Miljöministern: "Oroväckande att jordbrukare lämnar systemet"
Svenska Yles granskning visar att jordbrukare har lämnat miljöersättningssystemet på områden där det vore viktigt att de är med.
– Det är en oroväckande trend, säger miljöminister Krista Mikkonen (Gröna).
Enligt henne behöver Finland en gräns för användningen av fosfor, och den gränsen borde gälla alla gårdar.
För närvarande begränsas fosforanvändningen främst av miljöersättningssystemet, som allt fler jordbrukare nu lämnar.
I Egentliga Finland är näringsutsläppen störst vid avrinningsområden till Skärgårdshavet - och det är också där flest jordbrukare lämnat systemet. Det här är problematiskt, enligt Mikkonen.
– De åtgärder som finns i programmet har haft en effekt och därför vore det viktigt att ha med så många jordbrukare som möjligt.
En färsk rapport visar dessutom att kustvattnens status har försämrats just i Egentliga Finland.
Rädsla för skörden
Jordbrukarna Spotlight varit i kontakt med är rädda för att skördarna minskar när gödslingen begränsas. Utanför systemet är fosforanvändningen friare.
Miljöchef Liisa Pietola på MTK, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter, anser att gränser för fosforanvändning inte behövs.
– Växterna måste få den näring de behöver för att kunna växa och jordbrukarna måste få använda sin yrkeskunskap, säger Pietola.
Miljöminister Mikkonen håller inte med MTK om att det är dags att slopa fosforgränserna. Hon poängterar att också EU har ifrågasatt den finländska regleringen av fosforanvändningen.
EU vill ha gränser för alla gårdar
Mikkonen anser att det är viktigt att jordbrukare inte använder för mycket fosfor och därför behövs gränserna. Istället kunde de som lyckas uppmuntras.
– De gårdar som använder mindre fosfor än de nationella gränserna kunde få en ersättning av miljöersättningssystemet, säger Mikkonen.
Hon lyfter fram gipsning av åkrar som en åtgärd för att minska näringsutsläppen i Skärgårdshavets avrinningsområde.
– Vi vet att det är en åtgärd som binder fosforn och den genomförs uttryckligen i de områden där näringsutsläppen är stora, säger Mikkonen.
Gipsbehandling motverkar erosion samt avrinning av fosfor från åkrar.
Forskare vid Helsingfors universitet och Finlands miljöcentral uppskattar att en omfattande gipsbehandling skulle minska fosforbelastningen av Östersjön med 300 ton per år.
"Ingen gips, tack!"
Men alla jordbrukare är inte övertygade. Grisbonden Timo Heikkilä i Rusko nära Åbo är skeptisk.
– Jag vill inte ha gips på mina åkrar, säger han.
Enligt Heikkilä är det en tillfällig lösning som på sikt kan leda till högre fosforhalter.
– Gipset binder fosforn i fyra till fem år, men sedan måste man lägga mer. Gips innehåller åtta kilo fosfor per hektar. Vad händer med den?
Heikkilä anser att skörden är det bästa sättet att få bort fosforn ur åkrarna.
Även miljöminister Krista Mikkonen håller med om att gipsningen av åkrar bara är en lösning bland många andra. Gipsbehandlingen måste förnyas med fem års mellanrum.
– Gipsningen ger oss tid. Under tiden måste vi se till att dyngan hanteras ansvarsfullt, att det finns skyddszoner vid vattendrag och att åkrarna har växttäcke vintertid, säger miljöminister Krista Mikkonen.
' /%3E%3C/svg%3E)
