetsgraden så att de kan klara av det.

Svårt att lära sig av Estoniaolyckan

Estoniakatastrofen förde naturligtvis med sig stora förändringar i hur säkerheten ombord fungerar. Främst handlar det om hur myndigheterna kommunicerar med varandra i nödsituationer och vissa tekniska säkerhetsanordningar ombord.

Michael Blomqvist säger ändå att Estonia var en olycka som det är svårt att lära sig mycket av.

- Eftersom förlisningen skedde så snabbt så fanns det heller inte mycket som besättningen kunde göra. Däremot så lärde vi oss en del om hur livbåtarna borde fungera och hur man kan undsätta människor i vatten med andra fartyg.

Tidigare fanns det uppfattningen att andra fartyg i närheten av en förlisning skulle kunna undsätta personer i nöd. Michael Blomqvist säger att man numera vet att så inte är fallet.

- Vanliga båtförare vet redan hur svårt det kan vara att bara från en meters fribord undsätta någon i vattnet.

Sedan har fartyg utrustats med specialdesignade flottar, som sänks ner i vattnet med en kran, för att kunna hjälpa folk upp från vattnet.

- De fungerar som en hiss mellan vattenytan och däcket.

40 år i branschen

Efter 40 år i branschen så tror Michael Blomqvist att han har lyckats åstadkomma förbättringar i säkerheten ombord på fartygen.

- Min pappa jobbade med det här i 36 år och nu har också min son arbetat i branschen i sju år. Jag är nog stolt över det arbetet och jag hoppas att människor har tagit åt sig av vad jag har undervisat här.

Programmet är inte längre tillgängligt

Närbild - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)