VM-analys: Överraskande namn Finlands högst rankade idrottare – Richardsson har klar finalchans i hinder

Oliver Helander? Nej. Någon av häckdamerna då? Inte de heller. I en ren årsbästajämförelse placerar sig Maria Huntington högst av alla finländare i friidrotts-VM. I Yle Sportens uträkning av normalnivåer tappar hon några pinnhål, men har alla chanser att vara bästa blåvita idrottare i Doha.

Yle Sporten tar en närmare titt på finländarnas chanser att klara sig i Doha ur en statistisk synvinkel. Vi har redan analyserat de två som helhet intressantaste blåvita grenarna, damernas 100 meter häck och herrarnas spjut.

Här följer en genomgång av de övriga finländarna, med undantag för gångarna och maratonlöparna där jämförelser av flera prestationer under samma säsong inte är särskilt ändamålsenliga.

Elva idrottare omfattas: Maria Huntington (sjukamp), Ella Junnila (höjd), Taika Koilahti (längd), Sara Kuivisto (800 & 1500 m), Elmo Lakka (110 mh), Simo Lipsanen (tresteg), Wilma Murto (stav), Kristiina Mäkelä (tresteg), Topi Raitanen (3000 mh), Camilla Richardsson (3000 mh) och Krista Tervo (slägga).

I tabellen nedan jämförs idrottarens årsbästa och normalnivå (ett förädlat medeltal kalkylerat från säsongens samtliga prestationer) med det som under 2000-talet krävts för VM-finalplats (för Kuivistos och Lakkas del semifinal). I löpgrenarna gäller den sista avancemangstiden via tidsjämförelse. I sjukamp går jämförelsen med vad som i regel räckt till en tolfte placering.

På förhand borde åtminstone tre finländare med en någorlunda normalprestation kunna klara av att avancera till final; Topi Raitanen och Camilla Richardsson i hinderloppen och Kristiina Mäkelä i tresteg.

Nedan en genomgång av utgångsläget idrottare för idrottare.

Krista Tervo, slägga

Krista Tervo, 21, lyfte sin egen nivå över 68 meter redan för två somrar sedan och blev i juni första finländare att spräcka den magiska 70-metersgränsen vid GP-tävlingarna i Jyväskylä.

Något lyckokast var det inte fråga om. Redan i fjol presenterade sig Tervo genom att bli bara dryga två decimeter från Mia Strömmers gamla rekord och ta sig hela vägen till sitt första mästerskap i EM i Berlin.

Tervo var bland de sista att knipa en VM-biljett med sitt 70,18. För final på VM har det i snitt krävts ett kast på 69,69. Det är en längd Tervo endast fått upp tre gånger under karriären. Hoppingivande är att två av de kasten kom i den senaste tävlingen i U23-FM i Borgå.

Wilma Murto, stav

Wilma Murto har haft en kämpig sommar och det skulle vara orättvist att vänta sig något stort lyft i Doha. 21-åringens årsbästa 451 är från Australien i januari och under den inhemska tävlingssäsongen har hon som högst nått 445 i början av juni. Hennes bästa resultat efter midsommaren är 430, vilket även är normalnivån.

Å andra sidan är samarbetet med nya tränaren Mikko Latvala fortfarande färskt. De har under sommarens gång fokuserat på grundläggande saker, vilket inte syns i resultaten förrän de fungerar omedvetet. Juniorvärldsrekorddamen befann sig i en liknande situation förra sommaren, då hon plötsligt hittade sitt gamla jag och hoppade 460 vid FM-tävlingarna i Jyväskylä.

Ella Junnila, höjd

Ella Junnilas säsong har varit minst sagt varierande. Hon har varvat två finländska rekord och U23-EM-brons med skadebesvär och tävlingspauser.

Fem tävlingar över 190 visar ändå prov på en jämnhet som behövs för att klara sig i mästerskap. Junnila måste upp på samma höjder igen för att tampas om finalplats. Normalnivån ligger på 188.

En stukad vrist vid lag-EM i Polen i augusti kom olägligt, men enligt 20-åringen själv kommer det inte att hindra hennes framfart i Doha.

Camilla Richardsson & Topi Raitanen, 3000 m hinder

Båda hinderlöparna har gått framåt både på topp och bredd. De har visat att de kan hänga med också då det går lite fortare undan, det vittnar deras hårdaste internationella lopp för säsongen om.

Camilla Richardsson har tre gånger i sommar underskridit 9.40 (personbästa före säsongen var 9.41,73) och hissat ner sin normalnivå till 9.42,20. Bortser man långsammare taktiklopp ligger nivån kring 9.40, vilket är i trakterna av vad som oftast krävs för avancemang.

Topi Raitanen har kommit under sitt tidigare personliga rekord 9.28,48 i fyra av sju tävlingar denna säsong – och de två i särklass långsammaste tiderna kom i taktiklopp i Kalevaspelen och Sverigekampen. Raitanen har varit stabil runt 8.25, vilket borde räcka vidare.

Det bör poängteras att tur med heatfördelningen och farthållningen i försöken kan vara av stor betydelse. Det kan gott hända att överraskande hårda tider krävs för avancemang i tidsjämförelsen medan man i något långsammare heat går vidare endast på placering.

Simo Lipsanen, tresteg

Simo Lipsanen fick sin VM-biljett säkrad i ett tidigt skede efter en strålande inomhussäsong. I sommar har det inte sett lika säkert ut, men ljusglimtar började smyga fram under FM. En vecka senare gjorde han sedan sommarens överlägset bästa tävling i lag-EM i Polen trots endast ett uppmätt hopp (16,76).

Normalnivån – eller ens årsbästat – lär ändå inte räcka till för final. Det gör däremot garanterat vinterns toppresultat (säsongsbästa 16,98), för att inte tala om hans finländska rekord 17,14 från 2017. En potentiell överraskare, men då måste toppformen infinna sig.

Elmo Lakka, 110 meter häck

Via återbud till VM. Besked bara tio dagar innan den egna grenen inleds. Utgångsläget är inte optimalt för prestation på toppnivå med dessa förberedelser.

Det här är en sak som beslutsfattarna gärna får fundera igenom en gång till i fortsättningen. Vem arrangeras egentligen tävlingarna för?

Tur i oturen är att Elmo Lakka hör till de jämnaste häcklöparna som hela säsongen radat upp tider i trakten av god europeisk standard. Bland världseliten i VM kommer avancemang att bli klart tuffare.

Lakkas normalnivå på 13,66 ligger tiondelen ifrån det som krävts för semifinal i de senaste VM-tävlingarna. I EM i Berlin i fjol visade Lakka att han klarar av att löpa personligt rekord vid ett mästerskap. Kommer han i närheten också den här gången kan han kirra en sensationell semifinalplats.

Maria Huntington, sjukamp

Maria Huntingtons normalnivå borde räcka till en framskjuten placering, fastän konkurrensen i världen hårdnat under de senaste åren. Som statistikåtta i årets säsongsbästajämförelse är 22-åringen de facto den högst placerade finländaren – också spjutkastarna och häcklöparna medräknade.

I normalnivå faller Huntington ner till elva, vilket gör att hon är Finlands på förhand näst starkaste kort bakom Oliver Helander (tia i spjut). Huntingtons personliga rekord 6339 från Kalevaspelen var en verklig fullträff, men å andra sidan kom den i utmanande förhållanden i Villmanstrand.

Trots kylan sänkte hon till exempel sitt personliga rekord på 200 meter med 72 hundradedelar till 24,29. Det bådar gott eftersom det ur grafen nedan går att tyda att det förutom i kastdisciplinerna är i snabbhetsuthållighetsgrenarna 200 och 800 meter som Huntington ligger bakom den vassaste världstoppen.

I grafen representeras det skuggade området av den nivå de sju damer som ligger framför Huntington i årsbästastatistiken har presterat i sina senaste fullföljda sjukamper.

Då det i allmänhet krävts 6140 poäng för att slå sig in i topp-12 i VM ligger Huntington väl till med en normalnivå på 6214.

Den yttersta världseliten håller skyhög nivå med Nafissatou Thiam på 6819 och Katarina Johnson-Thompson på 6813 poäng i år. Till och med Carolina Klüfts Europarekord (7032) kan ryka.

Tredjeplatsen denna säsong innehar Erica Bougard med 6663 poäng. Skulle Huntington tangera sitt årsbästa i samtliga grenar skulle hon landa på totalpoängen 6418, då Satu Ruotsalainens finländska rekord från VM i Tokyo 1991 lyder 6404.

Sara Kuivisto, 800 & 1500 m

Sent omsider fick Sara Kuivisto chansen att dubblera i Doha. Hon tog emot den sena startplatsen på 800 meter – men det är på 1500 som de största möjligheterna för avancemang finns.

På 800 meter är inte ens hennes färska personbästa under den genomsnittliga tiden för semifinal. Kuivistos chanser ligger i ett taktiklopp där hon kan klämma sig vidare på placering.

Kuivisto gör sin bästa säsong och har alla förutsättningar att springa personligt rekord också på 1500 meter. Hon visade vid lag-EM i Bydgoszcz att formen är på stigande och fortsatte med att pressa starka Yolanda Ngarambe i Sverigekampen. Fortsätter kurvan peka uppåt finns klar semifinalchans.

Tränaren Ari Suhonen var själv med vid OS i Söul 1988 då spelen likaså gick av stapeln först på hösten. Värdefullt att ha med någon som vet hur formen bör konstrueras en säsong som denna.

I de två senaste loppen har Borgå Akilles-löparen pressat fram tider som i allmänhet ger VM-semifinalplats – och det känns som om det bara är en tidsfråga innan det smäller på allvar. Mycket hänger på i vilket heat hon hamnar och hur taktiken lyckas.

Kristiina Mäkelä, tresteg

Kristiina Mäkelä har inte fått lika mycket luft under vingarna som i vintras, men har trots det i samtliga tävlingar hoppat över eller i närheten av 14 meter.

Mäkelä prickade in ett nästan två månader långt tävlingsuppehåll mitt på sommaren för att få en ordentlig träningsperiod med tanke på Doha, och har endast gjort sex tävlingar. Trots att hon knappt varit nöjd med någon av dem ligger hennes normalnivå för hela året (inomhussäsongen medräknad) kring finallängder.

En stabilitet som hon inte uppvisat tidigare kombinerat med att hon alltid presterat bra på de stora arenorna gör att Mäkelä kan klassas som en potentiell överraskare också i finalen – inte minst tack vare grenens natur. I tresteg tar kroppen emot så hårda stötar tre gånger i rad att den kräver en laddning som är svåruppnådd utanför stortävlingsatmosfären.

Taika Koilahti, längd

Taika Koilahti har imponerat stort i sommar genom att förbättra sitt rekord med hela 40 centimeter till 669. Hon har dessutom levererat på en jämnhög nivå med tio hopp över 650 i godkända vindar – och normalnivån 645 är faktiskt inte så hemskt långt ifrån en finalplats.

Sommarens längsta hopp på 679 i för stark vind vittnar om att kapaciteten finns för att hota Ringa Ropos finländska rekord 685. Tiden kanske inte riktigt är mogen ännu, men potentialen är där.

Den 20-åriga mästerskapsdebutanten fattade tillsammans tränaren Tanja Nirkkonen ett väldigt professionellt beslut efter Sverigekampen. Medan många andra fortsatte jaga de sista rankingplaceringarna lät sig Koilahti inte stressas av den osäkra situationen. I stället fokuserade hon på en optimal förberedelse.

Det här kan ge bra utdelning eftersom nervsystemet kräver återhämtning efter en lång säsong där man som Koilahti stigit upp på en helt ny nivå.

Längd är ändå en väldigt känslig gren, vilket också Koilahti fick märka i U23-EM i Gävle i juli. Stegmärket ska justeras perfekt och det är inte lätt att kontrollera ansatslöpningen då man är i storform och tänd till tusen. Koilahti gjorde tre hopp i finalen som kunde ha räckt till medalj men steg över samtliga och blev utan resultat.

Otto Ylöstalo
Yle Sportens friidrottsexpert