Italiens åldringsvård sköts av närmare en miljon gästarbetande kvinnor från Östeuropa - rumänska Gina Turcin är en av dem

Låga födelsetal och en åldrande befolkning är ett växande problem i Italien. Tillsammans med Spanien har landet EU:s äldsta befolkning. Det har fått hundratusentals rumänska kvinnor att söka sig till Italien för att ta hand om de gamla.

Gina Turcin hade aldrig varit borta från sitt hem i den lilla rumänska staden Piatra-Olt, när hon år 2007 fick frågan om hon ville ersätta en grannkvinna som arbetade som hemvårdare i Italien. Grannen hade fått hemlängtan och ville flytta hem igen.

- Jag var då ensamstående med två tonårsbarn och en mamma att försörja. Vi hade långt mer utgifter än inkomster och dessutom en massa skulder, så vi fattade ett gemensamt beslut att jag skulle resa, säger hon.

Sedan dess har Gina hunnit arbeta som en så kallade badante i flera familjer i olika byar i bergskedjan Apenninerna i regionen Marche i centrala Italien.

Det är här italienarna lever som allra längst, och äldst blir kvinnorna.

Äldrevården är dåligt utbyggd och en placering på ett vårdhem ses som en sista utväg, om det inte längre finns några levande släktingar.

Vore det inte för den närmare miljon kvinnor från Rumänien och övriga Östeuropa som kommit till Italien för att ta hand om de gamla skulle många vara utlämnade till ensamhet.

Boom i efterfrågan på hemvårdare

- Efterfrågan på hemvårdare har exploderat de senaste tjugo åren, säger Luciana Mastrocola, som är ansvarig för hemvårdssektorn hos landets största fackförbund Cgil.

Det finns siffror som visar att uppskattningsvis 864 000 personer är anställda inom hemvården och av dem kommer närmare 80 procent från andra länder.

- Men vi vet att det är en sektor med mycket stort mörkertal. Det är troligt att det snarare rör sig om en och halv miljon hemvårdare, varav de flesta arbetar utan kontrakt, säger Mastrocola.

Och det mesta tyder på att efterfrågan på hemvårdare fortsätter att öka.

- Men antalet familjer som har råd att anställa en privat hemvårdare kommer troligtvis att minska på sikt, säger hon.

Dygnet-runt-arbete utan ersättning

Gina Turcins arbetsdag börjar när hon stiger upp på morgonen, och pågår fram till läggdags på kvällen. Hon har ledigt någon timme under eftermiddagen och en halv eller en hel dag i veckan.

Ofta finns hon tillgänglig även under sin lediga dag.

- Men å andra sidan behöver jag inte betala mat och husrum, vilket gör att jag kan skicka hem mer pengar, säger hon.

I Marche, där Turcin arbetar, ligger lönerna på mellan 600 och 800 euro. I södra Italien tjänar de mindre, i norr mer.

- Det är en bit under den lagstadgade lönenivån. Förutom mat och husrum borde en hemvårdare få 983 euro i månaden plus semesterersättning och andra förmåner, säger Mastrocola.

Turcin berättar att hon skickar hem alla pengar och själv bara använder ett minimum.

Till skillnad från många andra har hon ett kontrakt, vilket innebär att arbetet ger pension.

- Men det dröjde flera år även för mig innan jag fick kontrakt. Det kostar ju mer för den familj som anställer mig att betala lagligt, säger hon och tillägger att många som kommer hit saknar uppehållstillstånd, och möjlighet att få ett regelrätt kontrakt.

Hemvård i livets slutskede – en lyx

Innan Gina Turcin fick sin nuvarande plats hos en familj, där hon tar hand om en äldre kvinna och utöver det lagar lunch och middag åt kvinnans vuxna barn, arbetade hon hemma hos Edda Pagnani i byn San Michele.

Pagnani var då 86 år och skulle helst ha klarat sig själv. Bristande ork, svikande minne och skakningar som orsakades av Parkinsons sjukdom satte ändå stopp för det.

Turcin hjälpte henne med i stort sett allt: klä av och på, toalettbesök, matlagning, städning. De sågs ofta ute på promenader eller sittande i solen.

- På sistone har jag inte ens klarat att slutföra ett parti kort, sade Edda uppgivet när vi träffades i hennes kök några månader innan hon gick bort.

Under större delen av sitt liv hade hon varit en både flitig och skicklig kortspelare.

Turcin och Pagnani sade att de lärde sig att trivas i varandras sällskap.

- Jag är lyckligt lottad som har möjlighet att ha en hjälp som bor här, sade Edda.

En kvinnas pension i Italien räcker knappast till att täcka en heltidsarbetande hemhjälps lön. Men Edda och maken, som dog relativt ung, levde ett gott liv utan överflöd och lyckades trygga ålderdomen med sonens hjälp.

Italienarna och maten

Gina Turcin serverar kaffe tillsammans med nybakade friterade bakverk - inte helt olika munkar - med en antydan till citronsmak och honungsglasyr.

Redan de första dagarna i landet började hon kopiera hushållssysslorna i köket, inklusive matlagning, för att få till de traditionella rätterna.

- Italienarna är noga med maten, som ska serveras samma tid varje dag och helst smaka exakt lika varje gång, säger hon.

Hennes italienska är perfekt, trots att hon inte kunde ett ord när hon kom till landet - ett faktum hon försöker förringa genom att säga att det är ett latinskt språk.

Mun till mun-rekrytering

En granne tittar förbi. Hon undrar om Gina Turcin möjligtvis känner någon rumänsk kvinna som letar arbete. Turcin lovar att höra efter.

Om det tidigare var industrin som lockade folk till trakten, så är behovet nu snarare medmänskligt.

- Tröskeln för en kvinna att migrera för ett arbete som hemvårdare är relativt låg, eftersom arbetsplatsen brukar arrangeras i förväg och boende och mat ingår, säger Luciana Mastrocola från fackförbundet Cgil.

Ett par dagar senare har Turcin fått höra talas om en ung tjej i Rumänien, som är beredd att komma till Italien för att arbeta som hemvårdare. Men i Italien vill familjen att hon ska provjobba innan hon erbjuds arbetet.

Det är ett riskfyllt projekt för den med lite resurser. Kvinnan vet inte om hon kan bekosta en resa på vinst och förlust för att presentera sig och provjobba.

- De flesta familjer vill ha en äldre kvinna med erfarenhet och tålamod att vara hemma i stort sett dygnet runt, säger Gina.

Det vanligaste sättet att hitta en person är via kontakter och rekommendationer.

- Det minskar risken för problem. Uppstår det ändå problem blir personen som förmedlat kontakten inblandad. Också det är ett stort ansvar, säger hon.

- Men det är ändå säkrare via egna kontakter. Förmedlingsbyråerna är mer opålitliga både för kvinnorna som söker arbete och familjerna som letar, fortsätter hon.

De efterlämnade barnen

Liksom de flesta kvinnor som arbetar i Italien har Turcin barn i hemlandet.

De ”vita föräldralösa” brukar den grupp minderåriga, som beräknas omfatta runt 350 000 i Rumänien, kallas. Många av dem har hunnit bli unga vuxna.

Precis som på andra håll i världen har det här uppstått en så kallad omvårdnadskedja.

Det innebär att en kvinna som lever under svåra ekonomiska omständigheter lämnar sina barn hos barnens mormor eller sin syster för att ta hand om andras barn eller deras äldre släktingar i ett främmande land.

Ekonomisk press och ensamhet skapar stress

Men det är inte alla som klarar den stress det innebär att ensam ta ansvar för en äldre person, ibland med allvarlig demens eller Alzheimers sjukdom. .

- De flesta migrantkvinnor som saknar utbildning, de arbetar dygnet runt och får aldrig koppla bort från den person de är satta att ta hand om, säger Luciana Mastrocola från fackförbundet Cgil.

- Samtidigt är de långt ifrån sin familj, land och kultur och därmed berövade egen närhet. Det är en mycket stressande situation som gör att många mår dåligt.

Detta har till och med fått en egen beteckning, ”italienskt syndrom”, vilket dock inte är en vetenskaplig diagnos.

- Det är svårt att stötta dem, det är en grupp som är mycket svår att organisera fackligt på grund av arbetets karaktär. Det handlar om ensamarbete hemma hos privatpersoner och kvinnorna är ofta socialt isolerade, säger Mastrocola.

Hon tillägger:

- De flesta vill inte klaga eller berätta hur de verkligen har det. De behöver pengarna som arbetet ger för att kunna försörja familjen, finansiera barnens studier eller hjälpa en sjuk släkting i hemlandet.