Nygårds VM-kolumn: Visst, vi har yttrandefrihet – men använd huvudet i tv-soffan!

Julafton för turistkritiserande, gallaspyende besserwissrar är snart här igen. Ett tips: håll huvudet kallt. För det kan bli nya finländska rekord i Doha – av SFI-friidrottare.

Förmågan till empati, som börjar utvecklas redan i spädbarnsåldern, är enligt mig en av människans viktigaste egenskaper.

Det i kombination med positiv eftertänksamhet, eller egentligen förmågan att tänka på konsekvenserna av sina egna handlingar, är två personlighetsdrag jag värderar högt.

Tyvärr verkar det vara en årligen återkommande grej att inför friidrottsmästerskap på sociala medier och kommentarsfält glömma bort dessa två egenskaper, spy galla över idrottarna och ösa på med negativa kommentarer.

Idrottarna är turister, dåliga och utan framtid. Idrottarna smutskastar Finlands friidrottsrykte och är hästlängder från att vara lika fina idrottare som Paavo Nurmi och Lasse Virén. Ja, dagens idrottare är bara skit och bättre var det förr… eller var det?

Sanningen är att i många grenar var det inte bättre förr

Den blåvita truppen till Doha domineras nämligen av kvinnor detta år, och sanningen är att i många grenar var det inte bättre förr.

Camilla Richardson placerar sig näst bäst genom tiderna i Finland i en gren som för kvinnor först 2005 blev aktuell i VM-sammanhang. Före henne i statistiken ligger Sandra Eriksson som tyvärr denna säsong tampats med skadebekymmer.

Även Wilma Murto och Kristiina Mäkelä ligger tvåa i statistiken genom tiderna i sina grenar och Mäkelä är uppe och nosar på det finländska rekordet.

Taika Koilahti och Maria Huntington är tredje bäst genom tiderna i sina grenar. Huntington, som dessutom ligger på åttonde plats i världsårsbästastatistiken, stod för sitt resultat i ett väldigt kyligt Villmanstrand.

Ella Junnila är bäst genom tiderna.

Krista Tervo är bäst genom tiderna.

Alla kan inte vara vinnare, trots att alla är vinnarskallar

Annimari Korte är även hon bäst genom tiderna. Och resten av de finländska häckdamerna – Reetta Hurske och Nooralotta Neziri – är näst respektive tredje bäst.

Så var det ur finländsk synvinkel verkligen bättre förr? Eller beror våra nedsjunkna placeringar i mästerskapssammanhang kanske på att antalet friidrottsutövare världen över ökat, och dessa utövare är bättre än just ”förr”.

Alla kan inte vara vinnare, trots att alla är vinnarskallar.

Visst, när det kommer till just Nurmis och Viréns prestationer, rekordslakter och antal individuella mästerskapsmedaljer så är vi i dagens Friidrottsfinland inte riktigt där.

Det gör ändå inte dagens idrottare till sämre individer eller att vårt finländska friidrottsrykte på nåt sätt skulle smutskastas.

Vi lever i ett land där det råder yttrandefrihet och alla har rätt till sin åsikt, men om du självutnämnda expert som ligger på tv-soffan måste kommentera offentligt så kan du kanske kommentera prestationen i sig och skippa personangreppen? Heads up – bakom varje idrottare som presterar finns även en människa.

Värsta kritikern är idrottaren själv

Alla som är med i ett mästerskap har haft tävlingen som huvudmål under en längre tid. Det ligger enormt mycket slit, arbete, tid och pengar bakom varje prestation och målsättning.

År av träning som är tung både fysiskt och psykiskt. Ett heltidsjobb som inte är så enkelt som de flesta tror, trots att det för det mesta finns en idrottsglädje med i det hela. Ett heltidsjobb utan några som helst garantier till arvode.

Viljan att göra sin bästa prestation någonsin vid tävlingsögonblicket man jobbat för är stor och någonting annat alternativ finns inte för idrottaren. Alla elitidrottare vill vara bäst när det gäller.

Hur hade det känts att jobba i flera år, men sedan bli utan lön? Skulle du då vilja bli bemött sakligt eller inte?

Därför kan slaget vid en dålig prestation kännas väldigt hårt. De egna förväntningarna och målet uppnåddes inte, det gick inte som planerat. Idrottaren var inte bäst när det gällde, och besvikelsen sköljer över en.

Under ytan bubblar självkritiska tankar.

Om de som sprider negativitet om idrottare då ens lite skulle försöka sätta sig in i idrottarens situation innan de offentligt uttrycker sin åsikt (empati och eftertänksamhet), så kanske också bearbetningen av idrottarens egna besvikelse kunde underlättas.

Tänk själv: Hur hade det känts att jobba i flera år, men sedan bli utan lön? Skulle du då vilja bli bemött sakligt eller inte?

VM står för dörren

Finland åker till VM i Doha med ett lag som är större än förväntat – 22 idrottare. Detta trots flertalet bortfall på grund av skador, samt ett rankningssystem som inte riktigt var så simpelt att det kunde läsas rätt av.

Av dessa 22 idrottare är det hela 14 som för första gången drar på sig landslagsdressen i ett världsmästerskap på seniornivå. Ur SFI-synvinkel deltar ännu fler idrottare i Doha än vid världsmästerskapen i London 2017 – fem stycken, varav tre är helt nya ansikten i vuxna VM-sammanhang.

Har Finland några klara medaljkandidater?

– Nej.

Möjliga poängplaceringar?

– Ja.

Har vi möjlighet till ett par finländska rekord?

– Ja.

Kan de komma av SFI-friidrottare?

–Ja.

Värt att komma ihåg är att varje säsongsbästa eller personbästa som görs i ett mästerskap är en väldigt bra prestation. Det är nämligen inte bara sådär att prestera, även om man vill.

Det kanske ser lätt ut hemma i tv-soffan, men att hitta den perfekta laddningen – inte för mycket, inte för lite – är inte lätt.

Den perfekta nivån av nervositet, den perfekta nivån av adrenalin, den positiva nivån av stress och press som gör att idrottare kan prestera sitt allra bästa.

Att som finländare sedan stå sin bästa prestation någonsin i ett 40-gradigt Doha med hög luftfuktighet är även det en faktor som kan inverka på prestationen.

Vissa välkomnar värmen – andra inte

En del av de finländska idrottarna kommer säkerligen att trivas som fisken i vattnet i värmen, och speciellt våra korta häcklöpare då värme och sprintdistans ofta är en bra kombination så länge man kommer ihåg att dricka mycket och hålla sig undan värmen utöver tävlingssituationen.

De som troligen kommer ha en del problem med hettan är deltagarna på de längre distanserna och på grund av den påtagliga hettan så avgörs även de riktigt långa loppen runt midnatt.

Att förbereda sig för hettan i Finland är ganska svårt, och en del av idrottarna har förberett sig genom att vistas längre tider utomlands än under andra träningsår.

Också det finländska förberedande träningslägret inför mästerskapet går av stapeln i Turkiet för att lite acklimatisera sig innan avfärden till Doha.

Tävlingssäsongen 2019 har varit ovanligt lång. Förberedelserna inför VM i Doha skiljer sig ganska mycket från tidigare år när mästerskapet avgörs då idrottarna vanligtvis har träningsuppehåll. Att lyckas toppa formen till rätt ögonblick detta år är en konst i sig.

Med ett lag med flertalet gulnäbbar finns det även andra saker som kan inverka på prestationen, speciellt om det är ens första internationella mästerskap någonsin.

Hela mästerskapsjippot och uppståndelsen omkring är annorlunda än vid andra tävlingar, och den kombinationen tillsammans med att gå in i sin idrottarbubbla och ladda inför sin bästa prestation någonsin kan vara utmanande.

Jag tror ändå att det finländska laget som just nu håller på med de sista tävlingsförberedelserna kommer att klara sig riktigt bra i Doha. Både de mer meriterade och gulnäbbarna.

Önskar samtliga deltagare ett stort lycka till, ser fram emot att följa mästerskapet – och lovar att vara både empatisk och eftertänksam i tv-soffan.

Jeanine Nygård
Friidrottare

Jeanine Nygård är fyrfaldig FM-medaljör på seniornivå, mångårig landslagsrepresentant (lag-EM, Sverigekampen, nordiska mästerskap) och siktar mot sitt första internationella individuella seniormästerskap nästa sommar. Insatt inom idrottspsykologi genom såväl utvecklingspsykologistudier som egna erfarenheter. Hoppas att i framtiden kunna arbeta med att bidra till att förbättra människans psykiska välmående.