Kolumn: VAR har förgiftat våra Premier League-helger

MÅÅL … eller? Att sitta i tv-soffan och titta på engelsk ligafotboll har blivit en gissningslek. Millimeteroffside, hands, tio repriser. Fotbollen skulle bli tydligare. Den har blivit en hemvist för datadomare.

Var det verkligen så här det skulle bli?

Helg efter helg är det precis samma visa. Först spelas det 90 minuter fotboll i Premier League, sedan diskuteras det domslut minst lika länge.

Tränare, spelare, experter, supportrar – alla har en uppfattning om vad som står på sid 43 i regelboken och vill säga sitt.

Den här friflytande forsen av åsikter i fotbollsdiskussionerna håller på att äta upp en inifrån. Var inte visionen med videogranskningssystemet VAR att reducera antalet domarmisstag och därmed också minska anledningen att prata om domslut?

Nu svämmar det i stället över i debatterna, och det är verkligen dags att säga det högt: VAR i formen som vi ser systemet arbeta just nu har förgiftat våra Premier League-helger.

Precis allt måste bli rätt

Målkamerorna var ett snabbt tillägg för domaren som alla köpte. Uppgraderade VAR är snarare ett övervakningssystem än ett smidigt fungerande hjälpmedel. Fotbollens beslutsfattare har tagit sportens grundackord som gisslan.

I min värld har fotbollen alltid varit lite charmig i sin oexakthet. Stopptiden är lite ditåt, den assisterande domaren har missat en offside ibland och det har till och med blivit helt galet någon gång när domaren har blivit grundlurad.

Korrekthet är eftersträvansvärt, men nu är det ett rättesnöre som ingen får frångå. Precis allt måste bli rätt – och det har ju lett till smått komiska scener.

Domaren har glömt var pipan är, blundar för mycket och låter datadomarna framför skärmarna döma.

Straff? Vänta, jag ska höra vad min hjälpreda i videorummet har att säga.

Hands? Vi vevar repriserna.

Varenda viktig situation under en match följs av den där ovissheten. Den omedelbara, reaktionsstyrda glädjen efter ett mål har mattats av.

Osäkerheten hugger i stället till i kroppen. Vi vet ju inte. Var det mål, VAR?

Skytteltrafik till monitorn

Första gången som vi fick stifta rejäl bekantskap med VAR var under fotbolls-VM i Ryssland 2018. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, direkt.

Bokstavskombinationen VAR blev ett rött skynke. Domarna ritade upp kvadraten med fingrarna, sprang ut till sin skärm och tittade på situationerna ur olika vinklar.

De tio första omgångarna av Premier League-säsongen har bevisat att utvecklingen är problematisk

Faktum är att man kan hitta ojustheter nästan var som helst om man tittar tillräckligt länge på repriserna. Domarna älgade ut till monitorn i skytteltrafik – och samma videokvällsvibbar fick man i somras under damernas VM.

Det var videogranskning för det mesta.

De tekniska landvinningarna har gjort domarna till den som vet minst av alla under spelets gång, och det är lite orättvist med tanke på att det är personen som dömer. Men att den här jakten på ”rättvisa” har tagit oss hit är rent ut sagt horribelt.

De tio första omgångarna av Premier League-säsongen har bevisat att utvecklingen är problematisk.

Jag har inte hört många tränare som har hyllat VAR-systemet till skyarna hittills. Fotbollen har tryckts ner i en maskin och på andra sidan står vi med ett facit som kanske ändå inte är sanningen.

Fotbollen är inte så svartvit som VAR-kramarna vill ha den. Man saknar ju nästan ett helt felaktigt godkänt mål.