31-åringen som lämnade hockeyrinken och åkte till Spanien – Oskar Osala insåg att lycka betyder mer än hockeymiljoner
31-åringen som lämnade hockeyrinken och åkte till Spanien
Oskar Osala insåg att lycka betyder mer än hockeymiljoner
För två år sedan förhandlade Oskar Osala med två NHL-klubbar och i fjol gjorde han OS-debut. Nu har han knappt stått på skridskor på ett halvår och lever ett golftokigt drömliv i Spanien. Hur blev det så här?
Vad krävs för att göra dig lycklig?
För Oskar Osala är svaret en grön hink med gula golfbollar, en bag fylld med klubbor och en ledig plats på övningsbanan. Spansk morgonsol, fågelkvitter och shortsväder skadar inte heller.
Det Vasabördiga hockeyproffset övar varje dag, ofta fem timmar åt gången. Den här onsdagen är inget undantag.
– Sedan jag hittade en golfklubba som tolvåring har jag varit precis lika förälskad i golf som jag var i hockey som yngre, säger Osala i Sportliv.
Eller hockeyproffs och hockeyproffs. Det går att debattera. För de senaste åren har varit omvälvande.
Vem är Oskar Osala?
Så sent som 2017 spelade Osala sitt livs bästa hockey och var bergsäker på att den stora NHL-drömmen skulle uppfyllas. Motivationsnivån gav utslag på richterskalan. Året därpå debuterade han i OS.
Men de två senaste säsongerna har han knappt spelat.
Han har inte tränat på is sedan FM-finalserien i våras och under de senaste veckorna har han sagt nej tack till många klubbar som ringt upp med locktoner.
Vad hände?
Jag ville ha en smiley för att påminna mig själv om att det här inte är så allvarligt
Oskar Osala
Som på beställning dyker en man iklädd en blå jacka upp och ställer frågan som många undrat den senaste tiden.
– Byte av karriär va? Från hockey till golf! säger mannen på engelska.
Osala bara skrattar och skakar på huvudet. Kort därefter drar han upp en golfklubba med ett huvudskydd på.
– Har du sett? Det är min egen design. Jag ville ha en smiley för att påminna mig själv om att det här inte är så allvarligt. För jag är en väldigt seriös person, säger han och ler.
Se Sportliv om Oskar Osalas väg från högklassig hockeylirare till lycklig livsnjutare i klippet nedan.
Oskar Osala har 3,7 i handikapp i golf. Om han når 2,0 tänker han köpa sig en ny putter i belöning.
En sak är klar för Oskar Osala: Man har inte varit en NHL-spelare om man bara har tre matcher på meritlistan.
Därför var det med brinnande iver och passion i blicken han jagade sitt mål. Vägen dit kantades av framgångar. År 2009 fick han lyfta AHL-pokalen med Hershey Bears och senare blev han dubbel KHL-mästare med Metallurg Magnitogorsk.
För varje framsteg blev vägen mot Nordamerikas finrum lite bredare.
Trodde stenhårt på envägskontrakt
För två år sedan var det dags för klimax: säsongen 2016/2017 kändes det som om allting klaffade. Osala spelade bländande hockey, tog för sig i VM och visade att han kunde leverera mot rutinerade NHL-lirare.
– Jag visste att jag kunde ha spelat bra i NHL då och ishockeyn var underbart motiverande. Allt kändes lätt. Jag behövde inte kaffe eller hårdrock för att motivera mig, säger Osala.
Han var snuddande nära sin dröm.
Agenten förhandlade med två NHL-klubbar och det viskades om ett envägskontrakt. Ännu i juni 2017 sade Osalas agent att han var övertygad om att NHL-flytten skulle bli av.
Kort sagt: bordet var dukat. Men precis då Osala skulle sätta sig drogs stolen undan. Han fick aldrig ett erbjudande om envägskontrakt.
– Nivån räckte inte, eller åldern eller vad det nu var för orsaker … det räckte inte helt enkelt.
Det som skulle bli karriärens finaste stund förvandlades till tomhet för den då 29 år gamla anfallaren.
Det är ingen vits att åka till Nordamerika med ett tvåvägskontrakt
Osala visste att han redan tänjde på gränserna – han kunde inte bli mycket bättre. Om inte han nu tog sig till NHL var det osannolikt att det någonsin skulle hända.
Ett tvåvägskontrakt lockade inte heller.
– Det är ingen vits att åka till Nordamerika med ett tvåvägskontrakt. Då måste man göra grymma saker för att få en plats i laget.
Men Osala svalde bitterheten och tecknade ett nytt kontrakt med Magnitogorsk. Ett OS utan NHL-spelare lurade runt hörnet och han ville verkligen vara med på den festen.
Men att ladda om batterierna visade sig vara oerhört svårt.
Osala hade precis spelat 107 matcher under en säsong och våndades i NHL-besvikelse då han efter fem veckors semester tog flyget till Ryssland. Ett brutalt träningsläger väntade.
– Jag tänkte direkt “oj, det här kommer att bli tufft”. Det kändes helt enkelt som att det inte längre var nytt och häftigt.
Men Osala stretade på och fick en plats i Lauri Marjamäkis OS-trupp. En dröm gick i uppfyllelse.
– Det var en superfin upplevelse och jag är så tacksam över chansen jag fick. Men efter det kände jag mig mer tom än någonsin.
Efter OS stod det väldigt klart att den sista glöden hade slocknat. Det var inte heller värt att streta på i en kringflackande klubbvardag med intensiv matchtakt bara för tillfällig lycka i landslaget.
Osala hade gett allt och balanserade på gränsen till utmattning. Han valde att ta ett steg bakåt och tryckte på pausknappen.
Och den pausen blev längre än många hade förväntat sig.
Först blir det några missar – men sedan bevisar Osala att han inte tappat touchen.
– Varför kan jag inte göra det längre? Vad är det som jag gör fel?
Oskar Osala talar till sig själv och låter mer irriterad för varje stavelse.
Han vänder klubbladet från sida till sida, men pucken vill inte hållas där den borde. Den åker av och det rasslar till i buskaget som avgränsar gräsmattan vid poolen.
Efter ett par minuter lyckas han äntligen.
– Nu! Det känns plötsligt så lätt, som om pucken var limmad på bladet, säger Osala och ansiktet spricker upp i ett stort leende.
Men han är inte klar:
– En gång till.
Så går det när man både är både perfektionist och träningsnarkoman. Osala är dessutom analytiskt lagd och han har fått en del insikter genom åren.
Till exempel att det kan löna sig att ha en smiley som ständig följeslagare på golfbanan. Och att man inte ska göra saker som man inte tycker att är värda mödan. Som att spela hockey om man inte tycker att det är kul.
För det är ingen som tvingar en att göra det.
Hockeykollegor: "Jättemodigt"
Efter att Oskar Osala bestämde sig för att ta ett halvt sabbatsår från ishockey blev han överraskad över feedbacken han fick.
Hockeyspelare som han inte kände sedan tidigare tog kontakt.
– De tyckte att jag varit jättemodig och skulle gärna göra samma sak som jag, men vågar inte.
Jag tänkte enbart på hockey i 14 år. Sedan förstod jag att livet är ganska kort och att man också måste njuta
Hösten 2018 njöt Osala av varje stund. Han stannade upp och reflekterade över karriären. Hur nöjd han var, hur bra det gått, hur långt han kommit.
Han älskade att kunna träna hårt utan att tvingas göra hockeybetonad fysträning. Att kunna resa och träffa vänner – och kunna satsa på golfen.
– Jag tänkte enbart på hockey i 14 år. Sedan förstod jag att livet är ganska kort och att man också måste njuta. Det var en väldigt stark känsla.
– Det var så himla skönt! De där sex månaderna kändes som en och en halv. Det gick så snabbt.
Hockeysug? Inte det minsta.
Osala fick kontraktsförslag av lag i KHL, SHL och den finländska hockeyligan, men tackade kategoriskt nej.
Men en tanke gnagde i bakhuvudet.
– Jag blev inte sugen, om jag är helt ärlig. Men jag började tänka om jag bara tröttnat på Ryssland, och inte på hockeyn i sig.
Därför valde han att tacka ja då den gode vännen och Kärpättränaren Mikko Manner ringde upp med ett kontraktsförslag.
Så i november i fjol bytte han ut Spaniens sol mot Uleåborgs ogenomträngliga vintermörker.
Förutom vädret var allt upplagt för succé. Osala fick spela i ett lag som var stor titelfavorit och trivdes i sin omgivning från första stund.
Han skakade dessutom snabbt av sig rosten och började leverera. Eller vad sägs om fyra mål mot KooKoo tidigt i januari?
– Staden var underbar, killarna i laget var fantastiska och hela organisationen hade hög klass. Allt var perfekt där.
Det fanns bara ett problem:
– Hockeyn var inte rolig. Då förstod jag ganska mycket och det kändes faktiskt ganska illa.
Efter den avgörande finalförlusten mot HPK har Osala bara stått på skridskor en gång.
Skräms inte av tanken att lägga av
Precis som i fjol har Osala fått erbjudanden av diverse klubbar. Det har varit lätt att tacka nej.
– Jag har inte alls haft sug att spela. Drivet som krävs för att spela proffshockey känns långt borta.
Är du beredd att lägga av?
– Inte ännu. Det är först i februari som transferfönstret stänger i Europa, så det är inte bråttom. Jag lever en dag i taget, men det känns som sagt inte att suget är nära.
Osala säger att tanken på att lägga av inte är skrämmande, men att det är ett stort beslut och han vill ta all tid som krävs.
Kan du tänka dig en målsättning inom ishockeyn som både är realistisk och skulle kännas inspirerande?
– Tyvärr känns det inte så. Det enda är att spela en hel säsong i NHL, men om jag inte tog mig dit 2017 känns det inte realistiskt att jag skulle kunna göra det i framtiden heller.
Det som däremot motiverar är att bli bättre på golf och i gymmet.
Om inte Oskar Osala är på golfbanan hittar man oftast honom på gymmet.
Torsdag – gymdag.
Oskar Osala ser roat på en ung kille som svettig stiger upp från en roddmaskin som rört sig flera meter bakåt efter minst sagt ivrig aktivitet.
– Jag trodde du var på väg till Marocko.
Han får ett skratt till svar.
Osala har precis lyft dagens tyngsta bänkvikter: 120 kilo. Han följer ett program designat av vännen Fredrik Smulter. Målet är att slå personbästat på 155 kilo.
Just nu kretsar dagarna kring golfen och styrketräningen. Om han inte spelar golf själv tittar han på golfsändningar. Han kan inte få nog.
Osala är högst medveten om att han är privilegierad. Det markerar han själv gärna. Men han vet att den långa smekmånaden med livet utanför rinken kommer att vara över en vacker dag.
I framtiden vill han gärna jobba.
– Men det ska inte kännas som ett jobb!
Om han i dag skulle tvingas välja att börja studera någonting skulle det vara till golfbaneskötare. Osala gillar att göra det fint på banorna och kratta bunkrarna till perfektion.
– Det finns också olika sorters gräs på olika banor och de spelmässiga skillnaderna är stora. Vissa grässorter mår bättre i specifika klimat, det skulle jag gärna lära mig mer om, säger han ivrigt.
Vad är det som gör dig lycklig i livet?
– Just nu är det att vara en bra människa. En bra son till mina föräldrar och en bra man till min blivande fru. Att jobba mot nya målsättningar och drömmar, som just nu finns inom golf och styrketräning. Jag älskar att träna hårt mot dem.
Skillnaden mellan Osalas liv nu och det han levde under den sista säsongen i Ryssland beskriver han som natt och dag.
– Jag har aldrig tidigare känt mig så här lugn. Jag har inte bråttom någonstans och tar varje dag som den kommer. Jag lever min dröm just nu.
Vi åker upp på berget där Osala brukar jogga. Han blir begeistrad av den böljande naturen, de stora höjdskillnaderna och den smått otroliga utsikten. Han pekar:
– Titta, där är Gibraltar och där borta är Marockos nordspets.
Jag och kameramannen stannar för att filma ett klipp och Osala går vidare längs vägen. Han stannar, tittar drömskt ut i distansen och slår ett hål i luften med en osynlig klubba.
Det är inget slagskott.
Det ser snarare ut som om han har en järnåtta i handen.
Se Sportliv med Oskar Osala på Yle Arenan.
' /%3E%3C/svg%3E)
