Kolumn: Ett sällan skådat självförtroende i finländsk fotboll – det osar EM-slutspel om hela Kanerva

Man förväntade sig en försiktig och tillbakadragen Markku Kanerva. Förbundskaptenen gick på offensiven. Det osar ju EM-slutspel om hela karln.

Här höll man nästan på att ramla av stolen.

Även om finländsk fotboll har bröstat upp sig i ett år har man inte riktigt vant sig. När vi skriver november 2019 känns det som att det är dags för Bollförbundet att köpa en ny kostym.

Förbundet bjöd hela presspacket på lunch vid kontoret och saltade med ett självförtroende som jag inte vet om man har haft någonsin tidigare på Idrottsgatan. Generalsekreteraren Marco Casagrande och U21-förbundskaptenen Juha Malinen höll kortare anföranden och krattade manegen.

Sedan rullades den röda mattan ut. Herrlandslagets förbundskapten Markku Kanerva log och gjorde sedan som Markku Kanerva alltid gör.

Summering av det som gått, blick mot det som väntar och tjugotvå väntade namn på en tv-skärm. Här är de som ska göra det. Där är spelarna som ska skriva finländsk idrottshistoria.

Kan inte ens kategoriseras som ett problem

Den här landslagssamlingens berättelse är redan rubriksatt och planerad. Vi behöver inte leta efter samtalsämnet.

Kanerva har frågetecken i backlinjen, på mittfältet och i anfallet. Att Teemu Pukki har glömt hur man gör mål i Premier League kan inte ens kategoriseras som ett problem jämfört med att ytterbackspositionerna skriker efter alternativ.

Finlands ryggrad knakar också när Paulus Arajuuri och Tim Sparv är skadedrabbade. Två av landslagets största ledare kan kanske spela under avslutningen av EM-kvalet, men de är så långt ifrån ett optimalt utgångsläge som man kan komma.

Kanerva har ändå en förmåga att vara lugn och sansad i alla väder. Den här gången promenerade han genom frågebatteriet med att konstatera att ”han har tvingats fundera en hel del” när han tog ut truppen.

– Jag har vant mig vid att vi har skadade spelare. Jag tror att flera av dem kan vara med i våra matcher, och vi har dessutom lyckats klara av de här lägena tidigare. Vi har visat att vi har bredd i truppen.

En seger – mot Gibraltar

Om onsdagens presskonferens ska fungera som en provkarta för hur landslagsverksamheten mår just nu är diagnosen glimrande positiv.

Glöm skadorna, den nypande novemberkölden och tidigare totalkollapser.

Det här är sagan om ett kval där det allra mesta har gått helt rätt. Finland har spelat bra ofta, haft stolpe in ibland och dessutom haft sviktande motståndare i sin grupp

Finland ska till EM – och när jag frågade Kanerva om tuffhetsgraden på matchen som ska ordna avancemanget kunde inte ens förbundskaptenen vandra linan ut längs den försiktiga, tillbakadragna linjen.

Liechtenstein är en mikronation inom landslagsfotbollen. Landet har inte ens 40 000 invånare och en egen fotbollsliga, deras fotbollslandslag har vunnit en tävlingsmatch under de fem senaste åren. Mot Gibraltar.

– I kvalet har Liechtenstein visat att de kan vara farliga, men om vi spelar som vi gjorde i bortamatchen mot dem så gör vi flera mål. Då skapade vi tjugofem chanser och hade elva skott på mål. Jag behöver inte motivera laget och jag litar på att spelarna klarar det här, säger Kanerva.

För att vara Markku Kanerva är det att gå på offensiven. Det osar EM-slutspel om hela karln ... eller egentligen om hela Bollförbundet.

Det här är sagan om ett kval där det allra mesta har gått helt rätt. Finland har spelat bra ofta, haft stolpe in ibland och dessutom haft sviktande motståndare i sin grupp.

Nästa vecka ska landslaget paketera ihop det här. De envisa sanningarna om finländsk fotboll lever på lånad tid.

Några dagar kvar. Markku Kanerva tror på sannolikhetslära – och inte ens en matematiklärare kan hitta en väg för Finland att missa det här slutspelet.