Åbopsykologen Minja Westerlund om asylsökandenas situation: "Det sociala sammanhanget och stödet är det viktigaste"
En av de allra största stressorsakerna för asylsökande i Finland är asylprocessen och att vänta på svar, i synnerhet då processerna ofta drar ut på tiden. Det säger Åbopsykologen Minja Westerlund, som har erfarenhet av att jobba med flyktingar och asylsökande.
- Det är en väldigt långvarig stress och långvarig ångest som man måste leva med. Ovissheten i sig är en väldigt tärande känsla att bära på. Man vet inte hur framtiden ser ut, om man får stanna kvar, ifall man kan åka tillbaka hem någon dag och blir det fred? Det kan vara en väldigt svår känsla att leva med.
Stressmängden ökar också i dylika situationer, vilket gör det ännu svårare att hantera.
- Coping-mekanismerna kanske inte räcker till, utan ju längre den här osäkra tiden tar och ju mindre stöd man har, desto mer tär det på en människa.
Dessutom har de här människorna ofta en bakgrund där de varit med om traumatiserande händelser, vilket också påverkar den psykiska belastningen.
- Har man till exempel posttraumatiska stressymptom, så gör det så klart saken värre och då har man kanske ännu mindre resurser att hantera den här stressfulla situationen. Sätten man var van att hantera stress med i hemlandet kanske inte fungerar eller är möjliga här i Finland.
För att hjälpa de asylsökande brukar Westerlund bland annat ge olika verktyg för hur man kan dämpa den värsta ångesten.
- Jag hjälper dem att hitta coping-mekanismer för att hantera ångest och depressiva symptom. Det gör vardagen lättare och minskar på deras psykiska lidande.
Metoderna kan variera.
- Jag brukar visa olika meditations- och avslappningsövningar. Många asylsökande är religiösa och då kan man använda det som ett meditativt element för dem. Det är något de redan är vana vid och det ger dem stöd och hjälp.
Ibland kan det handla om att avleda de ångestfyllda tankarna genom till exempel motion.
- Oftast är den aktivitet bäst som en person har tyckt om tidigare. Har du tidigare tyckt om att teckna, då kan det vara den aktivitet vi uppmuntrar dem att göra.
Att hitta ett sammanhang och en mening är viktigast
För att personen ska ha så goda förutsättningar som möjligt för att hantera situationen, blir omgivningen och sammanhanget mycket viktig.
- Ett socialt stöd är av jättestor vikt för att hindra att man blir svårt traumatiserad. Socialt stöd motarbetar även ångest och depression. Om man kan göra den här människan till en del av en gemenskap, ett samhälle och skapa ett socialt nätverk för den här personen, så är det väldigt terapeutiskt och till väldigt stor nytta. Det är också till stor nytta att man har något meningsfullt att göra, vare sig det handlar om jobb eller en aktivitet.
Talar man tillräckligt om dessa saker och gör man det på rätt sätt?
- Min uppfattning är att man gör det, men i praktiken skulle jag önska lite mer åtgärder. Vi tenderar att veta vad som borde göras, men sedan förverkligar vi inte alltid det.
Det handlar förstås en del om politik och framför allt pengar då olika projekt ska förverkligas, tillägger Westerlund. Men alltid behöver det inte vara så komplicerat.
- Alla kan bli en stödperson till exempel för en asylsökande eller engagera sig i någon grupp som samarbetar med dem eller ordnar aktiviteter.
"Lyssna på de asylsökande"
Finländarna kunde också bli bättre på att lyssna på dem som söker asyl i vårt land. Vad har de för bakgrund och erfarenheter till exempel?
- Vi skulle kunna lyssna mer på asylsökandena och lära oss från deras kultur. Till exempel sådant som handlar om det kollektiva och det gemensamma, som att ta hand om varandra. Och lite generositet kanske. Där har vi som kultur ganska mycket också att lära oss.
' /%3E%3C/svg%3E)
