Språkkolumnen: Språkets första hjälpen-låda
Vi som talar svenska, danska och norska kan ofta kommunicera över språkgränserna. Men helt enkelt är det inte. Många tvekar att ens försöka och väljer i stället att tala och skriva engelska, skriver Solveig Arle i månadens språkkolumn.
Själv brukar jag tappert försöka förstå danska och norska, samtidigt som jag anstränger mig att göra min svenska tydlig och undvika finlandismer. Ändå har jag ofta lämnat ett samtal med en viss osäkerhet över vad som egentligen blev sagt. För det mesta räcker det att jag förstått i stora drag. För det mesta, men inte alltid.
Ibland hade jag gärna kunnat vara säker på att jag förstått rätt. Som då det danska lokaltåget susade förbi stationen där jag skulle av, eller då jag i sista minuten hittade rätt på Kastrups flygplats.
Mötesplats där vi säkert förstår varandra
Den danska språkvetaren Carsten Levisen talade om förståelse över de skandinaviska språkgränserna på konferensen Klaara, som ordnades i Helsingfors i slutet av september.
Levisen har en fascinerande idé om hur man utifrån språkets mest grundläggande byggstenar kunde konstruera en språklig mötesplats där vi nordbor kan vara säkra på att förstå varandra.
Tänk om vi hade en lista över de trehundra viktigaste orden på svenska, norska och danska!
I situationer där det är viktigt med en fullständig förståelse kunde vi komma överens om att använda enbart de här orden. Det här är Levisens idé i mycket korta drag, en minimal skandinaviska.
Minimalspråk för att snabbt få fram sitt budskap
Begreppet minimalspråk är inte Levisens egen uppfinning, det myntades för några år sedan av en grupp forskare som arbetar med semiotik, alltså läran om ords betydelse. Minimalspråket är tänkt att fungera som en språkets första hjälpen-låda då vi snabbt och tydligt måste nå fram med vårt budskap.
På Klaara-konferensen visade den australiske professorn Cliff Goddard exempel ur ett projekt där ett engelskt minimalspråk används i vården av nyfödda.
I projektet har man utarbetat ett formulär som hjälper personalen att bedöma om det finns problem i anknytningen mellan föräldrar och barn. Ett motsvarande dokument fanns redan tidigare, men det innehöll svåra formuleringar som kunde tolkas på olika sätt.
Efter att texten arbetats om till minimalspråk blev formuläret betydligt enklare för personalen att använda: En mening kan till exempel lyda: ”Mamman ser ofta på barnets ansikte.”
Inget skandinaviskt minimalspråk än
Minimalspråken är intressanta försök att konstruera något praktiskt och användbart utifrån abstrakta språkvetenskapliga teorier. Den engelska versionen finns och används redan, det skandinaviska minimalspråket är i dag bara en akademisk idé.
Småningom får vi förhoppningsvis se ett konkret förslag på hur det skandinaviska minimalspråket kunde se ut. Hur det sedan används är en annan fråga, men kanske anvisningar för hur man hittar rätt på en flygplats kunde vara en möjlighet? Men frågar jag mina danska medresenärer på perrongen om råd får jag nog fortsätta att försöka förstå deras vanliga språkbruk.
Solveig Arle
Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
