Lilla Anna från Pargas blev bäst i Finland och har levt på fotboll i tio år: “Jag skulle säkert ha tjänat mer på ett vanligt jobb – men jag spelar för att jag älskar det, inte för att bli rik”
Som knattespelare vågade Anna Westerlund inte ens drömma om landslaget eller spel utomlands. När hon i fjol valdes till årets spelare i Finland tilldelades hon guldbollen som finns i säkert förvar i barndomshemmet i Pargas – men i övrigt är de kvinnliga fotbollsproffsens vardag allt annat än guldkantad.
“Welcome to my crib”, hälsar Anna Westerlund glatt då vi stiger in i hennes lägenhet i Mariehamn. Referensen till musikkanalen MTV:s dokumentärserie, som i tjugo år presenterat allehanda megastjärnors överdådiga lyxhem, sker med glimten i ögat.
“Det är väldigt mycket hysch-hysch kring lönerna”
Anna Westerlund välkomnar agenternas inmarsch i damfotbollen. Att själv vara tvungen att förklara hur bra man är och hur mycket pengar man behöver för att leva är sällan smickrande.
Sedan hon flyttade från norska mästarlaget Lillestrøm utanför Oslo till Åland United i början av året har Westerlund bott i en lägenhet inte större än ett hotellrum.
Vill man, som den mångåriga landslagsprofilen gör då Sportliv är på besök, kan man dela upp det enda rummet i vardagsrum, hemmabio, sovrum och kök. Men hon gillar läget. De rymliga hemmens tid kommer senare. Efter fotbollskarriären.
Före det ska hon spela i EM 2021.
– Jag har inte sagt det ut tidigare, men EM 2021 kommer att bli mitt sista mästerskap. Just nu är det det enda jag tänker på, att vi ska ta oss dit.
Se Sportlivs minidokumentär om damlandslagets försvarsklippa Anna Westerlund i klippet nedan:
Med sina 122 landskamper är Anna Westerlund damlandslagets mest rutinerade spelare.
Inför den tredje matchen i det pågående EM-kvalet, som spelas mot Cypern den 7 november, är det i övrigt bara Tuija Hyyrynen i den nuvarande truppen som spelat över hundra landskamper. Linda Sällström kan komma upp i hundra mot Cypern.
– När jag började spela knattefotboll med min syster och med pappa som tränare, tänkte jag inte att jag en dag skulle spela i damlandslaget. Jag tror inte att jag ens visste att det fanns en chans att lilla jag från Pargas skulle kunna bli så bra.
Men det blev hon. Och då hon, som hon säger, fick fötterna ut från Finland, förstod hon att även en karriär som fotbollsproffs kunde vara möjlig.
Tränaren Marko Saloranta visade vägen
Anna Westerlund var 20 år gammal då hon år 2010 flyttade från finska mästarlaget FC Honka till svenska Umeå IK, som åren 2002–2008 spelat i Champions League-finalen (då under namnet UEFA Women’s Cup) fem gånger och vunnit två.
Att det blev så tackar hon sin mångåriga tränare Marko Saloranta för.
– Jag var väl 14–15 år gammal då Marko Saloranta, som då var tränare för SC Raisio i damligan, ville tala med mig och mina föräldrar om ett klubbyte. Jag förstod kanske inte då hur fint det var av honom att involvera mina föräldrar i diskussionen.
Det gav önskat resultat. Under ett par säsonger skjutsade föräldrarna dottern från hemmet i Pargas till varje träning i Reso, ungefär 35 kilometer bort. Och det var bara början.
Då Saloranta sedan flyttade till Esboföreningen FC Honka dröjde det inte länge innan även Westerlund tog steget. Det innebar att träningspassen med resorna till och från inkluderade tog 6-7 timmar.
Dagarna inleddes med en bussresa från Pargas till skolan i Åbo. Efter skolan tog Anna tåget från Kuppis till Esbo centrum, där Saloranta plockade upp henne med bil till träningen i Hagalund. Efter träningen fick hon skjuts tillbaka till stationen och då tåget ankom Kuppis på kvällen, var föräldrarna där och mötte med bil för hemresan till Pargas.
Och så samma procedur följande dag.
– Jag visste ju inget annat då, så det var bara att tacka och ta emot. Och det blev några betydelsefulla år. Det gick bra för laget och Saloranta hjälpte mig väldigt mycket. Han visade vägen och lärde mig vad fotboll är.
Telefonsamtalet som avgjorde karriärvalet
Det blev tre FM-guld och ett -silver i Honka åren 2006–2009 och efter att ha fått chansen att vara med i hemma-EM 2009 kom sedan samtalet som skulle göra Westerlund till fotbollsproffs.
– Jag hade redan varit på try-out till en Stockholmsförening då samtalet från Umeå IK kom. Jag lockades egentligen inte av att flytta till en storstad och då jag visste att man i Umeå tar väldigt väl hand om sina utländska spelare, valde jag att flytta dit.
Även om Umeås glansdagar i det skedet redan var förbi är Westerlund mer än nöjd med tiden där.
– Det var där jag fick mitt lyft och det var där jag insåg att jag kan leva på att göra det jag mest tycker om att göra.
– Då jag kom till Umeå var jag innermittfältare, men under mitt andra år där flyttade både klubb- och landslagstränaren mig till mittback. Jag tror inte jag skulle vara där jag är i dag om jag fortfarande var innermitt.
Lärde sig vinnarmentalitet i Norge
Efter två säsonger i Umeå hörde Westerlund till de spelare vars kontrakt inte förnyades trots att hon spelat alla matcher och varit en tillgång för laget. Då följde två år uppe i Piteå och efter det kom flytten till norska Lillestrøm SK som skulle bli hennes hem i fem år.
– Fem år är en väldigt lång tid i ett fotbollsliv, och under den tiden lärde jag mig mycket om framför allt vinnarmentalitet av tränaren Hege Riise.
Som spelare har Riise vunnit både OS- och VM-guld för Norge.
Med Lillestrøm vann Westerlund fem norska mästerskap i följd 2014–2018. Men under de två sista säsongerna förändrades vardagen i Norge.
– Mannen som investerat i laget i flera år bestämde sig för att dra ner på pengarna. För att inte vara tvungen att kolla kontot varje dag fick jag börja jobba på en sportaffär på sidan om, berättar Westerlund.
"Hela förra säsongen funderade jag på vad det är jag vill. Jag kom fram till att jag inte vill vara i Norge och sätta min tid på jobb, utan att jag fortfarande vill ha fotbollen som nummer ett. Så det blev att tänka i andra banor.”
-Anna Westerlund
Hem till Finland efter nio år utomlands
Därmed valde Anna Westerlund efter förra säsongen att återvända till Finland.
– Åland har alltid funnits på min karta och här görs en professionell satsning, även om inte alla spelare är proffs. Den finska ligan är sämre än utomlands, men jag har alltid tänkt att om det är nån klubb jag vill till i Finland, så är det Åland.
Spelmässigt gick ligasäsongen inte riktigt enligt planerna, men laget avslutade starkt och fick fira ännu ett FM-brons för ett par veckor sedan.
Den svåra ekvationen damfotboll och pengar
Man är inte proffs om man inte får lön, konstaterar Anna Westerlund, som fått pengar på kontot varje månad under sin tid som fotbollsproffs.
– Jag skulle säkert tjäna mer på ett vanligt jobb än som kvinnligt fotbollsproffs, men jag är inte besviken över att jag inte tjänat mer. Det är en bonus att få göra det jag älskar och få betalt för det.
Efter nio år i Sverige och Norge vet Westerlund det mesta om damfotbollens realiteter. Hon är glad över att det börjat komma in fler agenter och andra som hjälper spelarna i bland annat kontraktsförhandlingar.
– Det är svårt att själv sitta och förhandla och inte så smickrande att säga hur bra man är och vilken lön man behöver för att klara sig.
– Det är mycket hysch-hysch kring vad man tjänar, men jag skulle själv gärna hjälpa unga spelare och berätta vad jag fick i lön då jag började och tipsa dem om vad de kan be om.
Jämlika landslag
I början av september gick både de finländska landslagsspelarna och Bollförbundet ut med nyheten att dam- och herrlandslaget hädanefter får lika ersättning för landslagsuppdragen.
– Fastän jag inte spelar för att bli rik är jag väldigt glad över beslutet. Det känns fint att förbundet tog tag i saken och att Finland nu är en av föregångarna vad gäller jämställdhet mellan dam- och herrlandslagen, tackar Westerlund.
– Man sitter ju inte på miljoner, så allt som man kan få i pengaväg är ett extra plus.
Men en guldboll äger hon. Anna Westerlund valdes i fjol till årets kvinnliga spelare i Finland, en titel som hon värdesätter högt.
– Som mittback gör man inte så många mål och ofta är det ju dom som gör målen som syns. Utnämningen bevisar både för mig och andra att man inte behöver spela på topp, utan att också dom som spelar defensivt kan vinna.
– För mig var det väldigt stort att vinna och guldbollen finns i säkert förvar hemma hos föräldrarna i Pargas.
Viktigare att vinna matcher än göra mål
Då Sportliv besöker Åland Uniteds stjärnspelare i Mariehamn har ligasäsongen just tagit slut och landslaget avverkat två av höstens fyra EM-kvalmatcher.
Westerlund har hittills fått spela i tre stora mästerskap. I U20-VM i Ryssland 2006, hemma-EM 2009 och EM i Sverige 2013. Till EM i Holland 2017 lyckades ”Helmarit” inte kvalificera.
Själv är 30-åringen tacksam för det förtroende hon fått av landslagstränarna under sin karriär. Det har blivit många matcher och många minuter, men däremot inte många mål.
– Jag ser hellre på hur många matcher jag spelat än hur många mål jag gjort, säger Westerlund med ett skratt och gläder sig över att hon ändå fortfarande får förtroende att komma upp i frisparkar och hörnor.
I EM-kvalmatchen mot Albanien i Vasa i början av oktober gav det resultat. Westerlund gjorde sitt tredje landslagsmål i sin 122:a landskamp. De två tidigare målen gjorde hon för fem respektive två år sen.
– Självklart var jag glad. Det var en väldigt bra hörna av Nora Heroum som prickade mitt huvud, så jag behövde inte göra så mycket, berättar Westerlund om målet som kom knappa två minuter in i matchen och lade grunden för det som skulle bli en 8–1-seger för hemmalaget.
"Det är en person som gör målet, ett helt lag som vinner matchen, så jag ser hellre att vi vinner matcher än att just jag gör mål. Men förhoppningsvis behöver jag inte vänta lika länge på nästa mål."
-Anna Westerlund
Ökat intresse, men inte för seriematcherna
Under dam-VM i somras fick damfotbollen många nya fans runtom i världen och även i Finland har intresset enligt spelarna ökat markant – åtminstone vad gäller landslagsfotbollen.
– Det var fint med mediabevakningen under kvalmatchen mot Albanien i Vasa, men går man på en vanlig seriematch i Finland kan man inte säga att det skulle ha gått jättemycket framåt, medger Westerlund.
– Det är alltid roligt då damfotbollen lyfts fram, och även om det skulle stå att en match varit dålig, så har de ändå sett den om de skriver om den.
Trots Anna Westerlunds avslöjande att EM 2021 blir hennes sista stora mästerskap, går hon inte och tänker på att avsluta sin karriär.
Hon vågar knappt tänka tanken.
– Jag har jobbat som fotbollsspelare i tio år och det som väntar efter karriären skrämmer mig. Jag tycker inte om att prata om det, för jag har inte tänkt så långt, snarare förträngt det. Jag är inte klar med fotbollen ännu.
Sportliv med Anna Westerlund på Yle Arenan (klippet nedan) och på Yle Fem söndag 3.11.2019 kl. 19.48.