VM-analys: Det här ska ni följa med i mångkamperna – Huntington har alla chanser till bästa blåvita placeringen på 2000-talet

Maria Huntington ligger sjua i årsbästastatistiken, men Yle Sportens kalkyl visar att en normalnivå ger henne en tionde plats i VM-sjukampen i Doha. Det finländska rekordet från 1991 kan ändå vara hotat. Det finns en klar förhandsfavorit i både sju- och tiokampen – och en lika klar guldutmanare, skriver Yle Sportens expert Otto Ylöstalo.

Det har gått ett tag sedan Finland lyckats få fram en mångkampare i världseliten.

Den senaste riktigt stora mångkamparen var Jaakko Ojaniemi som vid hemma-VM i Helsingfors 2005 slutade nia och vid EM i München 2002 kom femma.

På damsidan får vi gå ännu några år tillbaka i tiden för att hitta vår senaste stora mångkampare: Tiia Hautala. En sensationell femte placering vid VM i Sevilla 1999 på rekordpoängen 6369 följdes upp av en tionde placering vid VM i Edmonton två år senare.

Nu har Maria Huntington alla chanser att placera sig bättre än vad Hautala och Ojaniemi lyckades med i VM-sammanhang på 2000-talet.

Åtta i statistiken

I den enkla årsbästastatistiken är Huntington sjua bland dem som kommer att starta. Det i och med ungerska världsfyran Xénia Krizsáns sena bortfall.

Bara 20 av de 24 som ursprungligen fanns på startlistan deltar. En liten missräkning av IAAF på den fronten.

I tabellen nedan ser vi en uträknad normalnivå för sjukamparna, samt vad det skulle betyda i poäng. Uträkningen utgår ifrån vad idrottarna har presterat under de senaste säsongerna.

I det här sammandraget placerar Huntington sig på en tionde plats. De sju namnen i topp ser ut att vara i en klass för sig.

Hollands Anouk Vetter har inte fullföljt en enda mångkamp i år men besitter potentialen att kämpa om medalj tillsammans med amerikanerna och några andra européer.

Mycket avgörs i första grenarna

Huntington har tre klart starkare grenar. Hon hör till de absolut bästa häcklöparna och är också stark i höjd och längd.

I kastgrenarna spjut och kula, samt på 200 och 800 meter tappar hon däremot mark jämfört med konkurrenterna. Där har hon alltså också den största potentialen att kamma hem gott om pluspoäng.

Egenskaperna är på topp och ifall hon kommer helskinnad igenom den första dagen kan Satu Ruotsalainens finländska rekord på 6404 poäng från VM i Tokyo 1991 vara hotat.

Spännande dueller om segern

I nuläget finns det två klara förhandsfavoriter till guldet på både dam- och herrsidan.

I sjukampen har Belgiens Nafissatou Thiam tagit hem alla stora titlar från och med OS i Rio 2016. På herrsidan kröntes en ny kung förra hösten, då Frankrikes Kévin Mayer nästintill utklassade Ashton Eatons tre år gamla rekordnotering (9045) från VM i Peking 2015.

På pappret kommer dessa två att axla de största förväntningarna. Men båda har en klar huvudkonkurrent.

Katarina Johnson-Thompson har under säsongen visat att hon kan bli riktigt farlig och Thiam får se upp. Kanadensaren Damian Warner har en grym potential men har aldrig lyckats få en hel och jämn serie.

Striden om bronset blir stenhård i båda kamperna.

På herrsidan är de klaraste aspiranterna på förhand två formstarka tyskar i Kai Kazmirek och färska U23-Europamästaren Niklas Kaul, samt Maicel Uibo från Estland.

Ur nordisk synvinkel kommer det också att bli intressant att följa med Sveriges Fredrik Samuelsson och Norges Martin Roe.

Estlands Janek Õiglane tog en sensationell fjärde plats senast i London och har under säsongen visat lovande takter.

Kan bli rekordnoteringar

Jackie Joyner-Kersees världsrekord (7291) på damsidan ligger fortfarande utom räckhåll för den moderna historians damer. Carolina Klüfts Europarekord (7032) från VM i Osaka 2007 kan däremot leva farligt.

Efter fjolårets nästintill perfekta serie kan vi knappast vänta oss ett världsrekord av Mayer, men visst finns det vissa möjligheter. Lyckas Warner äntligen få en hel serie kan det bli historiska poäng på andraplats.

Tidtabellen för mångkamparna är gynnsam för första gången i mästerskapshistorien.

Det snabba tempot i och med den sena starten på båda dagarna, gör att tidsupplägget påminner mycket om galorna i Europa där de bästa poängen ofta uppnås.

VM-tävlingarnas sena tidpunkt är också något som gynnat mångkamparna.

Det tar nästan två månader att återhämta sig från en tiokamp. Nu då tävlingarna går av stapeln så här sent på hösten har många hunnit med minst två mångkamper och ändå också hunnit träna före VM.

Otto Ylöstalo
Yle Sportens friidrottsexpert