Finska mästerskap i vallning ordnas i Tenala: ”Du kan vara hur bra hundförare som helst, men får du en galen tacka i flocken är det kört”
Vad är det som får människor med vallhundar att stiga upp i ottan för att komma till ett mörkt och regnsjukt Tenala i början av oktober? Jo, finska mästerskapen i vallning.
Prästkulla i Tenala har två år i rad stått värd för stora tävlingar i vallning. I fjol (augusti 2018) arrangerades nordiska mästerskap i vallning. Under det första veckoslutet i oktober gör den finska eliten upp om vem som har den bästa vallhunden och förstås också vem som är den bästa hundföraren.
Men egentligen spelar det ingen roll hur skicklig hundförare man är och hur lydig hunden är; har man otur kan man bli sist i tävlingen i alla fall.
- Det här är den mest jämlika sporten i världen. Du kan vara hur bra som helst, men så får du en galen tacka i den där flocken av fem och då är det kört. Du har ingen chans att klara dig bra!
Det säger Annika Paarvio som hör till arrangörerna, Finlands vallhundsförening. Paarvio har huvudansvaret för veckoslutets tävlingar i Prästkulla, men hon är också en av tävlingsdeltagarna.
Man ska nog vara lite galen för att stiga upp i ösregn klockan fyra på morgonen
― Martina Bergström, tävlingsarrangör
Totalt deltar 35 hundar. Det skulle finnas fler bra vallhundar, men de här hundarna hör till det absoluta toppskiktet. Hundarna och deras hundförare har klarat sig bäst under den gångna tävlingssäsongen. En del hundförare deltar med fler hundar.
- De 15 bästa deltar på söndag och då koras också årets finska mästare, säger Annika Paarvio.
Här kan du se och höra hur tävlingen går till. Artikeln fortsätter efter videon.
Becksvart när fåren samlas ihop
Tävlingarna pågår i tre dagar. Det var in i det längsta oklart om banan skulle godkännas av tävlingsdomaren Viola Hebeler. Hon kommer från Tyskland och är själv en av världens främsta inom den här tävlingssporten.
Några minuter före åtta på morgonen har det äntligen börjat ljusna och domaren ger också grönt ljus för banan. Den behöver inte byggas om, vilket är en lättnad för de lokala arrangörerna som har jobbat febrilt med att få allt i ordning.
En hel del saker går att fixa i förväg, men mycket måste göras timmarna innan en tävling kör igång.
Martina Bergström hör till arrangörsstaben och har bland annat samlat ihop fåren.
- Fåren kommer från fyra gårdar. De är ungefär hundra som deltar på förmiddagen och sedan har vi ungefär lika många som ska vara med i eftermiddag, berättar Martina Bergström.
Det är inte bara vallhundarna och gärna också deras förare som skall vara i god form. Även fåren borde ha sixpack, trots att magrutorna inte syns på grund av ullen.
- De ska vara tillräckligt unga så de orkar springa. Varje får granskas innan de deltar, säger Martina Bergström.
Det är ett stort ansvar att föra ut fåren på tävlingsbanan. För hundarna är det också första kontakten med just de får som deltar.
I tävlingen består en fårskock av fem får. Hur de väljs ut är en vetenskap i sig. Så verkar det i alla fall när det snackas olika raser och fårens eventuella släktband med varandra.
På tal om raser: den absolut vanligaste hundrasen i de här tävlingarna är border collien. De flesta av dem är svartvita, men det finns också några med bruna fläckar.
En av de frivilliga som hjälper till med arrangemangen, Jan-Olof Hommas, berättar att de hundar som är svartast brukar upplevas som mest skrämmande av fåren. De vitaste hundarna upplevs inte lika farliga och således måste de vitare hundarna kanske jobba lite mera för att få fåren dit de ska.
Eller så går det precis tvärtom. Fåren är som redan tidigare nämnt ganska oberäkneliga.
De flesta fårfarmare har vallhundar
De hundförare som har dykt upp i Tenala verkar vara fårfarmare.
Kan man vara fårfarmare utan att ha vallhundar?
- Nog kan man förstås valla får med hjälp av havreämbar och cykel, men jag är så pass lat att jag låter hundarna springa flera kilometer medan jag står och visslar, säger Martina Bergström.
Många fårfarmare med vallhundar verkar också tycka om att tävla i vallning. Det ordnas ofta olika deltävlingar eller mindre tävlingar.
- Man ska nog vara lite galen för att stiga upp i ösregn klockan fyra på morgonen för att ställa igång en tävling eller så stå där och tävla mitt i en störtskur utan att lyckas samla en enda poäng, säger Martina Bergström.
Publiken är alltid välkommen att följa med tävlingar i vallningar.
- Det är många olika moment, men ganska fort kommer man underfund med hur det hela går till, säger Martina Bergström.
