Författaren Emma Karinsdotter: Barnen märker om man stoppar medicin i böckerna

När det pratas om barns läsning handlar det ofta om hur nyttigt det är för barn att läsa, bland annat växer ordförrådet. Men barnboksförfattaren Emma Karinsdotter är trött på det nyttiga: Vi tar ifrån barnen berättelsens värde.

Barn som läser har ett större ordförråd än de som inte gör det. Det här är en av de fördelar med läsning för barn som ofta lyfts upp. Det är viktigt och nyttigt att läsa.

Det gör också att de som skriver för barn får prata mycket om just läsning, berättar Emma Karinsdotter.

– Vi barnboksförfattare får ofta vara läsambassadörer också, det är sällan vi bara får prata om våra böcker.

Emma Karinsdotter har skrivit två kapitelböcker för barn, Lisbet och Sambakungen och Tusen stjärnors ö. När hon tidigare under hösten besökte Göteborgs bokmässa för att prata om sina böcker slogs hon av hur mycket annat som hamnar på barnboksförfattarnas bord.

Hon och andra barnboksförfattare började prata om hur de nästan alltid ska prata om just läsning.

– Vuxenboksförfattare får ju aldrig de här frågorna, säger Karinsdotter.

Hon valde att skriva ett debattinlägg i Dagens Nyheter. Det hon ville lyfta upp var just vilken approach man har till läsning för barn.

– Varför handlar ofta debatten om barns läsning om nyttoaspekten och inte om rätten till litteratur?

När jag var liten och sjuk så fick jag medicinen i lite jordgubbssylt, men jag kände ändå alltid smaken av medicin. Och det tror jag barn gör i dag också, man märker om författaren har försökt peta in lite medicin i boken

Emma Karinsdotter

“Böcker är inte broccoli”

Emma Karinsdotter inledde sitt debattinlägg med: “Alltför ofta när jag pratar om barnböcker med vuxna känns det som att jag vill säga: Det är en penna jag skriver med, inte en pekpinne. Barnböcker är också böcker, inte broccoli!”

Hon skrev att hon ofta får frågan, från vuxenvärlden, vad hennes böcker kan användas till.

– Det händer aldrig i mötet med barnen, som är mina främsta läsare, för vi möts i berättelsen.

Hon upplever inte heller att förlagen och barnboksbranschen efterlyser det nyttiga på samma sätt.

Medicin i sylt

På Vasa stadsbibliotek jobbar Tanja Fagerholm som bibliotekspedagog. Hon gillar att det finns barnböcker som kan hjälpa och vara nyttiga i speciella situationer.

– Vi har en föräldrahylla här på biblioteket där det finns böcker som ska hjälpa barn i olika livssituationer, till exempel om de har varit med om en skilsmässa eller liknande. Böcker som som tar upp olika ämnen på enkla sätt, för barn.

Med det sagt tycker hon också att det ska finnas så kallade vanliga böcker.

– Böcker med en historia som lockar barn till läsning.

Fagerholm menar att det märks när någon har försökt stoppa in nyttigheter i en bok.

– Ibland när jag läser en annars jättebra bilderbok kan jag uppleva att de i slutet med tvång försökt få in något pedagogiskt. Kanske för barnen, men det känns ofta som om det riktar sig till de vuxna.

Emma Karinsdotter håller med.

– När jag var liten och sjuk så fick jag medicinen i lite jordgubbssylt, men jag kände ändå alltid smaken av medicin. Och det tror jag barn gör i dag också, man märker om författaren har försökt peta in lite medicin i boken.

Berättelsens egenvärde

Karinsdotter berättar att hennes debattinlägg också föddes ur en längtan att få prata mer om berättelsen, den som är det centrala för henne.

– Som barnboksförfattare ska man ofta rättfärdiga sin bok med att den har något pedagogiskt värde eller något annat, som att den är baserad på en riktig historia.

Om man ser läsning av barnböcker som något nyttigt, som ett sätt att lära sig något, så förlorar man något på vägen menar Karinsdotter.

– Plötsligt blir läsningen ett instrument för att lära sig något annat, och då tar man bort läsupplevelsen, den ska bara förmedla något annat. Man tar bort berättelsens värde.

Tanja Fagerholm tror också att nyttan med läsning inte ska vara det som kommer först.

– Jag tänker att om man läser sådana böcker som man själv vill läsa, då kommer det andra, vinsterna, på köpet.

Jag läser inte en bok för att jag ska bli en bättre människa eller bli bättre på att sortera tvätt, jag läser en skönlitterär bok för att jag vill vara med om något

Emma Karinsdotter

Resa i huvudet

Ilona Pinilla Johansson är en av besökarna på Vasa stadsbibliotek den här dagen.

– Jag tar nästan alltid hästböcker för jag tycker om hästar. Jag tycker om Teddy-böckerna, de är jätteroliga. De handlar om hästar och fyra flickor som rider på hästarna.

Hon gillar att läsa Teddy-böckerna.

– Böckerna är roliga, det känns jättebra att läsa dem.

I sitt jobb som bibliotekspedagog är Tanja Fagerholm ute en hel del i skolor och bokpratar, en av de roligaste delarna av arbetet tycker hon.

– Jag berättar lite om boken men lämnar alltid en cliffhanger så att barnen kan känna att de vill läsa boken själv sen.

Fagerholm vet varför hon tycker att boken är viktig.

– Boken kan ge barnen ett äventyr, att få leva sig in i en historia, att få känna igen sig eller drömma sig bort. Det är ju så fantastiskt med böcker.

Emma Karinsdotter skulle också gärna se att barnböcker skulle få mer utrymme, bland annat i recensioner. Och att man skulle prata om dem som man pratar om vuxenböcker.

– Inte bara i termer om att den här boken är bra om man ska sluta med blöja, säger Karinsdotter.

– Jag har aldrig i mitt liv läst en vuxenboksrecension där det stått “den här deckaren kommer öppna dina ögonen för relationer och göra dig till en bättre människa, och jag rekommenderar verkligen att ni pratar om den här boken på lunchrasten på jobbet”.

Karinsdotter tycker att det är dags att vi på allvar börjar se barn som de människor de är.

– Jag läser inte en bok för att jag ska bli en bättre människa eller bli bättre på att sortera tvätt, jag läser en skönlitterär bok för att jag vill vara med om något. Jag vill försöka leva de här liven jag aldrig kommer att leva, försöka vara i de här kropparna jag aldrig kommer att vara, jag vill resa någonstans i huvudet en stund.

– Den upplevelsen fråntar vi barn om vi gör läsningen instrumentell. Om inte läsningen i sig har ett syfte, utan bara finns där för att ge ett större ordförråd, då tar vi bort själva läsningens syfte – om det nu finns ett sådant – att spegla livet.

Behöver barnböcker vara nyttiga?

12:27