"Vi såg kommunismen som en lek" - Kristi Ainjärv växte upp i Estland under sovjettiden
Kristi Ainjärv var femton år då Estland blev självständigt och allting blev nytt. Den långa sovjettiden var plötsligt över, gränserna öppnades och hjälpsändningarna började strömma in i landet.
Butikerna fylldes långsamt med spännande varor, man fick resa och ta reda på hur andra mänskor levde sina liv.
- Frågorna var många och vi var oändligt nyfikna, minns Kristi.
- Hur tänker andra mänskor? Hur bor de? Vad tycker de om?
Kristi Ainjärvs egen väg till utlandet gick via församlingen i Hapsal där hon började sjunga i en ungdomskör som gjorde resor till både Finland och Sverige.
Många av sångerna de sjöng gick på svenska, och så småningom började Kristi också plugga svenska språket både hemma i Estland och i svenska Sigtuna.
Det är en kunskap som hon fortfarande håller vid liv genom kontakten till de österbottniska vännerna.
Flera av sångerna i ungdomskören handlade också om Gud - något som hon aldrig ens hört talas om under kommunismen då hon växte upp.
- I skolan handlade allt om Lenin, säger Kristi.
- Vi anade såklart att det fanns andra världar. Som då vi läste Astrid Lindgrens böcker om små röda hus, sjöar, små öar, klippor och skärgården.
- Men under hela kommunismen var det otänkbart att åka till ett annat land, och frågor om Gud ställde man inte ens, för även där var alla gränser stängda. Det var soldater som vakade över oss, och ingen annan.
Kristi förklarar att alla barn på något sätt såg politiken som en lek, och som ett spel som de spelade.
För trots att det var förbjudet att fira jul - så strängt förbjudet att man kunde transporteras till Sibirien ifall man blev fast - så var det många som gick ut i skogen mitt i natten för att hämta hem en julgran.
Själv minns Kristi att hon brukade simma i havet vid Rosta strand på nätterna, fast det var förbjudet att befinna sig där efter klockan sex på kvällarna då det var mörkt.
- Det var ett gränsområde, och då de ryska soldaternas strålkastare siktade mot stranden där vi simmade och lekte, så dök vi bara ner under vattenytan.
Rosta strand i Ölbäck betyder fortfarande mycket för Kristi, och fast den inte längre är ett gränsområde så är känslan på platsen densamma.
Hon åker ofta dit när hon behöver vara ensam och få tänka, och även om också utsikten är likadan som förr så är tankebanorna mycket friare.
Ända sedan Estland blev självständigt, så är det nyfikenheten som har drivit Kristi Ainjärv framåt, och hon tror att just det karaktärsdraget är avgörande för hennes landsmän överlag.
- Varje morgon är det något nytt och roligt som ska hända. Och alltid finns det något spännande att lära sig.
- Och allting är så lätt nu då vi inte längre måste gömma oss.
Se mer om Kristi Ainjärv och hennes uppväxt i programmet "Gränsområdet" på Arenan:
