Östnylands luciakandidat 2: Ellen Rosenqvist
Redan som femåring visste Ellen Rosenqvist att hon vill bli lucia. Hon bor i Sannäs i Borgå.
- När jag var fem år gammal sade jag att jag ska bli Lovisas lucia, för då var jag alltid och tittade på Lovisas lucia med min famo och fafa.
Huvudorsaken till att hon nu vill bli lucia har med sång att göra.
- Jag älskar att ta hand om folk i min omgivning. Du går och sjunger för människor. I och för sig är det inte en så stor sak men för dem kan det betyda så mycket, säger hon.
Vad vill du ge som Östnylands lucia?
- Förstås som alla andra; jag vill sprida glädje. Det är också en stor ära att få upprätthålla den här traditionen. Den har betytt väldigt mycket för mig och betyder jättemycket för andra.
Ellen Rosenqvist beskriver sig själv som ganska pratglad. Hon tar gärna hand om andra i sin omgivning och har lätt för att umgås med olika slags människor.
Ibland diskuteras det om luciatraditionen borde förändras, och om till exempel pojkar också borde få vara lucia. Hur ser du på det?
- Det är en svår fråga. Det är ju en tradition, så jag tror att det skulle få jättemycket kritik om det skulle ske, säger hon.
- Själv har jag inte så jättestor skillnad. Om ditt biologiska kön skulle vara man och du skulle vilja söka till lucia skulle jag inte ha problem med det.
Stöda unga med psykiska problem
Om du som lucia skulle få möjligheten att hjälpa någon utsatt grupp i samhället, vilken skulle du hjälpa och varför?
- Jag vill stöda unga med psykisk ohälsa. Jag vet att det finns brister i vården på många plan. Ibland får vissa inte vård innan det är för sent, säger Ellen Rosenqvist.
' /%3E%3C/svg%3E)
