Kommentar: Militärtjänstgöringen ger minnen för livet - att se till att de är positiva är det bästa för försvarsviljan

Under vår granskning av värnplikten fick vi in över 200 vittnesmål av tidigare beväringar. Det i sig visar att militärtjänstgöringen är något som berör många, och fortsätter beröra även långt efter hemförlovningen. Det är just det senare av de två som gör det så otroligt viktigt att utbildningen är vettig och att alla bemöts sakligt, så som tjänstereglementet förutsätter.

Enligt försvarsmaktens ikraftvarande tjänstereglemente ska en förman "vara rättvis mot sina underordnade och bemöta dem likvärdigt". Förmannen ska också "slå vakt om de underordnades välbefinnande".

Trots det handlar många historier som kommit in till vår granskning om hur ett hårt bemötande och osakligt skrikande till en viss del verkar "höra till" när det kommer till tjänstgöringen.

Skulle det vara så att allt som händer under tjänstgöringen är lika bortblåst som nollorna man blåser då man för sista gången går ut genom brigadens port, så skulle de flesta nog klara av att pina sig igenom även de svåraste och jobbigaste situationerna.

Men så är inte fallet. Militärtjänstgöringen sätter spår. Spår som för många sitter i livet ut.

Inverkar förstås också positivt

Men allt som händer på brigaderna är inte hemskt och förkastligt. Berättelserna ni delat med er av vittnar också om den bästa tiden i mångas liv, med nya vänner och goda minnen för livet.

Så även här ser vi att militärtjänstgöringen har en stor inverkan på mångas liv.

Förändringar är på väg

Försvarsmakten har definitivt en hel del saker att jobba på för att göra tjänstgöringstiden mer givande för alla beväringar. Men de ligger inte precis på latsidan i det arbetet. Försvarsministern tar avstånd från mobbning och talar om att utreda möjligheterna att göra värnplikten mer jämställd..

Försvarsmakten själva jobbar med en stor reform av militärutbildningen som ska tas i bruk nästa år.

Den reformen siktar på att förenkla och försnabba inlärningen av grundsakerna inom olika områden som till exempel hur man handskas med vapen eller försvarsmaktens båtar. Även gruppandan vill man förbättra med det nya utbildningsprogrammet.

Gruppandan är faktiskt något som dyker upp gång på gång i berättelserna som kommit in. De som haft det jobbigt i militären har sällan haft en bra anda inom den egna gruppen. De som njutit av tiden i uniform har ofta gjort det tillsammans med nya vänner i en tajt sammansvetsad grupp.

Till ett bra försvar hör en stark försvarsvilja

"Man ska inte njuta i militären, man ska lära sig döda" skriver en del i kommentarerna. Visst, vi lär oss försvara. Men vi bygger också viljan att försvara.

En bra försvarsvilja tror jag att vi bygger genom att ge beväringarna en bra och rättvis tjänstgöring där de känner att någon bryr sig om deras välbefinnande och att de känner sig delaktiga i någonting större.

Det är inte ofta jag citerar präster, men här tycker jag det passar med ett citat av prästen på mitt skriftskoleläger.

"Två personer putsade tegelstenar i en gränd. En man gick förbi och frågade vad de gör.
- Vi putsar tegelstenar, sade den första mannen dystert.
- Vi bygger en katedral, svarade den andra mannen mer glatt."

Det är bara genom att bygga en katedral man faktiskt är stolt över, som man får tegelstensputsarna att vilja vara en del av bygget.

Det är just katedralbyggarmentaliteten vi behöver odla inom försvarsmakten och det är bara genom att bygga en katedral man faktiskt är stolt över, som man får tegelstensputsarna att vilja vara en del av bygget.

Jag och hela gruppen som jobbat med projektet kring värnplikten vill rikta ett stort tack till alla som delat med sig av sina berättelser från värnpliktstiden och till alla er som kommenterat och diskuterat i våra kommentarsfält. Också ni har visat att försvarsmakten definitivt väcker känslor och tankar.

P.S.. Läste ni om stubben i min kolumn som inledde hela vår granskning? Den äldsta berättelsen om stubben vi fått in är från någon som tjänstgjorde år 1967. Så alla storyn om den stubben är nog inte sanna. Så många stubbar finns nog inte ens i stora mörka G-skogen. D.S