David Lagercrantz var nära att gå under av pressen med Milleniumtrilogin – i dag skriver han in psykisk ohälsa i sina karaktärer: "Alla har sår"
År 2013 antog David Lagercrantz sitt livs största utmaning. Han gick med på att skriva uppföljningen till Stieg Larssons Milleniumtrilogi om Lisbeth Salander. I dag är Lagercrantz klar med bokserien.
– Det är enorm befrielse. Jag har varit besatt, sjuk och livrädd men nu är det över. Nu får jag börja på något som är helt mitt eget, säger han.
Boksläppet hösten 2015 av Milleniumtrilogins fjärde del, som var Lagercrantz första bok i serien, blev ett av världens största boksläpp i modern tid.
Boken Det som inte dödar oss lanserades samtidigt i 27 länder på 46 språk.
Nu är sagan all. Hon som måste dö, den sjätte och sista delen av Milleniumbokserien, utkom i augusti 2019.
I dag har David Lagercrantz två första romaner i Millenniumserien, Det som inte dödar oss och Mannen som söker sin skugga, har sålts i över 14 miljoner exemplar.
Stieg Larssons böcker fortsätter att locka läsare, totalt har serien passerat 100 miljoner sålda böcker.
Prestationsångesten har varit stor, berättar David Lagercrantz. Han var rädd att han skulle förstöra allting, ödelägga Stieg Larssons arv, och svika sina egna ideal om att skriva väl.
Egentligen är det min mamma Martina jag borde hylla
David Lagercrantz älskar skräddarsydda kostymer. Han är klädd i en även då jag möter honom i hotellreceptionen. Hans ansikte strålar av värme, han ler brett och ropar hej. Sedan ger han mig en kram och vi sätter oss ner.
Fick han någon form av terapi från sitt förlag då pressen var som värst?
– Terapi, nej. Men nu då du säger det hade det säkert varit bra, skrattar han.
Jag har varit besatt, jag har varit sjuk, jag har varit livrädd, men nu är det över
– Jag var aldrig ensam utan hade folk omkring mig som stöttade mig. Samtidigt fick jag självgooglingsproblem. Jag kunde helt enkelt inte sluta googla mig själv. Konstant. I efterhand verkar det sinnessjukt. Samtidigt tror jag att den där googlingen fungerade som någon form av terapi för mig.
Dags för ett nytt kapitel
David Lagercrantz säger att han har svårt att förstå författare som skriver 20 böcker om samma sak, med samma karaktärer och samma story.
Han är synligt lättad över att vara klar med Millenniums Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist.
– För min del är Milleniumtrilogin definitivt slut. Det är en enorm befrielse. Jag har varit besatt, jag har varit sjuk, jag har varit livrädd, men nu är det över. Nu får jag börja skriva på något nytt, men framför allt på något som är helt mitt eget.
Det är hälsosamt att känna en viss panik över att kunna prestera och bevisa att man faktiskt kan skriva, menar Lagercrantz. Men nu gäller det för honom att bevisa igen att han kan hitta på helt egna karaktärer som övertygar läsaren.
Lagercrantz kommer att fortsätta med att skriva spänningslitteratur. Redan år 2021 ska första delen av en ny trilogi utkomma.
Lagercrantz är noga med att hans hjältar inte ska vara starka som Milleniumtrilogins Salander och Blomqvist.
I stället vill han att hans hjältar bär på samma bagage som han själv. De ska ha samma sår i själen.
David Lagercrantz lider av depression och sömnlöshet och har självdiagnostiserat sig med ADHD.
– Vi är alla paradoxer av något slag. Jag vet att jag kan bota mina depressioner genom att komma in i något slags flow. Jag har maniska perioder som kan vara rätt lustfyllda. Jag går i gång på att ta risker som skär igenom tillvaron och får livet att vibrera. Kanske jag skriver som någon form av självmedicinering? Fast det har jag inte tänkt på förrän du frågade.
Tyvärr är goda gestalter inte så intressanta inom litteraturen
Lagercrantz tillägger att han nog har älskat både Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist, men de är helt enkelt för stabila.
– Om jag varit nere i mörkret så är det en kraft jag ska kunna utnyttja.
Finlandskopplingen och Ingå
David Lagercrantz far Olof Lagercrantz var författare och chefredaktör på Dagens Nyheter i femton år.
Davids mor var finlandssvenska Martina Ruin, dotter till filosofen och estetikern Hans Ruin.
Olof och Martina träffades på familjen Ruins sommarställe på Härligö i Ingå skärgård.
Var släktskapet med Olof Lagercrantz mera en hjälp eller en belastning?
– Nog har han skapat prestationsångest hos mig alltid. Å andra sidan, vad vore man utan sina sår? Ingenting? Jag hörde någon som sa tack ”doktorn för att du botade mig från mina sår och sjukdomar, vad har du att erbjuda mig i stället?”, skrattar David Lagercrantz.
Men samtidigt konstaterar David att han som son till Olof fått oerhört mycket gratis.
– Jag kunde alltid tala litteratur med båda mina föräldrar. Jag fick ju en väldigt tidig intellektuell uppfostran.
”Mamma Martina borde hyllas mer”
– Egentligen är det min mamma Martina jag borde hylla, säger David Lagercrantz.
Ofta är det den snälla föräldern som sköter om alla och håller i gång familjen som glöms bort.
– Man minns det som har gett en sår, så otacksamt är det. Den som alltid har funnits där tas för given och ibland märker man inte vad den föräldern har gett en, säger David.
– Olof var makten och allting snurrade kring honom, men Martina var den som påverkade allting. Hon var den som stod för temperamentet som jag älskar och som alltid hade energi och såg till att saker hände. Det var en lätthet i att umgås med henne. Att kunna hoppa mellan det höga och det låga.
Mamma Martina ska få mer plats, säger David. Han ska försöka skriva in henne i karaktärerna i sin kommande trilogi.
– Tyvärr är goda gestalter inte så intressanta inom litteraturen. För att bli intressanta behöver karaktärerna massor med sår.
Faktaruta David Lagercrantz
Lyssna på intervjun med David Lagercrantz på arenan.
