Bokrecension: Eva-Stina Byggmästars diktsamling är ett enda pulserande hjärta av passion och sorg

Priset för årets vackraste boktitel går utan tvekan till Eva-Stina Byggmästar för hennes senaste diktsamling Nattmusik för dagsländor.

Hur mycket ryms inte i den titeln av motpoler, drömskhet och musikalitet, dissonanserna inte att förglömma - sådant som kännetecknar Byggmästars poesi överlag.

Det är sällan som en författare ger ut flera verk under ett år, men så sent som i våras gav Byggmästar ut sin förra diktsamling, Fåglarna sover i luften, en samling som kännetecknades av vilsenhet och sorgsenhet. I de dikterna bär diktjaget på en längtan efter stillhet och själsfrid, men drömmer samtidigt om förändring och frigörelse.

Den nu aktuella diktsamlingen är ett enda hett pulserande hjärta av passion. Ett hjärta som smäktar av åtrå och lidelse, ett hjärta som skälver av sorg och smärta, ett hjärta som förvandlats till sten och aska av besvikelse och bitterhet.

Jag har inte räknat hur många gånger ordet ”hjärta” nämns i samlingen, men det är många.

Den mollstämda tonen anslås redan i inledningsdikten:

Nattens spilta är tom
någon har lett månens häst
ner till bäcken för att dricka,
en allra sista gång

Min bröstkorg är tom
du stal mitt hjärta och jag har
kommit för att säga, behåll det
det är en leksak som jag hoppas
att du aldrig ska tröttna på

Känslan av förorättelse är påtaglig.

Diktsamlingen igenom möter vi ett jag som åker berg-och-dalbana mellan olika känslolägen och än kastas mellan ensamhet och extas, än mellan bottenlös tomhet och trevande tillförsikt.

Ett jag som går omkring med ”förälskelsens granatskärva” i kroppen, en skärva som skaver och som varje dag dyker upp på nya ställen.

I Nattmusik för dagsländor skriver Byggmästar ett slags förälskelsens fysiologi där hon sätter ord på vad som sker i kroppen och knoppen när man drabbas av akut förälskelse och blir som ett barn pånytt.

Men det som Byggmästar framför allt skildrar är vad som sker med en när förälskelsen inte är besvarad eller man blir avvisad. Den där tröstlösheten och desperationen på gränsen till sammanbrott.

Och det är smärtsamt njutbar läsning.

Den finlandssvenska poesins stora romantiker

Som få andra förmår Eva-Stina Byggmästar ta fraser som otvivelaktigt kan låta som ryckta ur en schlagerdänga om hjärta och smärta och placera dem i en litterär tradition som ekar av allt från Edith Södergran och Märta Tikkanen till Gertrude Stein och Solveig von Schoultz, för att nu bara nämna några exempel. Samtidigt som dikterna är så omisskännligt hennes egna.

I den samtida finlandssvenska lyriken är Byggmästar den stora drömmaren och romantikern som utan att darra på manschetterna kan leka med klischéer, slitna bilder och stora ord utan att det blir banalt eller tröttsamt.

Det handlar delvis om att Byggmästar gång på gång lyckas ladda sina texter med så många uppriktigheter och underbarheter, men också om en förmåga att vrida solkigheten ur klischéerna och skriva in nya betydelser och nya berättelser.

Berättelser som ofta bär på mörker och motstridigheter – den förespeglade ljusa och lättsamma tonen till trots.

Nattmusik för dagsländor är en sorgesaga om hjärtats golgatavandring, men också en tröstebok för alla som någon gång upplevt en alltomskakande och alltomskapande kärleksbesvikelse.

Hjärtat for ut ur min bröstkorg
som en projektil då jag under bråkdelen
av en sekund släppte garden i din närhet

I fortsättningen är nuet endast närvarande
genom sin frånvaro – jag kravlar mig upp:
se, det ljusnar – jag lär mig gå på nytt
medan jag söker nedslagningsplatsen -
efter fem veckor fann jag mitt hjärta
på en frusen åker i snöstormen och satte
det tillbaka på dess gamla plats men inget är
längre som förut: varje morgon vaknar jag
och buren är tom

Kroppen är bara ett hölster
för hjärtat och jag kan inte gå
genom din by utan att tänka
på toner som champagnebrus:
det går över, det måste