Tingsrättens dom är “otydlig”, “förvirrande” och “främmande för verkligheten“ - biträdande riksåklagaren sågar den friande domen i Skogby-olyckan
Jukka Rappe skriver att den centrala frågan är om föraren har insett att det var omöjligt för honom att observera järnvägen och en annalkande rälsbuss från förarsätet. Om han insåg det borde han nämligen också ha förstått att vara extra försiktig.
Biträdande riksåklagare Jukka Rappe har den 23 oktober 2019 lämnat in besvär till Helsingfors hovrätt angående domen i plankorsningsolyckan i Skogby som Västra Nylands tingsrätt har gett.
Här är besvärstextens huvudpunkter där han motiverar varför fallet ska tas upp till ny behandling.
En lastbilschaufför körde på en osynlig cyklist
I besvärstexten jämför Jukka Rappe med ett annat fall där Högsta domstolen har dömt en lastbilschaufför som körde på en cyklist som befann sig i en död vinkel, på högra sidan av bilens front.
Lastbilschauffören hade väjningsplikt för cyklisten, precis som föraren i Skogbyolyckan hade väjningsplikt för rälsbussen.
Rappe påpekar att även om cyklisten inte kunde ses från förarhytten ansåg domstolen att lastbilschauffören borde ha förstått att där kunde ha funnits en cykel och att hen borde ha kontrollerat saken.
Föraren har kunnat konstatera farliga omständigheter
Enligt vägtrafiklagen ska tåg lämnas fri passage och i plankorsningar med järnväg gäller det att vara extra uppmärksam.
Rappe påpekar att försvarsmaktens trafiksäkerhetsföreskrift dessutom manar till särskild försiktighet för beväringar som kör försvarsmaktens fordon.
Han menar att det här får särskild betydelse med tanke på att det satt flera beväringar på lastbilens flak.
Kollisionen har inträffat under ytterst farliga omständigheter. En farligt konstruerad korsning, snökaos och mörker. Rappe konstaterar att det är omständigheter som föraren har kunnat observera.
Eftersom föraren inte själv kunde se järnvägen mot höger borde han ha vidtagit andra åtgärder för att försäkra sig om att det inte kommer något tåg.
Be någon annan med bättre sikt sträcka sig framåt och titta snett bakåt, eller öppna sidofönstret eller -dörren.
Föraren hade också kunnat skicka ut någon för att kontrollera situationen.
“Med tanke på situationens observerbara farlighet, kan dessa åtgärder definitivt inte anses vara orimliga eller “mycket speciella” på det sätt som tingsrätten har konstaterat”, skriver Rappe.
Varför inte öppna fönstret?
Jukka Rappe går igenom flera punkter i de motiveringar som Västra Nylands tingsrätt har gett i samband med den friande domen.
Ur tingsrättens motivering: Föraren eller andra beväringar har inte känt till att man inte kan observera ett annalkande tåg från förarhytten utan mycket speciella åtgärder, och att man borde skicka ut en annan person att hålla utkik.
Rappe tycker att det här är “förvirrande”.
Tingsrätten menar alltså att det är orimligt att förutsätta att föraren borde ha insett hur farlig korsningen är.
Rappe tycker att föraren borde ha insett att det är omöjligt för honom att se en rälsbuss som kommer från höger, och att det följaktligen är farligt att köra över utan att kontrollera saken.
När tingsrätten tar upp det dåliga vädret som en förmildrande omständighet menar Rappe att det tvärtom borde ses som en faktor som gör att situationen kräver en större försiktighet.
Ur tingsrättens motivering: Föraren har haft rätt att lita på att plankorsningar på allmän väg är byggda så att det är möjligt att se andra fordon.
“Denna uppfattning är främmande för verkligheten”, skriver Rappe och motiverar med att det är vanligt för förare av last- och paketbilar att hamna i situationer där fordonets konstruktion hindrar föraren från att se ordentligt snett bakåt mot höger.
Det här minskar inte förarens väjningsplikt, menar Rappe. Tvärtom betonar det en skyldighet till extra försiktighet om situationen kräver det.
När tingsrätten tar upp det dåliga vädret som en förmildrande omständighet menar Rappe att det tvärtom borde ses som en faktor som gör att situationen kräver en större försiktighet.
Ur tingsrättens motivering: Det skulle vara orimligt att förutsätta att föraren borde ha bett en annan person att hålla utkik. Det är en mycket speciell åtgärd att skicka ut en annan person för att hålla utkik.
Rappe tycker de här motiveringarna är “otydliga”. Han påpekar att “skicka ut en annan person” inte alls är den enda möjligheten.
Varför inte bara be den som satt till höger i förarhytten öppna sidofönstret eller -dörren och kika ut därifrån? Eller sträcka sig fram och titta snett bakåt?
Rappe tycker hur som helst att någon av de här åtgärderna inte kan beskrivas som “mycket speciell” som tingsrätten gör.
Ingen huvudförhandling behövs i hovrätten
Om hovrätten väljer att ta upp fallet till behandling tycker Rappe att man kan använda sig av den skriftliga bevisningen från tingsrätten.
Det betyder att det inte skulle bli någon förhandling med hörande av vittnen och dylikt en gång till.
Rappe konstaterar att “händelseförloppet har redogjorts korrekt i tingsrättens dom och i tillräcklig omfattning för att ärendet kan avgöras”.
Svenska Yle har bett om att få en intervju med Jukka Rappe men han har avböjt med hänvisning till att det kunde tolkas som en försök att inverka på domstolen utanför rättegången.
Artikeln har editerats 31.10.2019 kl. 17.00 så att föraren anonymiserats.
