Yle Sportens VM-panel dryftade VM i friidrott i Doha: Värmen, stadion, finländarna, förväntningarna och medaljchanserna

VM i friidrott kör i gång på fredagen med totalt åtta finländare i VM-elden. Eld är i det här fallet ett ovanligt bra ordval eftersom det är hett värre på VM-orten Doha i Qatar.

Enligt Meteorologiska institutet är det kring 35 grader i Doha men det ska kännas som 38. Att det är riktigt hett intygar Yle-redaktören Janne Isaksson och expertkommentatorn Otto Ylöstalo, på plats på ort och ställe i Doha.

– Vi kunde sitta ute men efter en halvtimme skulle det bara vara en våt fläck kvar av oss, halvskämtar Isaksson.

– Värmen känns som en hårtork i fejset när man stiger ut.

Förutom att det är hett är luftfuktigheten också förhållandevis hög, vilket gör att det är en stor utmaning för kroppen att kyla ner sig.

De heta förhållandena kommer ändå i första hand att påverka maratonlöparna och dem som tävlar i gång. Stadion kyls effektivt ned, men i maraton och gång tävlar man också utanför stadion.

– De kommer hela tiden att vara på gränsen. Ur finländsk synvinkel är det positivt att Anne-Mari Hyryläinen bor i Dubai och är van med sådana här förhållanden, säger SFI:s sportchef Petra Stenman.

Ylöstalo gjorde ett träningspass utomhus på fredagsmorgonen och intygar att luftfuktigheten är jobbig, de facto jobbigare än hettan.

– De är utmanande att löpa. Fuktigheten gör det svårare att andas. Man måste tanka mineraler och hålla vätskebalansen tillräckligt men inte för mycket, säger Ylöstalo.

Med snudd på olidligt

Ett faktum är ändå att klimatförhållandena är på gränsen till det omöjliga. Maraton och gång kan inte arrangeras mitt på dagen och ett par-tre grader varmare temperatur skulle ha gjort det hälsovådligt att genomföra loppen.

– Finlands lagläkare Ilkka Räsänen sade igår att vi är på gränsen. Han sade att han är rädd för att det kan bli en tävling där massor av löpare avbryter, kroknar och till och med svimmar. Det kan i värsta fall bli riktig kalabalik och medföra stora hälsorisker. Och resultaten kan också bli dåliga och överraskande, säger Isaksson.

Lejonparten av tävlingarna går ändå av stapeln på stadion som är nedkyld. Isaksson och Ylöstalo säger att stadion verkar okej trots farhågorna – utmaningarna gäller bara maraton och gång.

– Jag var på stadion i onsdags med (Yle-redaktören) Niklas Henrichson. Det var vindstilla och riktigt optimala förhållanden, säger Ylöstalo.

Det som kan komma att bli en prövning är de stora temperaturskillnaderna mellan utrymmen med och utan luftkonditionering.

– Det kommer att vara två olika förhållanden där, vilket är en utmaning. Inomhus kan det till och med vara kallt. Finska laget gör så att de har på luftkonditioneringen på rummet när de inte är där, och när de är på rummet så stänger de av den, säger Stenman.

Kuivisto först i elden

På öppningsdagen under VM visar åtta finländare upp vad de går för. Först ut är Sara Kuivisto som till en början skulle ställa upp enbart på 1500 meter, men sent omsider blev det klart att hon också får löpa 800 meter.

– Kuivisto och tränaren Ari Suhonen är proffs och kan säkert ställa om det. 800 meter kanske inte känns lika säkert för henne, men jag tror inte att hon har problem med det, säger Stenman.

– Hon har löpt bra hela sommaren och det finns grunder för bra tider. Det handlar mycket om hur hon kommer i gång. Hon har det sämsta årsbästat i sitt heat men om det blir hög fart så kan hon göra en bra tid, säger Ylöstalo.

Släggkastaren Krista Tervo gjorde nytt finländskt rekord i somras och ännu ett nytt finländskt rekord lär krävas för en finalplats.

– Ett gott tecken är att hon gjorde sitt bästa resultat i den senaste tävlingen. Men hon måste prestera på maxnivå för att komma till final. Det krävs troligen 70 meter för final, säger Isaksson.

För fredagens två hoppare Ella Junnila och Wilma Murto förutspår panelen aningen bättre möjligheter.

– Wilma är i en ny situation med ny tränare, men det såg bättre ut på sensommaren. Om hon kan göra sitt personbästa och sin bästa tävling någonsin kan det gå vägen. Tror att Ella Junnila har bättre chanser att ta sig till final, säger Stenman.

– Ellas vristskada som kom i Europacupen borde vara i skick. Hon har kommit i trakten av 190 i ganska många tävlingar den här säsongen och det är väl ungefär det som krävs för final, säger Ylöstalo och bollar mellan 190 och 194.

– Murto har hållit till på 430 hela sommaren och det krävs 450–460 för att ta sig till final. Så hon måste få ett ganska stort lyft men omöjligt är det inte.

Richardsson potentiell finalkandidat

Camilla Richardsson hör nuförtiden till de mer erfarna i gänget. Panelen tror på hennes chanser att avancera till finalen på 3000 meter häck.

– Hon har gjort sin bästa säsong någonsin, vilket är häpnadsväckande med tanke på problemen hon råkade ut för förra säsongen när hon trampade snett i Kalevaspelen i sitt livs form. Hon missade EM och hade en jobbig vinter och vår, men har hittat riktigt rätt med Jukka Keskisalo. Hon har sprungit karriärens tre snabbaste lopp i somras och imponerat nästan i tävling efter tävling, säger Isaksson.

– Camilla börjar vara en av Finlands mest erfarna damidrottare. Hon har mycket rutin men det som hon inte har är en finalplats i ett stort mästerskap. I EM skulle hon vara en klar top-6 kandidat, men det här är VM och det blir väldigt tufft. Men det är inte omöjligt att hon löper sig till final.

Trestegshopparen Simo Lipsanen är öppningsdagens enda herrfinländare.

– Bra såg det ut i Villmanstrand, och i Bydgoszcz smällde han till med sommarens längsta hopp. Får han till något sådant i kvalet så är han nära, men jag tror att det krävs närmare 17 meter för att ta sig till final. Det blir en hård nöt för honom, säger Ylöstalo.

Panelen är överens om att Camilla Richardsson och Ella Junnila har de bästa chanserna att ta sig till final. Sedan följer Wilma Murto och Simo Lipsanen som bägge har kapaciteten att avancera. För Kuivistos och Tervos del förutspår trion större motlut.

Finlands största medaljhopp?

Till skillnad från grannländerna Sverige och Norge saknar Finland VM-guldkandidater. Frågan är om man ens kan tala om medaljkandidater.

– Ja-a, det är en bra fråga. Om Oliver Helander gör ett likadant kast som i SFI-mästerskapen i Jakobstad är han ganska nära medalj. Men det krävs en fullträff och en jättebra dag av idrottaren, säger Stenman.

– Man kan inte prata om medaljhopp, ingen ligger så bra till som exempelvis Tero Pitkämäki för några år sedan. Men visst, Oliver har kapacitet. Kvalet är en bra mätare på dagsformen, säger Ylöstalo.

Isaksson säger att förväntningarna inte kan vara särskilt höga med tanke på att Finland brukar ta en medalj ungefär vart annat VM. Men svackan är inte lika djup som den var för några år sedan.

– Vi har bättre bredd än tidigare. Många kvinnor, många unga och vår största trupp på tolv år. Det finns mycket gott vad gäller bredd, men skillnaden till Norge och Sverige är att de har superstjärnor men det har inte Finland, säger Isaksson.

Ylöstalo säger att Finland för första gången på länge är i den lyckliga situationen att man har många bra idrottare i optimal utvecklingsbar ålder så som Maria Huntington, Ella Junnila och Oliver Helander.

– Medaljförväntningarna kan vi skjuta fram till EM i Paris nästa år, säger Ylöstalo.

– Många av idrottarna har haft som mål att klara kvalgränsen. Vi får hoppas att de höjer sin nivå här lite ytterligare, sen kan vi nästa sommar prata om medaljhopp. Vi får vara glada att vi har en så här stor bredd på en så här hög nivå. Många måste göra finska rekord för att ta sig vidare eller ta sig till final, säger Stenman.

Damernas 100 meter häck är ett praktexempel. Finlands damtrio ligger högt i den europeiska statistiken men USA:s och Jamaicas damer tävlar i en helt egen klass.

– Det som är positivt är att våra tre damer har löpt många tävlingar under 13 sekunder den här sommaren. De har en jämnhet som gör att man kan förvänta sig bra resultat. Rutinprestationerna räcker redan till semifinal, säger Ylöstalo.

Och ja, på tal om Sverige och Norge – vilka är de nordiska guldkandidaterna?

– Daniel Ståhl är just nu världens bästa manliga diskuskastare. Norge har ett starkt guldkort i Karsten Warholm på 400 meter häck. Armand Duplantis är kanske inte den största guldkandidaten i stav, men han är absolut medaljkandidat. Och så har ju Norge och bröderna Ingebrigtsen medaljchans på medeldistans, summerar Isaksson.

Debatten leddes av Yle Sportens Anki Karhu.