Kroppspositivt innehåll på sociala medier hjälpte Julia Andersson komma bort från ätstörningen

En undersökning visar att unga är mer nöjda med sina kroppar än de i åldern 25-45. Julia Andersson är ännu inte helt nöjd, men hon jobbar på att bli det.

En undersökning som kartlagt hur personer i Europa ser på sina kroppar visar att personer i åldersgruppen 18-24 är lite mer nöjda än de i åldern 25-45.

Man är faktiskt mest missnöjd i åldern 45-54. Kan det vara så att vi går mot en bättre syn på våra kroppar? Och har kroppspositivismen något att göra med den saken?

En som brinner för kroppspositivism är Julia Andersson. Hon är 25 år och bor i Vasa tillsammans med sin sambo och sex månader gamla son.

- Jag tycker det är viktigt att alla ska få känna sig bekväma och trivas i sin egen kropp, säger hon.

Julia tror att kroppspositivismen kan vara en orsak till att unga gillar sina kroppar lite mer än äldre, men det kan också finnas andra orsaker. De ska vi komma till lite senare.

Tankar på vikten stjäl energi

Julia har tidigare lidit av en ätstörning och då låg fokus hela tiden på att kroppen skulle bli mindre.

- Det tar mycket energi och det är så dumt. Även om jag varit mycket mindre i perioder så har jag ändå inte varit lyckligare - snarare olyckligare eftersom jag varit så insyltad i det här beteendet. Därför tycker jag det är viktigt att vara kroppspositiv och ha olika sorters kroppar i sitt flöde på sociala medier.

Spydde upp precis allt när hon var sjuk

Viljan att jobba för kroppspositivitet är något som växt fram under flera år. Genom åren har Julia haft en väldigt dålig bild av sin egen kropp. När hon var 22 fick hon bulimi.

- Till sist spydde jag upp precis allt jag åt. Jag gick ner väldigt mycket på en kort tid och reaktionen jag fick av folk då var “oj vad fin du är, så duktig du är, wow!”. Jag blir så förvånad. Tänker ingen tanken att allt kanske inte är som det ska?

Oavsett vad vågen visade var Julia lika missnöjd med sin kropp.

- Det var nästan 40 kilos skillnad på vågen men jag upplevde min kropp på samma sätt. Det är konstigt, för då hade ju de där kilona uppenbarligen inte haft någon skillnad. Min bild av mig själv var fortfarande likadan.

Blev retad i skolan

Den dåliga kroppsbilden började gro redan när Julia var barn. Hon kom tidigt in i puberteten och det kommenterades av andra.

- I högstadiet kallades jag big boobs-julia och sådana saker. Min kropp fick aldrig bara vara utan jag var hela tiden medveten om att min kropp iakttogs och bedömdes.

Första gången någon kallade mig tjock var jag sju år.

Eftersom andra bedömde hennes kropp började även hon göra samma sak.

- Än i dag är det en daglig kamp för mig att inte falla in i ett tankemönster att jag ska gå ner i vikt. Jag tänker tanken säkert tre gånger om dagen, att nu måste jag ta tag i det här. Jag laddar ner appar och ska börja räkna kalorier, och då får jag stoppa mig själv.

Skillnaden nu är ändå att Julia i grunden inte hatar sin kropp. Hon försöker sitt bästa för att inte tänka negativa tankar. Stöd får hon bland annat från kroppspositivt innehåll på sociala medier.

- Det är mitt första steg innan jag kan säga att jag är helt nöjd. Att inte hata min kropp och i stället ha en neutral inställning till den är en bra början. Det händer också ofta att jag känner mig fin när jag till exempel klär mig i fina kläder.

Dietisten tyckte hon kunde gå ner i vikt

Hon har kommit dit hon är i dag med hjälp av andra i samma situation. Först sökte hon hjälp vid en ätstörningspoliklinik, men det var inget lyckat möte.

- Jag fick träffa en dietist som påpekade att mitt BMI faktiskt visade att jag var överviktig. Att det skulle vara viktigt för mig att gå ner i vikt. Jag har funderat på det där jättemycket. Jag önskar att jag skulle gjort någon sorts anmälan.

I det skedet var Julia ändå så trött på sin ätstörning och hade kommit så långt i sin vilja att bli frisk att hon helt enkelt bara slutade gå till polikliniken.

I stället tog hon hjälp av positivt innehåll på Youtube, bland annat av What Mia did next.

- I något skede när jag kom över impulsen att vilja spy började jag så småningom känna mig frisk. Men det är något jag fortfarande kämpar med varje dag.

Sociala medier hjälper till att förbättra självbilden

Uppmuntrande videor och olika kroppar i flödet på sociala medier hjälper alltså till att skapa en bättre bild av ens kropp. Det kan kanske vara en av orsakerna till att unga i dag är lite mer nöjda med sina kroppar.

- Jag tycker att något har hänt under de senaste åren. I verkliga livet pratar kanske folk fortfarande om sina kroppar på samma nedvärderande sätt, men att få en annan bild på sociala medier hjälper en att inte helt falla ner i det där träsket, säger Julia.

Kroppspositivitetsrörelsen har burit frukt, men det finns såklart också andra orsaker till att unga har en lite bättre syn på sina kroppar.

De äldre uppmärksammas inte

Julia tror att en annan orsak kan vara att vi helt enkelt har förutfattade meningar om vem som till exempel insjuknar i ätstörningar och att vi lägger all fokus på den yngre målgruppen.

- Det är något jag också kände av när jag var över 20 och insjuknade i bulimi. Jag kände en skam över det, att det borde hänt när jag var 15.

Varför pratar man inte om att äldre också insjuknar?

- Vi tycker väl att när man är vuxen ska man inte bry sig så mycket och man ska vara nöjd. Men alla påverkas ju av marknadsföringen så som den är i dag, säger Julia.

Och siffrorna talar ju sitt tydliga språk: Även äldre personer är missnöjda, till och med mer än unga.

Reklam i affärer späder på kroppshatet

Julia berättar hur nedslående det kan vara att gå in till en affär och inte rymmas in i den största storleken. Eller att gå in i en vanlig mataffär och mötas av all reklam där.

- Det kan stå någonstans att du nu kan äta glass eftersom det kommit en glass utan socker. Det är skrattretande att se de här reklamerna som nästan lever på att vi hatar våra kroppar.

Den sockerfria glassen kunde kanske marknadsföras till diabetiker, men de är inte målgruppen.

- Målgruppen är de som ska äta glass utan att gå upp i vikt. Budskapen om vad du ska äta och vad du inte ska äta finns överallt. Alla kroppar man ser på tv, i tidningar och på sociala medier är ju norm, alltså smala.

Upplevde body shaming när hon var gravid

I undersökningen kommer det också fram att 30 procent av européerna varit utsatta för body shaming. Andelen är störst i Finland där 40 procent upplevt det. Julia är en av dem.

Det hände när hon var gravid och träffade en ny mödrarådgivare som inte hade koll på hennes historia.

Rådgivaren kollade upp vikten och berättade för Julia precis hur mycket hon gått upp under månaderna hon varit gravid och att det var allt för mycket.

- När jag blev ledsen sade hon bara “men inte behöver du bli ledsen”. Men vad var då syftet med att berätta åt mig att det var fel gjort av mig att gå upp i vikt?

Julia hade samlat på sig en massa vätska vilket var en av orsakerna till viktuppgången, men hon tycker ändå inte det ska vara mer okej att gå upp bara för att det handlar om vätska.

- Jag känner att viktuppgången under graviditeten var utanför min kontroll. Så att sitta och bli skammad för det kändes inte okej. Nu har ju jag en historia med ätstörningar men även om man inte varit sjuk kan man bli påverkad.

Julia tycker att de som jobbar inom vården borde vara mer försiktiga med hur de lägger fram saker. Julia mådde väldigt dåligt under graviditeten och kunde bara äta vissa saker för att hålla illamåendet borta.

När rådgivaren fick veta detta var rådet att Julia skulle fortsätta äta som hon gjort.

- Hon kunde ju ha tagit reda på den faktan först. Klart det finns risker med att gå upp mycket under en graviditet, men i mitt fall - vad var alternativet? Att insjukna igen och börja spy upp allt? Tanken på att jag hade gått upp för mycket i vikt hängde med mig länge efter det.

Måste komma bort från uppfattningen att tjock är dåligt

Hur borde vi då prata om andras kroppar? Inte alls? Ja det skulle såklart vara det bästa tycker Julia, men hon är medveten om att det knappast kommer att hända.

Det vi ändå borde börja med att är att komma bort från den förutfattade meningen att smal är bra och tjock är dåligt.

- Första gången någon kallade mig tjock var jag sju år. Jag blev ledsen, vilket ju betyder att jag redan då hade förstått att det är något dåligt. Hur kunde jag veta det när jag bara var sju år?

Vi borde tänka till lite extra när vi pratar om våra kroppar. Ifall du till exempel klagar över att du känner dig uppblåst eller att dina lår är stora, förmedlar du samtidigt att det är något dåligt.

Det är också viktigt att tänka på hur vi pratar om mat.

- Att inte prata om att man måste kompensera, till exempel motionera, för att ha ätit en bulle, säger Julia.

Göra ordet tjock till något neutralt

Fitnessfeministen är en stor profil på sociala medier. Hon vill ta tillbaka ordet tjock och få alla att förstå att tjock är en kroppsform och inte något dåligt.

Julia håller med och tycker det är rätt väg att gå.

- Om jag beskriver min kropp som tjock behöver det inte nödvändigtvis betyda att jag lägger en värdering i det, men jag märker att andra gör det. Folk kan svara “nej nej du är absolut inte tjock!”. Men jag menade det inte som något dåligt.

Man behöver såklart inte använda det ordet om man inte vill.

- Det finns ju en massa ord, som kurvig eller rund, men det är det ord som jag är mest bekväm med. Jag försöker använda det på ett avdramatiserande sätt, säger Julia.