Nygårds VM-kolumn: Vem blir inte inspirerad av en svensk bamse som vill hälsa sin finländska mormor?

Hoppas IAAF lär sig – för VM i Qatar var ett katastrofalt val. Men: på ett mästerskap ska idrottare inte förväntas vara politiker. Oavsett så har det nordiska framgångskontot nu öppnats. Rejält. Det skriver Yle Sportens kolumnist Jeanine Nygård i sitt mellanbetyg då VM är halvvägs.

Idrotten är inte alltigenom rättvis och jämlik.

Alla är inte på samma linje och har samma förutsättningar att nå sina mål och drömmar. Något som redan syns på gräsrotsnivå, och det är synd.

Att Qatars etik, värdegrund och kultur skiljer sig väldigt mycket från de flesta andra länder har nog inte gått någon förbi.

Att VM arrangeras i ett sådant land känns som att vi tagit många steg bakåt i utvecklingen gällande just jämställdhetsfrågor och att alla skall få idrotta på lika villkor.

Många idrottare tar också ställning i sakfrågor, men på ett VM ska inte idrottaren behöva agera “politiker”

För i Doha gäller inte de grundläggande mänskliga rättigheterna.

I Doha gäller absolut monarki (läs diktatur) och oljepengarna styr.

Du har inte rätt att älska vem du vill eller visa din kärlek på det sätt du önskar.

Inte rätt att uttrycka din åsikt eller ens klä dig som du vill.

Som idrottare på världsnivå har du möjlighet att ta ställning och göra direkt skillnad.

Du är i blickfånget och inspirerar. Inte endast genom prestationerna, utan även genom vem du är. Många idrottare tar också ställning i sakfrågor, men på ett VM ska inte idrottaren behöva agera “politiker”, utan fokus skall ligga på den egna prestationen, målet och drömmen.

Varför då ordna ett VM på en ort där man inte har rätt att vara den man är och människor far illa – ett ställe som inte är till för alla? Pengar skall inte få vara det enda som styr.

Som idrottare är man besviken på IAAF, men arrangörsplatsen går inte längre att påverka. VM är i Doha, och det gäller att göra det bästa av situationen.

Hoppas ändå att detta är en lärdom, och att liknande beslut aldrig mera fattas.

Pengasvinnet syns genom tv-rutan

Hotellet och Khalifa International Stadium fungerar ändå lite som fristäder där alla VM-resenärer får vara precis som man är utan risk för varken blickar, böter eller fängelse. Där går det kanske att blunda för den något dystra verklighet som råder.

VM är i full gång, och genom tv-rutan syns pengasvinnet.

Det är påkostad luftkonditionering, startblockskameror och enorma ljusshower, visst är det häftig teknologi, men är det överdoserat?

Att sporten behöver göras mer attraktiv för även den inte så insatta publiken har länge varit på tapeten, och säkerligen är det just den tanke som ligger bakom den påkostade teknologin – att öka intresset för sporten.

Visst, ljusshowen innan löpfinalerna är rätt tuff, men tyvärr tror jag inte riktigt den funkar lika bra via tv-rutan som på plats – speciellt när det hittills har verkat som att kameramännen ibland inte riktigt vet vad de skall följa under den.

Något som däremot fungerat väldigt bra och varit uppskattat – men inte direkt har något att göra med arrangörslandet Doha – är resultat- och mätsystemets nya grafik som man får följa direkt under utövandet. Att i till exempel spjut få se kastvinkel och fart är riktigt intressant!

Vilken funktion starblockskamerorna uppfyller har jag dock ännu inte förstått – vad får vi i tv-soffan egentligen ut av att se idrottarnas ansikte underifrån i startögonblicket?

Men visst, arenan i sig är fin. Det kan inte stickas under stolen. Banorna snabba och hopp- och kastplatserna bra.

Det blåser nästintill perfekta vindar, nämligen inga vindar alls, och temperaturen hålls tack vare de påkostade maskinerna runt behagliga 26 grader.

Idrottarna som tävlar på arenan har all möjlighet till att göra goda resultat och fightas om mästerskapsmedaljer – inför tomma läktare.

Och visst har det kommit en hel del riktigt fina resultat, till och med flera alla tiders bästa prestationer genom VM-historien.

I kampen om vem som skulle titulera sig världens snabbaste man och kvinna så var det aldrig något snack om saken, de båda vinnarna visade sig vara överlägsna.

Shelly-Ann Fraser-Pryce gick med sin vinst till historien som den kvinna som tagit flest guldmedaljer på distansen.

På tal om flest guldmedaljer i VM-sammanhang. I lördags tog Allyson Felix, genom den amerikanska vinsten på 4x400 meter mixed, sin 12:e VM-guldmedalj och passerade därmed Usain Bolt i historieböckerna med flest antal guldmedaljer – alla tiders VM-idrottare.

Överraskningar är alltid upplyftande, och Tajay Gayles 37 centimeters rekordförbättring i längdhoppsfinalen – det längsta uppmätta hoppet på 10 år och bästa vinnarresultatet i VM-sammanhang på 24 år – var just det.

Guldfavoriten, han fick nöja sig med en bronspeng.

Hur kan man inte älska Ståhl?

Flera av idrottarna har “trotsat” värmen och visat sig vara väldigt kyliga i sina utföranden. Angelica Bengtssons förmåga att ladda om och hoppa nytt svenskt- och nordiskt rekord efter att för första gången i sitt liv brutit en stav var väldigt imponerande.

Om ni tycker situationen såg hemsk ut genom tv-rutan så kan ni fundera på hur det känns för utövaren själv när staven går av med full kraft i maxfart. Kylig var även Armand ”Mondo” Duplantis, som efter flera ”sista försöket”-hopp lyckades ta hem Sveriges andra VM-medalj.

Båda stavhoppsfinalerna var riktigt högklassiga, och damernas till och med ”bäst genom tiderna” – utöver resultaten värmde stavhopparnas familjära tävlingsanda hjärtat. Vackert att se.

Den nordiska måndagen bjöd på två guld och en enorm satsning av Jakob Ingebrigtsen på 5 000 meter som inte räckte hela vägen fram till mållinjen. Daniel Ståhl fick äntligen ta hem den finaste valören i herrarnas diskus och att han var sprudlande glad gick inte att ta miste på.

Karsten Warholm gasade sin vana trogen fram och fick även han titulera sig bäst i världen – för andra gången.

Banvarvet med och utan häckar har detta år kommit att bli en av de populäraste löpgrenarna, och under måndagskvällen gapade inte läktarna längre riktigt lika tomma som tidigare under mästerskapet.

Warholm kunde ha gjort den halvgalna dubbleringen 400 meter häck plus 400 meter slätt, men valde att avsluta på topp med VM-guldet.

Vem blir inte inspirerad av en skämtsam viking med oerhörd mjölksyretålighet?

Framgång föder ofta framgång och inspirerar. Det finns nämligen en orsak varför stor del av idrottarna i sin förberedelse väljer att ladda upp med att kolla videoklipp av andra framstående idrottare och utföranden.

Måndagen och tisdagens bravader av våra nordiska grannar öppnade nu ordentligt “framgångskontot” på nära håll och jag hoppas att det kan föra med sig ett ordentligt sving positivitet till de finländska idrottare som har sina prestationer kvar i Doha.

För vem blir inte inspirerad av en skämtsam viking med oerhörd mjölksyretålighet, en svensk lika stark som bamse som alltid vill hälsa sin finländska mormor, eller en supertalang som lika mycket verkar kunna glädjas åt andras framgång som sin egen?

Tre idrottare som dessutom ständigt poängterar vikten av att idrotten skall vara rolig.

Idrottsglädjen som är så oerhört viktig, oavsett prestationsnivå.

Än finns det ur såväl finländsk som global synvinkel en hel massa att se fram emot under VM – så det är bara att fortsätta att bänka sig framför tv-rutan för att följa flera av alla tiders prestationer i ett av tidernas mest kritiserade VM-länder.

Jeanine Nygård